Sv: Alkoholist - hur hanterar man det?
Tack för alla svar. Har varit guld värda för min egna självkänsla!
Jag har dock gått emot många utav er och har kvar kontakten med honom. Men jag håller mina ord om att det blir ingenting mellan oss innan han ändrat sitt liv men kanske inget ändå. När kontraktet han har med jobbet (om nolltoleransen) går ut så har jag lovat att tänka över hela situationen i alla fall.
Han tog även upp, om än lite sarkastiskt, att han kunde väl äta Antabus. Jag spann vidare på det och tyckte att det lät som en bra idé. Sa även att jag tyckte han kunde gå upp till chefen och berätta hur allt låg till och att han gjort bort sig under valborg - innan han fick reda på det via läkaren. Påpekade också att ville han äta antabus kunde han ta upp det på samma gång. Var väl lite motvilligt ifrån hans sida just då.
Fick ett sms i fredags om att han pratat med chefen och skulle upp till Hälsan för att få antabus över helgen. Nytt möte på måndag och där beslutades att han skulle få antabus hela kontraktet ut.
Så nu går han minst en gång i veckan till läkaren och tar blodprov plus får en dos.
Jag har dock läst på google att vissa människor kan dricka på detta ändå utan symptom så jag är lika orolig för det.
För att förtydliga lite så tror jag inte att han är riktig alkoholist, alltså sitter hemma och super till lite i veckodagarna. När jag slutade gymnasiet och gick arbetslös så spenderade jag min mesta tid hemma hos honom (då bodde han dessutom hemma och nära inpå sina föräldrar) i två år.
Däremot så blev det ju mycket på helgen när den väl kom.
Helgalkis möjligtvis - kan man vara det?