Förskolestrul

[Mabuse]

Min fyraåring har nyligen bytt förskola, och tyvärr verkar den nya inget vidare. Verksamheten har varit vad vi förstår lite rörig, med många nya och vikarier i personalen. Det är en kommunal förskola, och där verksamhetschefen har hand om ytterligare fyra förskolor i närområdet.

Problemet på avdelningen, som jag förstår det efter att ha tillbringat mycket tid där under en lång inskolning, är dels att barngruppen verkar ha fått rå sig själva när det gäller samspel och sociala koder, med resultat att ffa de äldre barnen har utvecklats till dels en bufflig och exkluderande grupp femåriga pojkar, dels en femårig drottning med svans av fyraåringar, som hon kommenderar runt till diverse icke-konstruktiva aktiviteter som att springa runt och skrika, stöka ner och inte plocka undan, på det hela taget göra tvärtom mot reglerna och allt man inte får. De yngre barnen som inte tillhör svansen leker tyst och förskrämt i hörnen, medan personalen ägnar sig åt att försöka hålla femåringarna på mattan.

En ytterligare komplikation är att personalen så att säga går på halv bemanning, eftersom hälften är sådana att de inte gör något väsen av sig utan mest sitter lite uttråkat still och tittar på barnen. Försöker de ingripa, t ex stoppa "drottningen" från att springa runt och skrika (vilket är mot reglerna, som alla känner till), så ignoreras de av barnen. Återstår två som faktiskt jobbar med barngruppen, men två personal på 22 barn i den åldern är naturligtvis för lite.

Sonen, som kommer från en välfungerande förskola, där det är ordning och man ägnar ganska mycket tid åt att lära sig leka ihop och vara bra kompisar mot varandra, tycker skriken och kraschandet från de äldre barnen är lite läskigt, och vill inte vara på förskolan om inte vi eller någon av de två fungerande personalen är i absolut närhet och kan styra upp lite. Han vägrar gå dit på morgonen, och försöker dröja sig kvar i storebrors förskoleklass, säger att han vill vara där istället för i förskolan. Förskoleklassen är en miljö mer lik den förskola han kommer ifrån, där barnen får hjälp med att skapa en lugn och trivsam lek- och arbetsmiljö.

Vad skulle ni göra i det här läget? Vi kan inte byta tillbaka till den gamla förskolan.

 

[lil-sis]

Min fyraåring har nyligen bytt förskola, och tyvärr verkar den nya inget vidare. Verksamheten har varit vad vi förstår lite rörig, med många nya och vikarier i personalen. Det är en kommunal förskola, och där verksamhetschefen har hand om ytterligare fyra förskolor i närområdet.

Problemet på avdelningen, som jag förstår det efter att ha tillbringat mycket tid där under en lång inskolning, är dels att barngruppen verkar ha fått rå sig själva när det gäller samspel och sociala koder, med resultat att ffa de äldre barnen har utvecklats till dels en bufflig och exkluderande grupp femåriga pojkar, dels en femårig drottning med svans av fyraåringar, som hon kommenderar runt till diverse icke-konstruktiva aktiviteter som att springa runt och skrika, stöka ner och inte plocka undan, på det hela taget göra tvärtom mot reglerna och allt man inte får. De yngre barnen som inte tillhör svansen leker tyst och förskrämt i hörnen, medan personalen ägnar sig åt att försöka hålla femåringarna på mattan.

En ytterligare komplikation är att personalen så att säga går på halv bemanning, eftersom hälften är sådana att de inte gör något väsen av sig utan mest sitter lite uttråkat still och tittar på barnen. Försöker de ingripa, t ex stoppa "drottningen" från att springa runt och skrika (vilket är mot reglerna, som alla känner till), så ignoreras de av barnen. Återstår två som faktiskt jobbar med barngruppen, men två personal på 22 barn i den åldern är naturligtvis för lite.

Sonen, som kommer från en välfungerande förskola, där det är ordning och man ägnar ganska mycket tid åt att lära sig leka ihop och vara bra kompisar mot varandra, tycker skriken och kraschandet från de äldre barnen är lite läskigt, och vill inte vara på förskolan om inte vi eller någon av de två fungerande personalen är i absolut närhet och kan styra upp lite. Han vägrar gå dit på morgonen, och försöker dröja sig kvar i storebrors förskoleklass, säger att han vill vara där istället för i förskolan. Förskoleklassen är en miljö mer lik den förskola han kommer ifrån, där barnen får hjälp med att skapa en lugn och trivsam lek- och arbetsmiljö.

Vad skulle ni göra i det här läget? Vi kan inte byta tillbaka till den gamla förskolan.

Finns det ingen annan ni kan byta till? Det där låter verklighen hemskt!

 

[Badger]

Min fyraåring har nyligen bytt förskola, och tyvärr verkar den nya inget vidare. Verksamheten har varit vad vi förstår lite rörig, med många nya och vikarier i personalen. Det är en kommunal förskola, och där verksamhetschefen har hand om ytterligare fyra förskolor i närområdet.

Problemet på avdelningen, som jag förstår det efter att ha tillbringat mycket tid där under en lång inskolning, är dels att barngruppen verkar ha fått rå sig själva när det gäller samspel och sociala koder, med resultat att ffa de äldre barnen har utvecklats till dels en bufflig och exkluderande grupp femåriga pojkar, dels en femårig drottning med svans av fyraåringar, som hon kommenderar runt till diverse icke-konstruktiva aktiviteter som att springa runt och skrika, stöka ner och inte plocka undan, på det hela taget göra tvärtom mot reglerna och allt man inte får. De yngre barnen som inte tillhör svansen leker tyst och förskrämt i hörnen, medan personalen ägnar sig åt att försöka hålla femåringarna på mattan.

En ytterligare komplikation är att personalen så att säga går på halv bemanning, eftersom hälften är sådana att de inte gör något väsen av sig utan mest sitter lite uttråkat still och tittar på barnen. Försöker de ingripa, t ex stoppa "drottningen" från att springa runt och skrika (vilket är mot reglerna, som alla känner till), så ignoreras de av barnen. Återstår två som faktiskt jobbar med barngruppen, men två personal på 22 barn i den åldern är naturligtvis för lite.

Sonen, som kommer från en välfungerande förskola, där det är ordning och man ägnar ganska mycket tid åt att lära sig leka ihop och vara bra kompisar mot varandra, tycker skriken och kraschandet från de äldre barnen är lite läskigt, och vill inte vara på förskolan om inte vi eller någon av de två fungerande personalen är i absolut närhet och kan styra upp lite. Han vägrar gå dit på morgonen, och försöker dröja sig kvar i storebrors förskoleklass, säger att han vill vara där istället för i förskolan. Förskoleklassen är en miljö mer lik den förskola han kommer ifrån, där barnen får hjälp med att skapa en lugn och trivsam lek- och arbetsmiljö.

Vad skulle ni göra i det här läget? Vi kan inte byta tillbaka till den gamla förskolan.

Kontakta förskolechefen och förskolechefens chef. Och nämna det på föräldramötet osv. Garanterat har flera föräldrar märkt det (på vår var till och med "pojkgängets" föräldrar irriterade över personalens oförmåga/ovilja att vidga aktiviteter och bryta upp dem. Gissar jag rätt tycker drottningens föräldrar att personalen borde göra någonting tex.)

Vi hade ju en liknande förskola där personalen verkade göra nära nog noll och intet för att få ihop gruppen eller få in nya barn i gruppen. De mest försökte se till att barnen inte skadade varandra (genom hårda metoder.) och hade roliga aktiviteter (i massor, riktigt imponerande däremot). Vi fick ordning på det, mail till förskolechefen, kopierat till hens chef (eftersom han var ett orpon, enligt alla föräldrar o personal), samtal med hela gruppen pedagoger och vi tillsammans. Sedan påminna och berätta om hur man gör när man säger till barn . "Röda fröken" med skamvrån slutade dessutom en vacker dag. Då hade vi iofs fördelen med att skamvrå knappt kan ses som lagligt och fanns med som "nope" i kommunens regler, så taket föll ned över dem lite. Leta i kommunens regler och se om de följer dem ...

De fick också hjälp av ngt slags centralpedagog. Helt bra blev de ju aldrig men...

Ibland tror jag inte ens personalen fattar att det är deras ansvar att bryta upp grupperingar, placera barn i nya grupper, hjälpa till med att vidga intresseområden istället för att bara fråga barnen om deras intressen, visa hur man ska göra istället för att slå osv för att skapa trivsel och enhet. Eller ens att det faktiskt går att göra. Vårt dagis jobbade ju så hårt med självbestämmande att de inte reflekterade över att barn blir utanför vid maten osv om hårda gänget alltid får bestämma själva att lämna andra utanför.

Personalen borde ju till och med känna sig empowered och mer intresserade om de har ett projekt på G istället för att bara vakta barn.

 

[Badger]

Finns det ingen annan ni kan byta till? Det där låter verklighen hemskt!

Haken är ju att de lämnar 22 barn kvar i eländet också.

 

[Badger]

Min fyraåring har nyligen bytt förskola, och tyvärr verkar den nya inget vidare. Verksamheten har varit vad vi förstår lite rörig, med många nya och vikarier i personalen. Det är en kommunal förskola, och där verksamhetschefen har hand om ytterligare fyra förskolor i närområdet.

Problemet på avdelningen, som jag förstår det efter att ha tillbringat mycket tid där under en lång inskolning, är dels att barngruppen verkar ha fått rå sig själva när det gäller samspel och sociala koder, med resultat att ffa de äldre barnen har utvecklats till dels en bufflig och exkluderande grupp femåriga pojkar, dels en femårig drottning med svans av fyraåringar, som hon kommenderar runt till diverse icke-konstruktiva aktiviteter som att springa runt och skrika, stöka ner och inte plocka undan, på det hela taget göra tvärtom mot reglerna och allt man inte får. De yngre barnen som inte tillhör svansen leker tyst och förskrämt i hörnen, medan personalen ägnar sig åt att försöka hålla femåringarna på mattan.

En ytterligare komplikation är att personalen så att säga går på halv bemanning, eftersom hälften är sådana att de inte gör något väsen av sig utan mest sitter lite uttråkat still och tittar på barnen. Försöker de ingripa, t ex stoppa "drottningen" från att springa runt och skrika (vilket är mot reglerna, som alla känner till), så ignoreras de av barnen. Återstår två som faktiskt jobbar med barngruppen, men två personal på 22 barn i den åldern är naturligtvis för lite.

Sonen, som kommer från en välfungerande förskola, där det är ordning och man ägnar ganska mycket tid åt att lära sig leka ihop och vara bra kompisar mot varandra, tycker skriken och kraschandet från de äldre barnen är lite läskigt, och vill inte vara på förskolan om inte vi eller någon av de två fungerande personalen är i absolut närhet och kan styra upp lite. Han vägrar gå dit på morgonen, och försöker dröja sig kvar i storebrors förskoleklass, säger att han vill vara där istället för i förskolan. Förskoleklassen är en miljö mer lik den förskola han kommer ifrån, där barnen får hjälp med att skapa en lugn och trivsam lek- och arbetsmiljö.

Vad skulle ni göra i det här läget? Vi kan inte byta tillbaka till den gamla förskolan.

Vi gick förresten också från en bra förskola som hade jobbat jättemycket med empati och lugn och kamratskap. Det är möjligt att man inte ens märker eländet annars. Att andra föräldrar inte ens vet hur det borde vara.

(Vi såg tex direkt att barnen, pojkarna... krockade med varandra med trehjulingar på gården utan att någon sa någonting alls, alltså typ radiobilarna på Grönan. Rimligt?)

Btw, vi var inte "arga" utan "oroade" lugna, metodiska, undrande, övertygade om att pedagogerna var såå duktiga, och kapabla att ordna upp det här men den här kanske inte riktigt lika duktig. Att de nog behövde hjälp, mer resurser, mer utbildning, mer målriktning, strategier för konflikthantering, typ bättre chef osv

 

[ako]

Min fyraåring har nyligen bytt förskola, och tyvärr verkar den nya inget vidare. Verksamheten har varit vad vi förstår lite rörig, med många nya och vikarier i personalen. Det är en kommunal förskola, och där verksamhetschefen har hand om ytterligare fyra förskolor i närområdet.

Problemet på avdelningen, som jag förstår det efter att ha tillbringat mycket tid där under en lång inskolning, är dels att barngruppen verkar ha fått rå sig själva när det gäller samspel och sociala koder, med resultat att ffa de äldre barnen har utvecklats till dels en bufflig och exkluderande grupp femåriga pojkar, dels en femårig drottning med svans av fyraåringar, som hon kommenderar runt till diverse icke-konstruktiva aktiviteter som att springa runt och skrika, stöka ner och inte plocka undan, på det hela taget göra tvärtom mot reglerna och allt man inte får. De yngre barnen som inte tillhör svansen leker tyst och förskrämt i hörnen, medan personalen ägnar sig åt att försöka hålla femåringarna på mattan.

En ytterligare komplikation är att personalen så att säga går på halv bemanning, eftersom hälften är sådana att de inte gör något väsen av sig utan mest sitter lite uttråkat still och tittar på barnen. Försöker de ingripa, t ex stoppa "drottningen" från att springa runt och skrika (vilket är mot reglerna, som alla känner till), så ignoreras de av barnen. Återstår två som faktiskt jobbar med barngruppen, men två personal på 22 barn i den åldern är naturligtvis för lite.

Sonen, som kommer från en välfungerande förskola, där det är ordning och man ägnar ganska mycket tid åt att lära sig leka ihop och vara bra kompisar mot varandra, tycker skriken och kraschandet från de äldre barnen är lite läskigt, och vill inte vara på förskolan om inte vi eller någon av de två fungerande personalen är i absolut närhet och kan styra upp lite. Han vägrar gå dit på morgonen, och försöker dröja sig kvar i storebrors förskoleklass, säger att han vill vara där istället för i förskolan. Förskoleklassen är en miljö mer lik den förskola han kommer ifrån, där barnen får hjälp med att skapa en lugn och trivsam lek- och arbetsmiljö.

Vad skulle ni göra i det här läget? Vi kan inte byta tillbaka till den gamla förskolan.

Fy vad tråkigt!!! Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara stor skillnad på förskola och förskola tyvärr.
Jag hade både kontaktar förskoleledningen och kollat efter andra alternativ för mitt barn om jag vore i din sits.
Lycka till!

 

[Soapbubble]

Min rekommendation är att du i all kommunikation med förskolan fokuserar på ditt barn och dess behov. Vad de andra barnen gör eller pedagogerna gör eller inte gör med de andra barnen är inte intressant och ingen pedagog borde diskutera det med dig.

Jag uppfattar att ditt barn inte känner sig trygg på förskolan. Ett första steg är att kontakta "inskolningsfröken"/ansvarig pedagog på avdelningen och säg att du vill ha ett möte eftersom ditt barn inte känner sig trygg på förskolan. Vilka åtgärder tänker de ta för att barnet ska känna sig trygg? Kanske ska de pedagogerna som barnet har förtroende få som uppgift att vara med barnet under dagen för att barnet kunna bygga upp en trygghet. Kanske pedagogerna ska dela upp gruppen oftare i mindre grupper för skapa en tryggare miljö.

Samtidigt som du gör detta leta efter alternativa lösningar. Barnet kommer gå två år till på förskolan. Två år är en lång tid att vara i en dålig miljö om man är fyra år. Två år är en lång tid för er som föräldrar att sitta i möten och skriva mail för förbättra situationen. Jag tror det kan bli bättre på den förskolan ni har nu, speciellt nästa år när ditt barn är en av de största barnen. Men bra kommer det nog inte bli för en bra förskola kräver bra personal.

 

[Mabuse]

Finns det ingen annan ni kan byta till? Det där låter verklighen hemskt!

Byta är förstås ett alternativ, samtidigt har vi ju precis bytt, att tvinga barnet att hoppa runt kan ju också ställa till det för honom. Men visst är det ett alternativ.

 

[Mabuse]

Min rekommendation är att du i all kommunikation med förskolan fokuserar på ditt barn och dess behov. Vad de andra barnen gör eller pedagogerna gör eller inte gör med de andra barnen är inte intressant och ingen pedagog borde diskutera det med dig.

Jag uppfattar att ditt barn inte känner sig trygg på förskolan. Ett första steg är att kontakta "inskolningsfröken"/ansvarig pedagog på avdelningen och säg att du vill ha ett möte eftersom ditt barn inte känner sig trygg på förskolan. Vilka åtgärder tänker de ta för att barnet ska känna sig trygg? Kanske ska de pedagogerna som barnet har förtroende få som uppgift att vara med barnet under dagen för att barnet kunna bygga upp en trygghet. Kanske pedagogerna ska dela upp gruppen oftare i mindre grupper för skapa en tryggare miljö.

Samtidigt som du gör detta leta efter alternativa lösningar. Barnet kommer gå två år till på förskolan. Två år är en lång tid att vara i en dålig miljö om man är fyra år. Två år är en lång tid för er som föräldrar att sitta i möten och skriva mail för förbättra situationen. Jag tror det kan bli bättre på den förskolan ni har nu, speciellt nästa år när ditt barn är en av de största barnen. Men bra kommer det nog inte bli för en bra förskola kräver bra personal.

Alltså, 22 barn på 2 vettiga pedagoger, som inte alltid är där samtidigt - jag tror inte det är rimligt att tänka sig att en av dem skulle hänga med sonen för jämnan. Han leker dessutom oftast själv, och man kan ju inte låta en personal ensam försöka rådda 21 barn medan en sitter ensam med vårt barn.

Huruvida han känner sig trygg - tja, de har ju inte sett hur han normalt beter sig i en barngrupp (på gamla förskolan lekte han mycket sällan själv, utan tog aktiv del i leken), så att hävda att problemet ligger hos honom, att han är ett otryggt och känsligt barn med speciella behov... Det tycker väl alla föräldrar, "min lilla älskling är så speciell och måste få specialanpassningar!". Dessutom, de lite vettigare i personalen lär ju se att han inte är något särskilt känsligt och ängsligt barn, så risken är att man inte framstår som särskilt trovärdig.

Problemet är att så länge de andra barnen härjar runt sådär, så kommer han antingen tycka det är obehagligt och hålla sig undan, eller med tiden bli likadan själv. Jag ser inte hur man skulle kunna skapa en bättre miljö för honom utan att jobba med barngruppen som helhet.

 

[ako]

Alltså, 22 barn på 2 vettiga pedagoger, som inte alltid är där samtidigt - jag tror inte det är rimligt att tänka sig att en av dem skulle hänga med sonen för jämnan. Han leker dessutom oftast själv, och man kan ju inte låta en personal ensam försöka rådda 21 barn medan en sitter ensam med vårt barn.

Huruvida han känner sig trygg - tja, de har ju inte sett hur han normalt beter sig i en barngrupp (på gamla förskolan lekte han mycket sällan själv, utan tog aktiv del i leken), så att hävda att problemet ligger hos honom, att han är ett otryggt och känsligt barn med speciella behov... Det tycker väl alla föräldrar, "min lilla älskling är så speciell och måste få specialanpassningar!". Dessutom, de lite vettigare i personalen lär ju se att han inte är något särskilt känsligt och ängsligt barn, så risken är att man inte framstår som särskilt trovärdig.

Problemet är att så länge de andra barnen härjar runt sådär, så kommer han antingen tycka det är obehagligt och hålla sig undan, eller med tiden bli likadan själv. Jag ser inte hur man skulle kunna skapa en bättre miljö för honom utan att jobba med barngruppen som helhet.

Fast det är ett betydligt smartare angreppssätt att säga att ditt barn inte trivs/ känner sig tryggt med situationen på förskolan (ingen har talat om några särskilda behov - det är knappast något man måste ha för att inte trivas eller känna sig otrygg i en stökig miljö) än att säga att "de andra ungarna är jobbiga och pedagogerna verkar kassa" även om det är så du känner! Förhoppningsvis inser de att situationen måste förändras- för alla barns trivsel och trygghet.

 

[Mabuse]

Fast det är ett betydligt smartare angreppssätt att säga att ditt barn inte trivs/ känner sig tryggt med situationen på förskolan (ingen har talat om några särskilda behov - det är knappast något man måste ha för att inte trivas eller känna sig otrygg i en stökig miljö) än att säga att "de andra ungarna är jobbiga och pedagogerna verkar kassa" även om det är så du känner! Förhoppningsvis inser de att situationen måste förändras- för alla barns trivsel och trygghet.

Nej, jag hade självklart inte tänkt klampa in som en osmidig elefant och säga att barnen är dumma och personalen inkompetent, så enfaldig hoppas man väl inte att någon är.

Men därifrån att säga att "lilla prinsen här känner sig otrygg och jag vet inte alls vad det beror på, men kan inte du eller du sitta med honom hela dagarna?" Det känns ju inte heller helt genomtänkt, utan som ett bra sätt att få personalen att tänka att man är pjoskigheten personifierad, med noll insikt om vad som är rimligt att genomföra, och sluta fästa särskilt stor vikt vid vad man säger.

 

[Raderad medlem 6459]

@Mabuse Så du vill inte prata med pedagogerna men heller inte byta förskola? Förstår jag dig rätt då?

 

[Mabuse]

@Mabuse Så du vill inte prata med pedagogerna men heller inte byta förskola? Förstår jag dig rätt då?

Byta är ett alternativ, men vi kan inte byta på studs. Vi måste köa oss till en ny förskola, det kan ta ett tag.

Prata med pedagogerna är också ett alternativ, men att föreslå att en av de två vettiga pedagogerna sitter bredvid sonen hela dagarna eftersom han känner sig så otrygg är a) inte ett realistiskt förslag och b) inte mycket till lösning heller, eftersom det är den stökiga miljön jag tror är problemet.

Dessutom, oavsett om sonen vänjer sig och också springer runt och skriker eller är svans till drottningen om några månader, och känner sig trygg i det, så skulle vi fortfarande inte vara nöjda. Så att säga till personalen att allt verkar bra men sonen är konstigt nog otrygg, bara han känner sig trygg är vi nöjda, vore att ljuga för dem. Att börja med att ljuga känns inte som ett bra sätt att skapa ett bra samarbete.

Problemet är inte sonens otrygghet, problemet är den sociala miljön på förskolan. En effekt av miljön är att sonen inte vill gå dit, men det är en effekt, inte grundproblemet som vi ser det.

Jag vill absolut inte att sonen blir svans, drottning eller kaospojke nästa år, inget av de alternativen känns som en bra skolning i hur man bäst samspelar med andra barn.

 

[Pilot]

Säg som det är?
Fråga pedagogerna hur de tycker att det går och säg att ni märker ett motstånd mot att gå dit.

Nämn att ni tycker att miljön är tuffare än vad han är van vid och om han får hjälp med att aktivera sig/ skaffa vänner.

Det här är egentligen sådant man ska fråga om innan, men det är aldrig för sent. Fråga hur de jobbar med det sociala på förskolan och hur de jobbar för att skapa en lugn och trygg miljö.
Värdegrundsarbete är a och o.
Hur de ser till att hjälpa barnen hitta sin plats i gruppen och hur de aktiveras.

 

[Raderad medlem 19815]

Vi har bytt förskola en gång fast situationen var den omvända; vi bytte från en katastrofal förskola till en som är totalt underbar . Håller helt med om att den sociala miljön verkar vara problemet och den är ju främst en konsekvens av personalens kompetens och engagemang.

Utifrån den lilla erfarenhet jag har är min uppfattning att det inte går att göra så mycket genom att prata med personalen ; och utifrån att ni helst inte vill byta förskola så tror jag att det JAG hade gjort vore att först ta reda på så mycket som möjligt om hur förskolan ska arbeta; läroplan, likabehandling, styrdokument etc och därefter raise hell till förskolechefen för att få en genomgripande förändring.

 

[Mabuse]

Vi har bytt förskola en gång fast situationen var den omvända; vi bytte från en katastrofal förskola till en som är totalt underbar . Håller helt med om att den sociala miljön verkar vara problemet och den är ju främst en konsekvens av personalens kompetens och engagemang.

Utifrån den lilla erfarenhet jag har är min uppfattning att det inte går att göra så mycket genom att prata med personalen ; och utifrån att ni helst inte vill byta förskola så tror jag att det JAG hade gjort vore att först ta reda på så mycket som möjligt om hur förskolan ska arbeta; läroplan, likabehandling, styrdokument etc och därefter raise hell till förskolechefen för att få en genomgripande förändring.

Vi har inget emot att byta förskola på sikt, men vi kan helt enkelt inte. Förskoleplatser är ju liksom inte bara att kommendera fram, så att få fram en bättre förskola på ett par veckor fast vi redan har en plats torde inte låta sig göras. Där vi bor är det visserligen ingen brist på platser, men det är inte heller så att alla förskolor har platser tomma och man kan välja fritt. Att låta sonen studsa mellan förskolor som en annan flipperkula känns ju inte heller optimalt, så vi vill inte byta för mycket.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag har inte argumenterat för att byta, bara konstaterat att det inte verkar vara ett förstahandsalternativ. Vilket jag kan förstå.

 

[Petruska]

Svaret på frågan om vad jag hade gjort är nog att jag genom att trolla med knäna och ta hjälp av min pappa etc, hade tagit hem barnet och letat upp en annan förskoleplats.

Det jag snarare tror är rätt sak att göra är att tala helt uppriktigt - ungefär som du skriver här - med först personalen, sedan uppåt i hierarkin. Och söka en annan plats om samtalen inte snabbt känns konstruktiva.

 

[ako]

Nej, jag hade självklart inte tänkt klampa in som en osmidig elefant och säga att barnen är dumma och personalen inkompetent, så enfaldig hoppas man väl inte att någon är.

Men därifrån att säga att "lilla prinsen här känner sig otrygg och jag vet inte alls vad det beror på, men kan inte du eller du sitta med honom hela dagarna?" Det känns ju inte heller helt genomtänkt, utan som ett bra sätt att få personalen att tänka att man är pjoskigheten personifierad, med noll insikt om vad som är rimligt att genomföra, och sluta fästa särskilt stor vikt vid vad man säger.

Fast så menade jag INTE! Jag har varken kallat din son "lille prinsen" eller sagt att det ska pjoska med honom. Jag menar helt enkelt att du ska utgå ifrån att ditt barn inte riktigt trivs /att ni inte känner att det fungerar, att ni upplever det spm en ganska tuff social miljö och fråga personalen hur de skulle kunna hitta lösningar och om hur de jobbar med grupperingar, värdegrund mm. Om du har det utgångsläget kommer de förhoppningsvis att vilja hjälpa. Om du redan i första läget säger att du tycker att det är alldeles för rörigt och att personalen har taskig koll lär de ju bara gå i försvarsställning, precis som du själv skriver.
Hjälper inte det så gå vidare uppåt och berätta hur ni upplever situationen.
Och som sagt, en dåligt fungerande förskola kan vara svår att få rätsida på tyvärr. Jag önskar er all lycka till och hoppas det löser sig- antingen på nuvarande fsk eller med byte till annan.

 

[KattenKorven]

Huruvida han känner sig trygg - tja, de har ju inte sett hur han normalt beter sig i en barngrupp (på gamla förskolan lekte han mycket sällan själv, utan tog aktiv del i leken), så att hävda att problemet ligger hos honom, att han är ett otryggt och känsligt barn med speciella behov... Det tycker väl alla föräldrar, "min lilla älskling är så speciell och måste få specialanpassningar!". Dessutom, de lite vettigare i personalen lär ju se att han inte är något särskilt känsligt och ängsligt barn, så risken är att man inte framstår som särskilt trovärdig.

Problemet är att så länge de andra barnen härjar runt sådär, så kommer han antingen tycka det är obehagligt och hålla sig undan, eller med tiden bli likadan själv. Jag ser inte hur man skulle kunna skapa en bättre miljö för honom utan att jobba med barngruppen som helhet.

Slänger mig in här... Det känns som att du missförstår och tolkar ganska fritt kring vad flera har skrivit i tråden. Det är väl ingen som har sagt att du ska hävda att din son är ett särskilt otryggt barn eller att han har speciella behov? Det som föreslås är ju bara att du utgår ifrån problemformuleringen "sonen känner sig otrygg i miljön på förskolan" i din dialog med personalen. Att uttrycka sig så betyder ju inte att det är sonen som är problemet, det är bara en mer konstruktiv inledning än att klaga allmänt på miljön/personalen/whatever.