Efter att ha samlat ihop mig litegrann efter beskedet att Ricciardo lämnar med omedelbar verkan så har jag tagit del av så många människors reaktioner – många ledsna, vissa arga, få glada; de flesta tacksamma för att ha fått 'lära känna' Daniel som den otroligt härliga person han verkar vara.
Men, de flesta – mig inkluderat – verkar vara överrens om att något måste ändras om du är i mitten-och bottenskiktet i en sport där det definitivt inte duger att enbart kämpa väl. För min del så gäller det Alpines strul med prestandan och att flirta med Mercedes som ny motorleverantör. Uppbrottet med Renault kommer bli smärtsamt då jag varit en Renault-supporter sedan jag var barn och lärde mig se skillnad på bilarna. I VCARBs (och indirekt Red Bull Racings) fall har man en, enligt mig, viss tendens att behandla sina förare som kanonmat. Mister du en står dig tusen åter. Jag trodde faktiskt inte ett dugg bättre om dem.
Så faktumet att Daniel fick gå är i de flesta fall inte det som rör upp ursinne, utan det är sättet på vilket han fick gå. Likt många andra förare innan honom – Gasly, Albon, Kvyat – fick han ta bakvägen ut efter att belysningen över banan slocknat. Utan klara besked och visst var det tårar som skymtades i den där sista post-race intervjun? Han stannade en stund i tystnad i bilen för att insupa ögonblicket och lämnade inte paddocken förens två på natten, när han fotograferades av motorsportsfotografen Kym Illman som passade på att säga hejdå.
Inga donuts, inga ärevarv, inga möjligheter att kunna hänge sig totalt åt den grandiosa avtackning som han så väl förtjänat efter lång och trogen tjänst. Fansen gjorde i alla fall gemensam sak och slog till med en Driver of the Day av kärlek och Daniel satte det snabbaste varvet runt marinan.
Red Bull Racing/VCARB må ha gjort alla fel i boken inom krishantering och stulit ett värdefullt ögonblick och ett tillfälle att säga adjö – och i princip alla förare och stall som gjort sina egna personliga hyllningar till Daniel under dagen har gjort det med mer själ och hjärta – men de kan inte ta ifrån oss de många, underbara ögonblick Daniel bidragit med under dessa år.
Enchanté, Daniel. Tills vi ses igen.
...
Jag har dock noll sympati över till de individer som lämnar så mycket intensivt hat på media gällande Liam Lawson just nu. De hade alla tagit chansen om de befunnit sig i hans situation och då VCARB är just vad det råkar vara – en ungdomssatsning – så är han som klippt och skuren för rollen. Det skall bli spännande att se vad han kan åstadkomma.