Jag har fött ett barn, i sept -14. Öppnade mig jättebra men barnet roterade inte ner till mynningen och värkarna stannade av. Det sattes värkstimulerande men läget ändrades inte.
Efter tre timmar fullt öppen bestämde läkaren att något måste göras så då fick jag försöka krysta ner barnet (utan krystvärkar!). Höll på i 45 min men inget hände så då blev det sugklocka. Efter att sugklockan satts gick det fort, barnet kom ut på fyra värkar. Jag fick en andra gradens bristning på insidan och förlorade 1,3 l blod. Syddes med massor med stygn och fick ligga för observation i fem timmar ifall det skulle börja blöda igen. Mådde skit.
Efter förlossningen tog det lång tid att återhämta sig, både kroppsligt och mentalt. Har fått bestående men men inget som gör ont och ingen inkontinens så det får väl ses som lindrigt. Hade väldigt bra tillsyn genom hela förlossningen, ett eget team med barnmorska, undersköterska och sköterskestudent. Det var tack vare få födande den natten, tre mödrar på nio platser. Så det går inte att skylla på underbemanning.
Har ältat miljarder varv om det inte hade gått att göra på något annat sätt så att min skada kunde ha förhindrats men det går ju inte att svara på. Det är lätt att vara efterklok.
Har kommit i kontakt med en tjej med nästan likadant förlopp fast att hon fick vara fullt öppen åtta-tio timmar istället för tre. För henne slutade det med en total sfinkterruptur! Och så har vi min syster vars barn också tog lång tid på sig att rotera ner. De väntade ut henne. Barnet kom ut utan hjälpmedel, modern klarade sig utan men och kunde springa två månader efter förlossningen. Så det kan ju gå bra också.
Efter tre timmar fullt öppen bestämde läkaren att något måste göras så då fick jag försöka krysta ner barnet (utan krystvärkar!). Höll på i 45 min men inget hände så då blev det sugklocka. Efter att sugklockan satts gick det fort, barnet kom ut på fyra värkar. Jag fick en andra gradens bristning på insidan och förlorade 1,3 l blod. Syddes med massor med stygn och fick ligga för observation i fem timmar ifall det skulle börja blöda igen. Mådde skit.
Efter förlossningen tog det lång tid att återhämta sig, både kroppsligt och mentalt. Har fått bestående men men inget som gör ont och ingen inkontinens så det får väl ses som lindrigt. Hade väldigt bra tillsyn genom hela förlossningen, ett eget team med barnmorska, undersköterska och sköterskestudent. Det var tack vare få födande den natten, tre mödrar på nio platser. Så det går inte att skylla på underbemanning.
Har ältat miljarder varv om det inte hade gått att göra på något annat sätt så att min skada kunde ha förhindrats men det går ju inte att svara på. Det är lätt att vara efterklok.
Har kommit i kontakt med en tjej med nästan likadant förlopp fast att hon fick vara fullt öppen åtta-tio timmar istället för tre. För henne slutade det med en total sfinkterruptur! Och så har vi min syster vars barn också tog lång tid på sig att rotera ner. De väntade ut henne. Barnet kom ut utan hjälpmedel, modern klarade sig utan men och kunde springa två månader efter förlossningen. Så det kan ju gå bra också.
