Förlossningsskador

[pajaztar]

Höstföräldrar 2016-tråden fick ett sidospår om förlossningsskador som var värt att bryta ut i egen tråd. Här är de länkar till olika artiklar, debattinlägg och dylikt som jag kunde hitta:

Longterm consequences of vaginal delivery on the pelvic floor - A comparison with caesarean section in oneparae women:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf

The incidence of obstetric anal sphincter rupture in primiparous women: a comparison between two European delivery settings:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1080/00016340701832661/full

Nationella riktlinjer mot svåra förlossningsskador- Interpellation 2011/12:375:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ktlinjer-mot-svara-forlossningsskador_GZ10375

Barnmorskor slår larm: "kan inte möta behovet hos patienterna":
http://www.bt.se/boras/barnmorskor-slar-larm-kan-inte-mota-behovet-hos-patienterna/

Värkstimulering - till nytta eller besvär?:
http://mammasidan.se/foerlossning/vaerkstimulering-till-nytta-eller-besvaer

Jag känner mig än så länge (gravid med första i vecka 18) lugn inför den kommande förlossningen, har aldrig haft någon skräck eller liknande, men förstår att det finns flera som känner stor oro inför detta.

Ni som fött barn, oavsett metod, har ni fått några komplikationer eller bestående men? Vad tror ni kunde gjorts annorlunda i så fall?

 

[Elisha]

Höstföräldrar 2016-tråden fick ett sidospår om förlossningsskador som var värt att bryta ut i egen tråd. Här är de länkar till olika artiklar, debattinlägg och dylikt som jag kunde hitta:

Longterm consequences of vaginal delivery on the pelvic floor - A comparison with caesarean section in oneparae women:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf

The incidence of obstetric anal sphincter rupture in primiparous women: a comparison between two European delivery settings:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1080/00016340701832661/full

Nationella riktlinjer mot svåra förlossningsskador- Interpellation 2011/12:375:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ktlinjer-mot-svara-forlossningsskador_GZ10375

Barnmorskor slår larm: "kan inte möta behovet hos patienterna":
http://www.bt.se/boras/barnmorskor-slar-larm-kan-inte-mota-behovet-hos-patienterna/

Värkstimulering - till nytta eller besvär?:
http://mammasidan.se/foerlossning/vaerkstimulering-till-nytta-eller-besvaer

Jag känner mig än så länge (gravid med första i vecka 18) lugn inför den kommande förlossningen, har aldrig haft någon skräck eller liknande, men förstår att det finns flera som känner stor oro inför detta.

Ni som fött barn, oavsett metod, har ni fått några komplikationer eller bestående men? Vad tror ni kunde gjorts annorlunda i så fall?

Jag sprack grad 2, har känningar och besvär än idag 13 mån senare. Valde nu med barn två som är en månad att snittas pga de. Så otroligt lättad över det!

 

[superstar]

Inga komplikationer eller bestående men. Födde vaginalt för 10 månader sedan och sydde några få stygn.

Inget värkstimulerande dropp, sugklocka eller EDA är också värt att nämna i sammanhanget.

 

[Sar]

Höstföräldrar 2016-tråden fick ett sidospår om förlossningsskador som var värt att bryta ut i egen tråd. Här är de länkar till olika artiklar, debattinlägg och dylikt som jag kunde hitta:

Longterm consequences of vaginal delivery on the pelvic floor - A comparison with caesarean section in oneparae women:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf

The incidence of obstetric anal sphincter rupture in primiparous women: a comparison between two European delivery settings:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1080/00016340701832661/full

Nationella riktlinjer mot svåra förlossningsskador- Interpellation 2011/12:375:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ktlinjer-mot-svara-forlossningsskador_GZ10375

Barnmorskor slår larm: "kan inte möta behovet hos patienterna":
http://www.bt.se/boras/barnmorskor-slar-larm-kan-inte-mota-behovet-hos-patienterna/

Värkstimulering - till nytta eller besvär?:
http://mammasidan.se/foerlossning/vaerkstimulering-till-nytta-eller-besvaer

Jag känner mig än så länge (gravid med första i vecka 18) lugn inför den kommande förlossningen, har aldrig haft någon skräck eller liknande, men förstår att det finns flera som känner stor oro inför detta.

Ni som fött barn, oavsett metod, har ni fått några komplikationer eller bestående men? Vad tror ni kunde gjorts annorlunda i så fall?

Med tvillingar akutsnitt efter lång tid som 10 cm öppen men inga krystvärkar (en låg i säte). Har ett litet känselbortfall på ett område på ca 1cm2. Med "enling" vaginal förlossning, inga sprickor.

 

[Tassetass]

Vaginal förlossning för lite drygt ett år sedan. Syddes med några stygn, inga men efteråt. Minns ett tillfälle under slutskedet av förlossningen då barnmorskan röt till åt mig att "Nu måste du lyssna på mig och fokusera!", har en misstanke om att det var nära att det gick lite för fort (det gick undan när krystvärkarna väl satte igång) och att om jag inte hade lyssnat på barnmorskan hade det kunnat bli rätt så otrevligt.

Det är tråkigt att hela grejen runt förlossningsskador är så stigmatiserad och tabubelagd. När jag skulle operera bort gallblåsan fick jag sida upp och sida ner med information om både det ena och det andra, däribland alla möjliga biverkningar och komplikationer, för man ville att jag skulle göra ett informerat val. Något sådant såg jag aldrig till inom mödravården vilket jag tycker är märkligt.

 

[Thera]

Med första (4310 gram) sydde jag ett stygn i mynningen precis. Var svullen och öm ett tag, lite ont att sitta de första dagarna, men inget kvarstående.

Med andra (4260 gram) sydde jag också ett stygn, däremot var det stor skillnad, kroppen och fiffin kändes som innan på en gång. Lite svullen i mellangården bara.

Sen har jag av nån anledning blivit trängre i fjöset, är nog slidväggarna som buktar inåt lite. Sexet är i alla fall bara bättre och det är lättare att få vaginal orgasm, så mig (eller sambon) gör det inget...

 

[Blueberry]

Snabb fakta:
Födde vaginalt för snart 1,5 år sedan.
Förstföderska, vecka 37, bebisen ej fixerad, tidig vattenavgång, snabbt öppningsskede (hade värkar i totalt 5 timmar, inklusive de mesiga förvärkarna och de inte det minsta mesiga fyra krystvärkarna). Ingen smärtlindring förutom lustgas. Sugklocka användes på näst sista (alltså tredje) krystvärken pga "Han måste ut NU!" pga något kritiskt tillstånd. Vidöppen hjässbjudning.

Syddes med tre små stygn en liten bit upp "på insidan" - och fick en envis jävla hemorrojd.
Tyckte att avslaget varade i en evighet. Första gången vi skulle ha sex gick det inte, pga konstigt/ont. En vecka senare var det inga problem alls.
Kan hoppa studsmatta

 

[WBanna]

Födde vaginalt, första och enda barnet (ca 3,5 kg). Inte en enda skada, allt gick snabbt och lätt. Jag hade lätt kunnat sitta upp och rida ett par timmar efter förlossningen om jag hade velat.

 

[sona]

Två akutsnitt efter ett 3 dygns långt värkarbete/ 1 dygns värkarbete. Fick dropp för att få värkar vilket jag tror påverkat mkt, har en arbetskamrat som fött 2 naturligt och 3 med snitt. Alla gångerna hon blev snittad så har dom satt igång värkarna med dropp och det har då inte fungerat som det ska
. Har ingen känsel i området runt ärret efter snittet och har haft problem med läkning av snittet båda gångerna. Hade jag kunnat föda naturligt hade jag inte valt ett kejsarsnitt

 

[Imogen]

Födde vaginalt för 14 månader sedan. Igångsatt med cytotec efter tidig vattenavgång i v 37. Bebis vad ej fixerad, fick EDA. Krystningen gick fort, på 7 minuter var han ute. Liten bebis 2,4 kg.
Syddes ett stygn på utsidan och två på insidan om jag minns rätt. Inga som helst besvär efteråt.


Jag är fortfarande nyfiken på det som skrevs i den andra tråden att i snitt så var inte barnmorskor närvarande under hälften av krystandet. Det låter ju helt sanslöst om det skulle stämma I artikeln från Borås tidning står det ju om det aktiva förlossningsskedet, men det är ju någon helt annat än bara krystningen.

 

[superstar]

Födde vaginalt för 14 månader sedan. Igångsatt med cytotec efter tidig vattenavgång i v 37. Bebis vad ej fixerad, fick EDA. Krystningen gick fort, på 7 minuter var han ute. Liten bebis 2,4 kg.
Syddes ett stygn på utsidan och två på insidan om jag minns rätt. Inga som helst besvär efteråt.


Jag är fortfarande nyfiken på det som skrevs i den andra tråden att i snitt så var inte barnmorskor närvarande under hälften av krystandet. Det låter ju helt sanslöst om det skulle stämma I artikeln från Borås tidning står det ju om det aktiva förlossningsskedet, men det är ju någon helt annat än bara krystningen.

Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att det stämmer, vill också gärna ha en källa på det påståendet. Att barnmorskorna har mer att göra och att de inte är närvarande under hela förlossningen så som tidigare, absolut, men aldrig att de medvetet lämnar salen under krystningen.

 

[Freddie]

Födde vaginalt, barn på drygt fyra kilo (i vecka 37) efter igångsättning med värkstimulerande dropp, tog cirka sju timmar varav krystningar i två timmar. Efter en och en halv timmes krystande ville barnmorskan klippa, men jag sa att jag inte ville det och försökte ta i mer under krystandet i stället och det gick bra. Fick en minimal rispa på en inre blygdläpp, behövde inte sys. Inga som helst problem, förutom att de sved att kissa de första dagarna på grund av rispan. Hade inte ont av att sitta eller röra på mig ens de första timmarna, trots att underlivet såg ut och kändes som ett babianarsle. Barnmorska och undersköterska närvarande konstant under de sista tre timmarna.

 

[hjärter_dam]

Fött ett barn vaginalt. Förhållandevis lång krystfas och värkstimulerande dropp till och från under hela förlossningen. Några stygn men inga bestående men och underlivet känns precis som innan jag fick barn.

Barnmorska och undersköterska var närvarande under hela krystfasen.

 

[Bexzor]

Jag som enbart gjort kejsarsnitt, 3 stycken under perioden 2004 till 2016 blir en aning irriterad när det lyfts fram förlossningskador med vaginal födsel och man rekommenderar kejsarsnitt för att undvika både smärta och skador. Oavsett vaginal förlossning eller kejsarsnitt så finns det risker med båda, både gällande mor och barn.Många märker knappt av sin vaginala förlossning, och andra känner knappt av sitt kejsarsnitt. De andra, både med vaginala förlossningar och kejsarsnitt, kan få svåra komplikationer efter. Vilket också borde informeras om bättre, och även hur man kan minska riskerna samt åtgärda om de uppstår. Efter mitt andra kejsarsnitt så hade jag ont i flera månader efter, och det ömmade i över 1 år. Nu med tredje barnet skulle jag helst inte lyfta honom alls eftersom det kunde påverka läkningsprocessen negativt då han vägde 5 kg.

I min omgivning är vi 2 som fått kejsarsnitt - en mamma för att hon fått två akutsnitt varav hon höll på att förlora sitt barn vid ett av akut snitten. Barnet hade påverkats svårt av narkosen så de hade svårt att få liv i honom, så nu med deras fjärde barn (ett barn är fött vaginalt) så fick hon planerat kejsarsnitt. Mitt andra barn hamnade på neonatalen då han svalde för mycket fostervatten i lungorna, väldigt vanligt vid kejsarsnitt. Nu med tredje barnet tillstötte det komplikationer vid kejsarsnittet, och jag låg till slut som i en båge på britsen av smärtor och var riktigt nära panik. Huruvida bedövningen släppte vet vi inte men trots morfin och lokalbedövning så hjälpte det inte mot mina smärtor. Så troligtvis att kroppen lurade hjärnan att skicka smärtimpulser, iallafall fick jag det förklarat så.

Internet i all ära, där kan man söka information man vill ha men tyvärr även skräckhistorier eller vinklade artiklar i media. Mitt bästa tips är att prata med vänner och bekanta om hur det är med personaltätheten på det sjukhus de fött på. Vilken hjälp fick de, vilken närvaro etc

 

[Jenka]

Höstföräldrar 2016-tråden fick ett sidospår om förlossningsskador som var värt att bryta ut i egen tråd. Här är de länkar till olika artiklar, debattinlägg och dylikt som jag kunde hitta:

Longterm consequences of vaginal delivery on the pelvic floor - A comparison with caesarean section in oneparae women:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf

The incidence of obstetric anal sphincter rupture in primiparous women: a comparison between two European delivery settings:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1080/00016340701832661/full

Nationella riktlinjer mot svåra förlossningsskador- Interpellation 2011/12:375:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ktlinjer-mot-svara-forlossningsskador_GZ10375

Barnmorskor slår larm: "kan inte möta behovet hos patienterna":
http://www.bt.se/boras/barnmorskor-slar-larm-kan-inte-mota-behovet-hos-patienterna/

Värkstimulering - till nytta eller besvär?:
http://mammasidan.se/foerlossning/vaerkstimulering-till-nytta-eller-besvaer

Jag känner mig än så länge (gravid med första i vecka 18) lugn inför den kommande förlossningen, har aldrig haft någon skräck eller liknande, men förstår att det finns flera som känner stor oro inför detta.

Ni som fött barn, oavsett metod, har ni fått några komplikationer eller bestående men? Vad tror ni kunde gjorts annorlunda i så fall?

Jag blev igångsatt (pga havandeskapsförgiftning) och hade värkstimulerande, epidural och sugklocka. Det sistnämnda för min skull och inte för att barnet mådde dåligt. Fick sy lite men har inga problem, han är 4 mån nu.

Jag hade barnmorska mfl närvarande under hela krystningen och upplevde i allmänhet (var på förlossningen i nästan två dygn) att de hade all tid i världen för oss.

 

[Positron]

Födde vaginalt i mitten av januari, v.38 och bebis var inte fixerad. 3825 g tung. Förloppet från första värk till bebis var ute var ganska så precis 12 h med en och en halv timmes krystning med väldigt glesa, korta och svaga krystvärkar. De började prata om värkstimulerande och eftersom man hört historier om hur jävligt det kan vara bestämde jag mig och tog i ordentligt för egen maskin så att han kom ut.
Fick sy ett stygn i mynningen och hade inte särskilt ont efteråt.
Inga problem alls mer än muskler som ska hitta tillbaka men det gäller ju hela kroppen.

Vi had barnmorskan och undersköterskan hos oss hela krystningen och när det bedömdes att det var nära att han skulle komma ut tillkallades en extra barnmorska. De sa att de alltid gör så. I övrigt fick vi vara i fred mycket under de dryga tre timmar vi var inne på förlossningen innan krystningen. De hade inte särskilt mycket att göra men läste av mitt behov av att vara ifred bra och kom bara när vi ringde på dem och för att kolla hjärtljud var tjugonde minut när jag låg i badet.

 

[Sedna]

Födde vaginalt för 7 månader sedan. Sydde några stygn in och utvändigt (grad 2 dvs mindre bristning) till följd av att bebis kom ut med en hand vid käken. Inga bestående men. Kände mig helt återställd ett par månader efter förlossningen.

Min förlossning tog 56 tim från första värk. Efter 50 tim togs vattnet och efter det hade jag fortfarnde svagt värkarbete. Tal om värkstimulering men barnmorskan ville vänta. Kroppen skötte det bra själv i slutändan. Ingen medicinsk smärtlindring. Väldigt nöjd med förlossningen och barnmorskans beslut och närvaro. Hade barnmorskan närvarande under hela krystarbetet, eller ja från att jag kände första antydan av krystvärk.

 

[inverterad]

Internet i all ära, där kan man söka information man vill ha men tyvärr även skräckhistorier eller vinklade artiklar i media. Mitt bästa tips är att prata med vänner och bekanta om hur det är med personaltätheten på det sjukhus de fött på. Vilken hjälp fick de, vilken närvaro etc

Fast vill man hitta både fördelar och nackdelar med både snitt och vf så är det rätt bra att läsa opartiska studier exempelvis Socialstyrelsens rapport om kejsarsnitt på moderns begäran. Vänner och bekanta och deras erfarenheter är ju bara anekdoter.

 

[Ninnurur]

Jag blev igångsatt pga havandeskapsförgiftning i v 40+3. Födde vaginalt i vidöppen hjässbjudning. Fick bara ett pyttejack som inte behövde sys. Har inga som helst men efter förlossningen, har aldrig haft. Red efter typ 7-8 veckor.

 

[Blueberry]

En sak som jag tycker att vården inte är tillräckligt tydliga med, men som är viktig att veta: vi är konstruerade för att kunna spricka lite om det behövs.

Det är inte farligt och det läker snabbt och det är en smart nödlösning som kroppen har skapat för att slippa farligare och mer omfattande skador. Om/när den nödlösningen behövs så spricker vi inte raka vägen ner mot ändtarmsöppningen, utan kroppen "styr" sprickan åt sidan.

(Det här gäller alltså självklart inte bristningar eller andra förlossningsskador, det ska man aldrig förminska! Det gäller inte heller när mamman blir stressad av personalen eller pushad för hårt av omständigheterna - då ökar risken för bristningar.)

Källa: den fantastiska profylaxkursen jag gick.