Födde vaginalt för snart 7 månader sedan. Hade förvärkar/värkar nattetid i 3 dygn, åkte in sista natten då det var 3-4 värkar på 10 min. Idag hade jag inte åkt in då, men jag visste ju inte hur det skulle kännas 
Fanns gott om plats på BB iaf, så vi fick vara där. Var bara öppen 3 cm när vi kom in och det var jag ett dygn senare också.... Efter TUL så tog de hinnorna (var +10 dagar), kl 14 ungefär. Då var jag öppen 3,5-4 cm...
Efter det så tog det fart iaf, och runt 19-tiden låg jag och kämpade med enorma värkar med typ en minut mellan och var öppen ca 7 cm och det gjorde så fruktansvärt ont så jag bad om EDA. Hade provat både lustgas och tens innan som inte hjälpte då. Det kändes som om jag skulle gå av på mitten minst
När EDA verkat så kunde jag slappna av och vila mig en stund, tror till o med att jag somnade till en kortis. Därefter drog krystvärkarna igång och det tog drygt 1 h med krystvärkar innan bebis kom ut med ett plopp
Jag sprack ingenting, inte mer än små ytliga risp på sin höjd. Det kändes dock som det blev värsta revan så BM letade runt ordentligt och satte då något stygn ändå i nåt av det ytliga som knappt var nåt. Har i efterhand förstått att det var en slitning i vävnaden som kändes som att det gick sönder, är nämligen lite öm där än idag på en punkt.
I efterhand har jag haft bekymmer med ansträngningsinkontinens när jag ridit, börjar bli så gott som helt bra nu efter 7 mån. I början fick jag ha binda/inkontinensskydd för när jag spände magen och satt emot på hästryggen så läckte det. Även när jag sprang/skuttade. Däremot går det bra att nysa om jag inte är väääldigt kissnödig då. Min livmodertapp hängde även långt ner efter förlossningen, den börjar på att ha dragit upp sig igen nu. Detta gjorde att nr 2 var lite svårare i början.
Jag hade iaf väldigt bra personal och det fanns gott om tid för dem att hjälpa mig. Tror det var bra att det tog sån tid att öppna sig för att inte få något som gick sönder.
Barnet vägde 3425 g och var 49,5 cm lång, satt i gynställning vid krystvärkarna.
Fanns gott om plats på BB iaf, så vi fick vara där. Var bara öppen 3 cm när vi kom in och det var jag ett dygn senare också.... Efter TUL så tog de hinnorna (var +10 dagar), kl 14 ungefär. Då var jag öppen 3,5-4 cm...Efter det så tog det fart iaf, och runt 19-tiden låg jag och kämpade med enorma värkar med typ en minut mellan och var öppen ca 7 cm och det gjorde så fruktansvärt ont så jag bad om EDA. Hade provat både lustgas och tens innan som inte hjälpte då. Det kändes som om jag skulle gå av på mitten minst
När EDA verkat så kunde jag slappna av och vila mig en stund, tror till o med att jag somnade till en kortis. Därefter drog krystvärkarna igång och det tog drygt 1 h med krystvärkar innan bebis kom ut med ett plopp
Jag sprack ingenting, inte mer än små ytliga risp på sin höjd. Det kändes dock som det blev värsta revan så BM letade runt ordentligt och satte då något stygn ändå i nåt av det ytliga som knappt var nåt. Har i efterhand förstått att det var en slitning i vävnaden som kändes som att det gick sönder, är nämligen lite öm där än idag på en punkt.
I efterhand har jag haft bekymmer med ansträngningsinkontinens när jag ridit, börjar bli så gott som helt bra nu efter 7 mån. I början fick jag ha binda/inkontinensskydd för när jag spände magen och satt emot på hästryggen så läckte det. Även när jag sprang/skuttade. Däremot går det bra att nysa om jag inte är väääldigt kissnödig då. Min livmodertapp hängde även långt ner efter förlossningen, den börjar på att ha dragit upp sig igen nu. Detta gjorde att nr 2 var lite svårare i början.
Jag hade iaf väldigt bra personal och det fanns gott om tid för dem att hjälpa mig. Tror det var bra att det tog sån tid att öppna sig för att inte få något som gick sönder.
Barnet vägde 3425 g och var 49,5 cm lång, satt i gynställning vid krystvärkarna.
