Förskolestrul

[Mabuse]

Slänger mig in här... Det känns som att du missförstår och tolkar ganska fritt kring vad flera har skrivit i tråden. Det är väl ingen som har sagt att du ska hävda att din son är ett särskilt otryggt barn eller att han har speciella behov? Det som föreslås är ju bara att du utgår ifrån problemformuleringen "sonen känner sig otrygg i miljön på förskolan" i din dialog med personalen. Att uttrycka sig så betyder ju inte att det är sonen som är problemet, det är bara en mer konstruktiv inledning än att klaga allmänt på miljön/personalen/whatever.

Det är väl snarast att jag aldrig haft för avsikt att klaga och säga att barnen är dumma och personalen dålig. Det känns ganska självklart, så säger man väl aldrig?

Däremot har vi sagt att sonen är van vid en lugnare förskolemiljö, och därför blir lite förskräckt när det härjas runt. Och när de mer fungerande i personalen har jobbat med barnen på det lite mer genomtänkta reggio emilia-sätt han är van vid, vilket ju också leder till att det blir lugnare, så har vi sagt att vi tycker det är bra, att det är en pedagogik sonen känner igen och känner sig trygg med.

Förskoleläraren, som är pedagogiskt ansvarig i gruppen, började ett par dagar innan vi började skola in, och verkade lika negativt överraskad som vi av hur barnen härjade runt. Hon tycker uppenbarligen inte att det är ett vettigt sätt att bedriva förskola. Om hon sen har förmåga och mandat att styra upp hela verksamheten är en annan sak, jag tror det kan vara svårt med nuvarande bemanning.

Problemet är ju också att femåringarna, framförallt drottningen, vid det här laget är väldigt inkörda i nuvarande "pedagogik", så det handlar inte bara om att lära barnen, utan om att lära om. Man märker helt enkelt att de genomtänkta förskoleåren saknas för de äldre barnen. Istället för att vara "proffs" på hur man beter sig på förskolan, så är det de som härjar värst och är mest destruktiva. Det verkar som att de har fått skapa sin egen miljö utan större vuxeninverkan, och då har det blivit därefter.

En annan konsekvens av det blir också att de tyvärr inte kan ha gemensamma aktiviteter typ samling, eftersom sådana försök avbryts och görs om intet av de dominerande femåringarna. Drottningen tar inte order av någon i personalen, utan bygger sin status i barngruppen på att göra tvärtom och undergräva de vuxnas auktoritet.

 

[Badger]

Alltså, 22 barn på 2 vettiga pedagoger, som inte alltid är där samtidigt - jag tror inte det är rimligt att tänka sig att en av dem skulle hänga med sonen för jämnan. Han leker dessutom oftast själv, och man kan ju inte låta en personal ensam försöka rådda 21 barn medan en sitter ensam med vårt barn.

Huruvida han känner sig trygg - tja, de har ju inte sett hur han normalt beter sig i en barngrupp (på gamla förskolan lekte han mycket sällan själv, utan tog aktiv del i leken), så att hävda att problemet ligger hos honom, att han är ett otryggt och känsligt barn med speciella behov... Det tycker väl alla föräldrar, "min lilla älskling är så speciell och måste få specialanpassningar!". Dessutom, de lite vettigare i personalen lär ju se att han inte är något särskilt känsligt och ängsligt barn, så risken är att man inte framstår som särskilt trovärdig.

Problemet är att så länge de andra barnen härjar runt sådär, så kommer han antingen tycka det är obehagligt och hålla sig undan, eller med tiden bli likadan själv. Jag ser inte hur man skulle kunna skapa en bättre miljö för honom utan att jobba med barngruppen som helhet.

Det var en sak vi var tydliga med. Pedagogerna sa att A lekte helst själv och det var så bra. Vi berättade för dem att de hade fått helt fel uppfattning om honom. Vi berättade såklart för dem att han lekte helst med andra barn men inte nu för -han fick inte vara med... det är just det som skapar konflikter när barn -som inte får vara med, får sina projekt förstörda av barn -som är med eller -ledarbarnet. Och det är inte en ok situation som en förskolepedagog kan acceptera att ett barn som är nytt inte är tillåtet att leka i "gänget". Det är där någonting som kan bli väldigt fel startar. Den kan börja med -leka själv (det gjorde det för oss) fortsätter med -blir saboterad, sedan -reagerar häftigt på sabotage... till -bara saboterade barnet får straff... (där upptäckte vi situationen satte ned foten och ändrade situationen!) -fröknarna har nu sagt att ensamma barnet är -fel. Så kan det fortsätta tills fröknarna har startat en mobbingsituation om man drar det långt, och jag har en tendens att försöka tänka vidare .

Därför håller jag inte med de som säger att man ska fokusera på egna barnet. Det är inte en femårings problem om han inte får vara med i gruppen, det är gruppens och pedagogernas problem. Det är ett inskolningsproblem, ett pedagogiskt problem, problem i deras strategi. Då måste de skapa situationer där han får lära känna barnen i gruppen i mindre grupp, där ledarbarnet inte är med och kan styra alltid.

 

[Badger]

Utifrån den lilla erfarenhet jag har är min uppfattning att det inte går att göra så mycket genom att prata med personalen ; och utifrån att ni helst inte vill byta förskola så tror jag att det JAG hade gjort vore att först ta reda på så mycket som möjligt om hur förskolan ska arbeta; läroplan, likabehandling, styrdokument etc och därefter raise hell till förskolechefen för att få en genomgripande förändring.

Vår erfarenhet var att det kunde ändra situationen radikalt. Från ohållbart till acceptabelt.

 

[athena_arabians]

Lätt OT men det är tydligen flera förskolor som har problem:

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article23469615.ab

 

[Kattennizze]

Det är väl snarast att jag aldrig haft för avsikt att klaga och säga att barnen är dumma och personalen dålig. Det känns ganska självklart, så säger man väl aldrig?

Däremot har vi sagt att sonen är van vid en lugnare förskolemiljö, och därför blir lite förskräckt när det härjas runt. Och när de mer fungerande i personalen har jobbat med barnen på det lite mer genomtänkta reggio emilia-sätt han är van vid, vilket ju också leder till att det blir lugnare, så har vi sagt att vi tycker det är bra, att det är en pedagogik sonen känner igen och känner sig trygg med.

Förskoleläraren, som är pedagogiskt ansvarig i gruppen, började ett par dagar innan vi började skola in, och verkade lika negativt överraskad som vi av hur barnen härjade runt. Hon tycker uppenbarligen inte att det är ett vettigt sätt att bedriva förskola. Om hon sen har förmåga och mandat att styra upp hela verksamheten är en annan sak, jag tror det kan vara svårt med nuvarande bemanning.

Problemet är ju också att femåringarna, framförallt drottningen, vid det här laget är väldigt inkörda i nuvarande "pedagogik", så det handlar inte bara om att lära barnen, utan om att lära om. Man märker helt enkelt att de genomtänkta förskoleåren saknas för de äldre barnen. Istället för att vara "proffs" på hur man beter sig på förskolan, så är det de som härjar värst och är mest destruktiva. Det verkar som att de har fått skapa sin egen miljö utan större vuxeninverkan, och då har det blivit därefter.

En annan konsekvens av det blir också att de tyvärr inte kan ha gemensamma aktiviteter typ samling, eftersom sådana försök avbryts och görs om intet av de dominerande femåringarna. Drottningen tar inte order av någon i personalen, utan bygger sin status i barngruppen på att göra tvärtom och undergräva de vuxnas auktoritet.

Men shit. Det här låter ju helt galet, inte kunna ha samling för att barnen gapar och härjar?!! Det låter som ett gäng huliganer det här. Jag vet inte vad jag hade gjort faktiskt, pratat med verksamhetschefen hade varit min första prio och sen hade jag nog gett det en tid och hade det inte blivit bättre hade jag flyttat på barnet i alla fall. Det här låter för bedrövligt. Det finns ju faktiskt bra och vettiga förskolor, där mina barn går är det fantastiskt, men det hjälper ju inte dig men jag menar bara att det behöver absolut inte vara såhär.

 

[Amha]

@Mabuse om en i personalen är förskräckt över situationen är det väl bara att gå på denne och fråga om någon gör något för att få en lugnare miljö? Denne kanske kan ge dig uppdateringar?

 

[Sar]

Varför bytte ni förskola? Finns möjligheten att byta tillbaka?
Kan det inte ens hållas samling så är det ju definitivt något påtagligt som man kan påpeka för förskolechefen. Jag förstår inte heller vad problemet är att berätta att barnet känner sig otryggt i den här miljön och fråga vad de har för plan för att fixa till detta.

 

[skiesabove]

Det är väl "bara" att säga som det är, tala allvar med först personalen och sen chefen. Kräv föräldramöten. Kolla om ni kanske kan ha en hjälpmormor/morfar/farmor/farfar eller flera på plats. Gå uppåt i kedjan.

 

[Mabuse]

Varför bytte ni förskola? Finns möjligheten att byta tillbaka?
Kan det inte ens hållas samling så är det ju definitivt något påtagligt som man kan påpeka för förskolechefen. Jag förstår inte heller vad problemet är att berätta att barnet känner sig otryggt i den här miljön och fråga vad de har för plan för att fixa till detta.

Vi kan inte byta tillbaka, som jag skrev i trådstarten. Förskolechefen har hand om fem förskolor med sammantaget 18 avdelningar och c:a 300 barn. Det säger sig självt att a) hon är inte involverad i den dagliga verksamheten och b) hon har begränsad möjlighet att engagera sig i enskilda barn och föräldrar.

Vi har såklart påtalat att sonen inte är van vid att det är jättestökigt och inte trivs med det. Och åt andra hållet, när det har varit lugnt och de styrt upp leken har vi sagt att vi tycker det är jättebra, och att sonen trivs mycket bättre med det. Det syns rätt tydligt på honom dessutom, han blir tyst och liten när det bullras, och lever upp och börjar leka när det är lugnt.

När det gäller att ställa krav på åtgärder, begära ut en plan från deras sida för att lösa problemet - det känns väl lite burdust och yxigt, tycker jag. För det första vet jag inte i hur hög omfattning åsikten att det är ett problem delas i personalgruppen, jag tror det är lite delade uppfattningar där. En del tycker nog mest att ja så blir det ibland med barn, är lite vad vi tycker hemmablinda, helt enkelt. Och begära att de ska ha en plan för att lösa ett problem som inte finns, det tror jag inte är en bra början.

Det verkar som att den nya förskoleläraren nu gör lite ansträngningar för att få ordning på det hela, och vi uppmuntrar det så mycket vi kan. Vi vill gärna jobba tillsammans med personalen, hamnar vi i facket "gnälliga kravmaskiner till föräldrar" så tror jag vi drastiskt minskar chansen att få gehör. I princip vill vi ju tala om för dem hur de ska göra sitt jobb, och ska man ge sig på nåt sånt så vill åtminstone jag vara så smidig jag kan, så det inte landar fel. Det skulle det ju väldigt lätt kunna göra, man vill ju ge personalen känslan att vi jobbar med dem, inte mot dem. För då tror jag att de slutar lyssna.

 

[Sar]

Vi kan inte byta tillbaka, som jag skrev i trådstarten. Förskolechefen har hand om fem förskolor med sammantaget 18 avdelningar och c:a 300 barn. Det säger sig självt att a) hon är inte involverad i den dagliga verksamheten och b) hon har begränsad möjlighet att engagera sig i enskilda barn och föräldrar.

Vi har såklart påtalat att sonen inte är van vid att det är jättestökigt och inte trivs med det. Och åt andra hållet, när det har varit lugnt och de styrt upp leken har vi sagt att vi tycker det är jättebra, och att sonen trivs mycket bättre med det. Det syns rätt tydligt på honom dessutom, han blir tyst och liten när det bullras, och lever upp och börjar leka när det är lugnt.

När det gäller att ställa krav på åtgärder, begära ut en plan från deras sida för att lösa problemet - det känns väl lite burdust och yxigt, tycker jag. För det första vet jag inte i hur hög omfattning åsikten att det är ett problem delas i personalgruppen, jag tror det är lite delade uppfattningar där. En del tycker nog mest att ja så blir det ibland med barn, är lite vad vi tycker hemmablinda, helt enkelt. Och begära att de ska ha en plan för att lösa ett problem som inte finns, det tror jag inte är en bra början.

Det verkar som att den nya förskoleläraren nu gör lite ansträngningar för att få ordning på det hela, och vi uppmuntrar det så mycket vi kan. Vi vill gärna jobba tillsammans med personalen, hamnar vi i facket "gnälliga kravmaskiner till föräldrar" så tror jag vi drastiskt minskar chansen att få gehör. I princip vill vi ju tala om för dem hur de ska göra sitt jobb, och ska man ge sig på nåt sånt så vill åtminstone jag vara så smidig jag kan, så det inte landar fel. Det skulle det ju väldigt lätt kunna göra, man vill ju ge personalen känslan att vi jobbar med dem, inte mot dem. För då tror jag att de slutar lyssna.

Om mitt barn vägrade fara till förskolan på morgonen för att det var så stökigt verksamhet så skulle jag se det som ett så stort problem att jag definitivt krävt en handlingsplan (hur ska vi pedagoger agera för att få barnet att trivas) och är det så stökig verksamhet att det inte ens är möjligt med samling så finns det ju inte en chans att förskolan uppnår sina pedagogiska mål och då bör förskolechef kontaktas.
Hade ni ingen förhandsinfo innan ni valde att byta förskola? Det är ju tyvärr skiftande kvalité på förskolorna. Ibland har man ju inget annat val än att byta (pga flytt el. dyl.) men annars bör man nog vara rädd om sin plats på en välfungerande förskola.

 

[ako]

Vi kan inte byta tillbaka, som jag skrev i trådstarten. Förskolechefen har hand om fem förskolor med sammantaget 18 avdelningar och c:a 300 barn. Det säger sig självt att a) hon är inte involverad i den dagliga verksamheten och b) hon har begränsad möjlighet att engagera sig i enskilda barn och föräldrar.

Vi har såklart påtalat att sonen inte är van vid att det är jättestökigt och inte trivs med det. Och åt andra hållet, när det har varit lugnt och de styrt upp leken har vi sagt att vi tycker det är jättebra, och att sonen trivs mycket bättre med det. Det syns rätt tydligt på honom dessutom, han blir tyst och liten när det bullras, och lever upp och börjar leka när det är lugnt.

När det gäller att ställa krav på åtgärder, begära ut en plan från deras sida för att lösa problemet - det känns väl lite burdust och yxigt, tycker jag. För det första vet jag inte i hur hög omfattning åsikten att det är ett problem delas i personalgruppen, jag tror det är lite delade uppfattningar där. En del tycker nog mest att ja så blir det ibland med barn, är lite vad vi tycker hemmablinda, helt enkelt. Och begära att de ska ha en plan för att lösa ett problem som inte finns, det tror jag inte är en bra början.

Det verkar som att den nya förskoleläraren nu gör lite ansträngningar för att få ordning på det hela, och vi uppmuntrar det så mycket vi kan. Vi vill gärna jobba tillsammans med personalen, hamnar vi i facket "gnälliga kravmaskiner till föräldrar" så tror jag vi drastiskt minskar chansen att få gehör. I princip vill vi ju tala om för dem hur de ska göra sitt jobb, och ska man ge sig på nåt sånt så vill åtminstone jag vara så smidig jag kan, så det inte landar fel. Det skulle det ju väldigt lätt kunna göra, man vill ju ge personalen känslan att vi jobbar med dem, inte mot dem. För då tror jag att de slutar lyssna.

Fast även om fsk- chefen inte kan vara med i den dagliga verksamheten så är det ju hennes uppgift att ta tag i strukturella problem på de förskolor / avdelningar hon basar för!

Jag vet inte riktigt vad du "önskar" dig för råd eller tips av den här tråden egentligen? Du har fått många bra tankar, men precis som i din tråd om inneskor verkar du inte tycka att något är vettigt?

 

[Badger]

Om förskolechefen inte har ansvar för att engagera sig i det pedagogiska arbetet på sina förskolor/ avdelningar, varför har de en chef?

(Vår hade också flera förskolor, (och var inte ens bra som chef enl folk) men han hade ändå resurser som hette duga med centralpedagoger osv som kunde sättas in i arbete och ge råd på enskilda avdelningar. Han satt i möten med oss och personalen också osv. Så han engagerade sig direkt i enskilda barn. Extra personal, kille på praktik, kunde han sätta in också. Antagligen just för att han hade flera förskolor hade han också centrala resurser.)

 

[Kattennizze]

Om förskolechefen inte har ansvar för att engagera sig i det pedagogiska arbetet på sina förskolor/ avdelningar, varför har de en chef?

(Vår hade också flera förskolor, (och var inte ens bra som chef enl folk) men han hade ändå resurser som hette duga med centralpedagoger osv som kunde sättas in i arbete och ge råd på enskilda avdelningar. Han satt i möten med oss och personalen också osv. Så han engagerade sig direkt i enskilda barn. Extra personal, kille på praktik, kunde han sätta in också. Antagligen just för att han hade flera förskolor hade han också centrala resurser.)

Precis min erfarenhet, min förskolas chef har också fler fsk men hon har ju andra resurser till sitt förfogande just för att lösa sådana här problem. Jag tycker att om ett barn inte trivs då måste man ju göra så att han trivs, det är ett problem som måste lösas.

 

[Sunshine]

Vi kan inte byta tillbaka, som jag skrev i trådstarten. Förskolechefen har hand om fem förskolor med sammantaget 18 avdelningar och c:a 300 barn. Det säger sig självt att a) hon är inte involverad i den dagliga verksamheten och b) hon har begränsad möjlighet att engagera sig i enskilda barn och föräldrar.

Vi har såklart påtalat att sonen inte är van vid att det är jättestökigt och inte trivs med det. Och åt andra hållet, när det har varit lugnt och de styrt upp leken har vi sagt att vi tycker det är jättebra, och att sonen trivs mycket bättre med det. Det syns rätt tydligt på honom dessutom, han blir tyst och liten när det bullras, och lever upp och börjar leka när det är lugnt.

När det gäller att ställa krav på åtgärder, begära ut en plan från deras sida för att lösa problemet - det känns väl lite burdust och yxigt, tycker jag. För det första vet jag inte i hur hög omfattning åsikten att det är ett problem delas i personalgruppen, jag tror det är lite delade uppfattningar där. En del tycker nog mest att ja så blir det ibland med barn, är lite vad vi tycker hemmablinda, helt enkelt. Och begära att de ska ha en plan för att lösa ett problem som inte finns, det tror jag inte är en bra början.

Det verkar som att den nya förskoleläraren nu gör lite ansträngningar för att få ordning på det hela, och vi uppmuntrar det så mycket vi kan. Vi vill gärna jobba tillsammans med personalen, hamnar vi i facket "gnälliga kravmaskiner till föräldrar" så tror jag vi drastiskt minskar chansen att få gehör. I princip vill vi ju tala om för dem hur de ska göra sitt jobb, och ska man ge sig på nåt sånt så vill åtminstone jag vara så smidig jag kan, så det inte landar fel. Det skulle det ju väldigt lätt kunna göra, man vill ju ge personalen känslan att vi jobbar med dem, inte mot dem. För då tror jag att de slutar lyssna.

Jag tycker inte alls att det är burdust och yxigt att påtala ett uppenbart problem som behöver åtgärdas. Du lär inte vara den enda föräldern som har reagerat på situationen, men däremot kanske du är den enda som faktist orkar/vågar ta tag i det.

Ibland måste man våga vara lite obekväm. Däremot håller jag med om att man måste vara smidig med de som jobbar närmast barnet. Men det är ju en annan konversation gentemot den som måste tas med ledningen.

 

[Mabuse]

Jag tycker inte alls att det är burdust och yxigt att påtala ett uppenbart problem som behöver åtgärdas. Du lär inte vara den enda föräldern som har reagerat på situationen, men däremot kanske du är den enda som faktist orkar/vågar ta tag i det.

Ibland måste man våga vara lite obekväm. Däremot håller jag med om att man måste vara smidig med de som jobbar närmast barnet. Men det är ju en annan konversation gentemot den som måste tas med ledningen.

Som sagt tror jag inte ledningen är särskilt involverad i den dagliga verksamheten, utöver att se till att det finns bemanning, så att gå den vägen tror jag inte ger så mycket. Vi skulle bara bli en i raden av gnälliga föräldrar som förpestar hennes tillvaro. Eftersom vi har noll relation eller kontakt i nuläget, så skulle vår första och enda kontakt vara för att påtala vad vi uppfattar som problem efter att precis ha skolat in barnet - man inser ju själv vilket intryck man skulle göra, och hur man skulle uppfattas.

Det vore ju något annat ifall det vore någon man träffade eller hade någon form av interaktion med, då kunde man nämna att det verkar lite stökigt, men nu finns inte den kontaktytan, och hon är som sagt heller inte öht involverad i den dagliga verksamheten.

 

[Mabuse]

Om förskolechefen inte har ansvar för att engagera sig i det pedagogiska arbetet på sina förskolor/ avdelningar, varför har de en chef?

(Vår hade också flera förskolor, (och var inte ens bra som chef enl folk) men han hade ändå resurser som hette duga med centralpedagoger osv som kunde sättas in i arbete och ge råd på enskilda avdelningar. Han satt i möten med oss och personalen också osv. Så han engagerade sig direkt i enskilda barn. Extra personal, kille på praktik, kunde han sätta in också. Antagligen just för att han hade flera förskolor hade han också centrala resurser.)

Chefen har väl hand om bemanning och rekrytering, schemaläggning, ekonomi, budget, intag av barn etc, och säkert också kontakt med x antal föräldrar som har frågor/vill byta/vill ha syskonförtur/vill veta hur de ligger till i kön/har barn med särskilda behov som kräver resurser och habilitering etc. Alltså allt det där bakgrundsjobbet som måste vara på plats för att det ska finnas en förskola med utrustning, personal och barn på plats varje dag.

 

[Mabuse]

Fast även om fsk- chefen inte kan vara med i den dagliga verksamheten så är det ju hennes uppgift att ta tag i strukturella problem på de förskolor / avdelningar hon basar för!

Jag vet inte riktigt vad du "önskar" dig för råd eller tips av den här tråden egentligen? Du har fått många bra tankar, men precis som i din tråd om inneskor verkar du inte tycka att något är vettigt?

Jag har skrivit flera gånger att byte är ett alternativ, men det är på sikt eftersom vi inte kan byta på studs. Prata med chefen, kräva handlingsplaner och helt enkelt gå på krav och konfrontation tror jag inte så mycket på, jag tror helt enkelt inte att det kommer hända särskilt mycket. Tror vi att det krävs så stora förändringar att det krävs handlingsplaner och chefsingrepp, så ska vi nog byta istället.

Saken är väl att det jag håller med om är det inte så mycket att skriva om, då skriver jag att "Det är absolut ett alternativ", men det är ju inte så mycket mer att säga om det. Det blir liksom inte så många ord. Däremot, när det är något som inte funkar, så vill jag ju förklara varför jag inte tror det är en bra idé. Då blir det fler ord. Det är flera inlägg som jag hållit med, och gillat, men det syns kanske inte på samma sätt som ett helt nytt inlägg.

När det gäller inneskorna så har det tack och lov inte blivit så att de blir så hetsade att de inte har tid att sätta på sig skor utan springer ut barfota i rena stressen om de har skor med häl, vilket en del varnade för. Lyckligtvis tycks åtminstone vår skola ha en idé om att barnen i lugn och ro kan byta från en aktivitet till en annan, vilket känns skönt. Vi köpte Scholl-tofflor, och det funkar bra. Inga barn har foppatofflor, vilket också rekommenderades men jag avstod från eftersom de sades vara hala, så jag är glad att vi inte köpte såna.

Hur det nu är så får man ju råd i många olika riktningar i en sån här tråd, likadant som med inneskorna. Några tycker foppatofflor t ex är det enda rätta, andra skulle aldrig köpa det till sina barn. Så hur man än gör så kommer ju några skribenter bli missnöjda för att man inte höll med dem och gjorde som de sa.

 

[Amha]

Som sagt tror jag inte ledningen är särskilt involverad i den dagliga verksamheten, utöver att se till att det finns bemanning, så att gå den vägen tror jag inte ger så mycket. Vi skulle bara bli en i raden av gnälliga föräldrar som förpestar hennes tillvaro. Eftersom vi har noll relation eller kontakt i nuläget, så skulle vår första och enda kontakt vara för att påtala vad vi uppfattar som problem efter att precis ha skolat in barnet - man inser ju själv vilket intryck man skulle göra, och hur man skulle uppfattas.

Det vore ju något annat ifall det vore någon man träffade eller hade någon form av interaktion med, då kunde man nämna att det verkar lite stökigt, men nu finns inte den kontaktytan, och hon är som sagt heller inte öht involverad i den dagliga verksamheten.

Jag har för mig att någon nämnde att det blir svårt att uppnå målen om man har den miljön och jag tror det med så det borde ju vara väldigt intressant för en chef att veta om det. Om inte annat kan man ju ställa frågan om chefen vet om att miljön på fsk är sådan. Det finns ju tusen olika sätt att ta upp ämnet utan att framstå som en gnällig förälder. Du verkar vara så säker på att chefen inte skulle göra något och jag förstår inte hur du kan veta det? Har du varit i kontakt med denne förut?

 

[Badger]

Chefen har väl hand om bemanning och rekrytering, schemaläggning, ekonomi, budget, intag av barn etc, och säkert också kontakt med x antal föräldrar som har frågor/vill byta/vill ha syskonförtur/vill veta hur de ligger till i kön/har barn med särskilda behov som kräver resurser och habilitering etc. Alltså allt det där bakgrundsjobbet som måste vara på plats för att det ska finnas en förskola med utrustning, personal och barn på plats varje dag.

Bemanning, rekrytering, utbildning, pedagogisk ledning... osv. Men chefen är ju rimligen inte en ren administratör utan ansvar för verksamheten utan hen har faktiskt på riktigt ansvar. Det är ju självklart förskolechefens ansvar om barn rymmer från förskolan, om barn bli skadade, om barn blir mobbade om förskolegrupperna är ngt slags förvaring istället för att de följer läroplan osv. Vem skulle annars ha ansvar för att läroplanen följdes och att barn inte far illa? Om extremfallet händer -en pedagog slår ett barn, är inte det någonting man tar upp med förskolechefen? eller tar man bara upp det med just den pedagogen? Skador är ju inte bara fysiska, vem har ansvar om en förskolegrupp mår psykiskt dåligt? Ingen?

Resten gör kommunens administratörer, här i alla fall. Det är ingen som helst vits med att kontakta en förskolechef eller rektor om skolplacering eller förskoleplacering här. Personalen i grupperna dvs pedagogerna verkar se till att beställa material och dyl enligt en budget de har. Vår personal tex slog till på några pallkragar och 3 pallar jord i våras. (alltså just vår personal, som hade en grupp om 25 barn, inte personalen för någon av de andra 4 grupperna med 25 barn var på dagiset. Eller på något av hans andra två förskolor.)

Om chefen inte har ansvar för barnens välmående är ju titeln inte rektor/förskolechef utan kanslist/elevadministratör/ekonom rimligen. Och jag håller med om att jag aldrig skulle kontakta en skolas kanslist eller ekonom med problem.

Men självklart behöver du väl inte kontakta förskolechefen om du inte vill. Du frågade bara vad jag skulle gjort och det är precis vad vi gjorde. Vi pratade självklart med personalen också, även tidigare, berättade att vi skulle ta kontakt. Sa att de är fantastiska men att vi såg problem med de här situationerna.

Om du faktiskt vill göra någonting men inte kontakta förskolechefen så verkar det ju lämpligt att ta den här nya pedagogen som allierad. Prata ärligt med henne, fråga vad hon tänkte göra åt dessa och dessa situationer, ge henne stöd. Fråga om det skulle hjälpa henne att kontakta chefen osv. Fråga om de klarar att följa läroplanen?

 

[Brandgul]

Rektorn kan också säga till sin oengagerande personal att de ska börja jobba. Eller placera om dem. Jag skulle gått direkt på rektorn.