Zony
Trådstartare
Jag är inte gravid men försöker 
Mitt problem är att jag är livrädd inför förlossningen redan eller rättare sagt har varit det ända sen min minsta föddes. min sista var en skräckupplevelse, ända från start till slutet. Jag var rädd och hade panik hela tiden jag var helt säker på att bäbisen skulle dö i min mage och bad dom flera gånger att ta ut honom innan det var försent. Jag tycker att dom lyssnade dåligt på mig och förklarade inte helt bra så jag blev inte lugnare nån gång. Under varje värk försvan hjärtljuden antingen helt eller sjönk massor. Inte av den anledningen att det glappade pga värkarna utan rent pga något annat
Som tur är hur konstigt det än låter så fick jag styrka under krystvärkarna från en dröm några veckor tidigare, drömde om en kvinna kom fram till mig och presenterade sig och sa att allt skulle gå bra med bäbisen. Det läskiga med det som fick mig att lyckas samla styrka var att kvinnan i drömmen kom in i rummet på riktigt och presenterade sig och sa exakt samma som i drömmen. Det var sjuksköterskan som skulle hjälpa barnmorskan. Han föddes med navelsträngen runt halsen så som varnade för att han skulle vara lite blå.
Nu gick ju allt bra tillslut men jag är livrädd inför ev kommande förlossning inte för att det gör ont, är jobbigt eller för min skull utan pga bäbisen.
Hur bearbetar man något sånt så man klarar av att gå igenom en förlossning? Det sista jag vill om det inte är för bäbisens bästa är att göra kejsarsnitt. Jag tror absolut det bästa är vaginalförlossning om det går.
Mitt problem är att jag är livrädd inför förlossningen redan eller rättare sagt har varit det ända sen min minsta föddes. min sista var en skräckupplevelse, ända från start till slutet. Jag var rädd och hade panik hela tiden jag var helt säker på att bäbisen skulle dö i min mage och bad dom flera gånger att ta ut honom innan det var försent. Jag tycker att dom lyssnade dåligt på mig och förklarade inte helt bra så jag blev inte lugnare nån gång. Under varje värk försvan hjärtljuden antingen helt eller sjönk massor. Inte av den anledningen att det glappade pga värkarna utan rent pga något annat
Som tur är hur konstigt det än låter så fick jag styrka under krystvärkarna från en dröm några veckor tidigare, drömde om en kvinna kom fram till mig och presenterade sig och sa att allt skulle gå bra med bäbisen. Det läskiga med det som fick mig att lyckas samla styrka var att kvinnan i drömmen kom in i rummet på riktigt och presenterade sig och sa exakt samma som i drömmen. Det var sjuksköterskan som skulle hjälpa barnmorskan. Han föddes med navelsträngen runt halsen så som varnade för att han skulle vara lite blå.
Nu gick ju allt bra tillslut men jag är livrädd inför ev kommande förlossning
inte för att det gör ont, är jobbigt eller för min skull utan pga bäbisen.Hur bearbetar man något sånt så man klarar av att gå igenom en förlossning? Det sista jag vill om det inte är för bäbisens bästa är att göra kejsarsnitt. Jag tror absolut det bästa är vaginalförlossning om det går.
