Förskolan

[BernT]

Det du skriver och saker vi diskuterat får mig att tro att jag vet vilket område och vilken förskola det handlar om.
Jag har en vän vars barn går där (om det är samma) och jag har inte hört henne säga en enda positiv sak, tyvärr...

Jag pmar dig!

 

[zoomzom]

Jag jobbar själv som förskollärare på en förskola med barn i åldern 1-5 (1-3 på min avdelning). Vi får inte använda privata mobiler på arbetstid, finns undantagsfall (etc. Närstående allvarligt sjuk, läkare etc ska ringa) men då gäller det att vi meddelar kollegorna, att mobilen är påslagen men inte används om det väntade samtalet inte kommer. När samtalet kommer försöker vi sköta det snyggt (meddelar att jag måste svara) och håller samtalet kort. Går undan från barngruppen.

Att stå i klunga och prata och ignorera ledsna barn är aldrig okej. Har själv tagit upp det med andra avdelningar på mitt arbete att jag tyckte det var fel och frågade "vad är ert pedagogiska arbete/tänk inkluderat i privata samtal/ignorera barn?". Däremot, kan det vara så att i vissa fall så är vi medvetna om att barnet skriker/gråter men anledningen inte alltid är att det är ledset/gjort sig illa utan i protest mot något det inte får. Detta gäller givetvis inte varje gång utan i vissa fall.

Ex. Barn vill inte ha på sig skor/jacka när vädret kräver det, vi förklarar att "idag är det kallt/regnar och då måste vi ha regnjacka på sig.." barnet blir jätteargt. Börjar skrika i protest. Försöker avleda men ibland går det inte, slår pedagoger/andra barn. Pedagoger visar att det gör ont. Barnet svarar med skrika/slå ännu mer och uttrycker att detta är argt. I vissa fall då kan vi medvetet ta några steg bakåt och låta barnet få lite eget utrymme/denne lugna sig/se att det inte hjälper att skrika. Ibland kan man inte få som man vill.

Så ibland är det medvetet från oss- om situationen kräver det, men det är givetvis skillnad på ett argt barn som ges utrymme och ett barn som är ledset. Ett ledset barn ska tröstas och ges den stöttning det behöver för känna sig bättre till mods. Det ska och får inte förekomma att ett barn ignoreras för privata samtal är intressantare. Jag hade som några redan föreslagit, tagit upp det med personalen/chefen och också efterfrågat deras pedagogiska tänk med utevistelsen som lite kött på benen. Hoppas det löser sig och du inte ska känna dig illa till mods över att lämna ditt barn. För i slutändan - vi tar hand om det finaste ni har, era barn! Och det ska inte på något sätt kännas olustigt/skrämmande att lämna sitt barn på förskola. Man ska känna trygghet och tillit. INGET ANNAT!

 

[ako]

Nä alltså jag har försökt intala mig att "det är bara slumpen" som gör att jag sett det så mycket men det har varit för många gånger nu. Jag blir typ gråtfärdig av tanken att de ska skita i mitt barn om hon är ledsen.

Jag vet att barn kan bli ledsna och ta till gråt för att de är tjuriga och att det går över. Men senast idag stod ett barn och storgrät precis bredvid personalen. De sket totalt i barnet

Det är svårt att byta förskola med. Vi fick köa forever för denna plats. Funkar inte att köa 8-9 månader för en annan. Jag kommer typ spionera om hon går där känns det som och det är ju inte riktigt så det ska vada.

Sök annan plats! Det finns allt i från helt superfantastiska förskolor till usla. Det du beskriver är inte ok! Visst gråter barn- men då ska de bli sedda och tröstade!!

Dessutom skulle jag inte tycka det var bra att ha SÅ nära heller. Om man t ex är ledig och barnet inte får gå till fsk blir det jobbigt att stå o kolla på vad kompisarna gör.