Kratus
Trådstartare
Har inte "vågat" skriva innan för att jag varit rädd för att det ska vara dålig diagnos på kisse. 
Iaf, börjar från början: (lååångt, orkar ni inte läsa allt så läs iaf slutet. TACK)
11 dec ca 06.00.
Jag är på väg att kliva upp ur sängen när jag hör en smäll i kattluckan, strax är Tyko uppe hos mig. Jag ser att svansen hänger rätt ner innan han hoppar upp och lägger sig i sängen. Han verkar lite nere, klappar lite på honom innan jag klär på mig och går ner, blir lite förvånad att han inte är som en blixt förbi mig ner till köket för att få mat. Eftersom jag misstänker att det är nått som inte stämmer så låser jag kattluckan innan vi går ut och släpper ut hästarna.
När vi kommer in igen så går syrran upp på mitt rum för att titta till Tyko som fräser åt henne och springer morrandes ner för trappan. Han som inte skulle göra en fluga för när.
Vi ringer kliniken men de öppnar inte förrän kl.8. Passar på att äta frukost och ringa våra jobb under tiden.
ca 08.05
Ringer kliniken och berättar att vi har en katt som vi misstänker har blivit påkörd, får komma på en gång. Det tar ca 40min dit så vi är där strax före 9.
ca 09.00
Får komma in till en veterinär ganska så omgående. Vid invägningen så väger han 6,3kg. H*n känner igenom honom ordentligt, verkar inte ha några benbrott och trots att han morrar en del så verkar han inte ha ont nånstans mer än att han är lite öm över ländryggen. Hans allmäntillstånd är dessutom så pass bra att h*n inte anser att det är lönt att röntga. Vi får metacam utskrivet som han ska ha en gång om dagen i 7 dagar. Får också instruktioner om att vi bör hålla honom inne de närmaste dagarna.
Med tanke på vikten så anses han också tjock. Erhm, det är en stor katt.
ca 10.10
Hemma igen, får sin medicin och lite mat. Vi ser till att kattluckan är ordentligt stängd innan vi åker till jobbet.
ca 17.30
Jag kommer hem och upptäcker lilltjejen på farstun, hon har bråttom in. Väldigt konstigt med tanke på att hon var inne när vi åkte. När jag kommer in så upptäcker jag att Tyko har lyckats trycka luckan förbi låset vilket medfört att de kunnat komma ut, men sen inte kommer in igen. *jippi*
Ut och leta katt i mörkret, hittar honom på en gammal höhög i utrymmet där vi förvarar spånet. Han blir riktigt förbannad när jag tar upp honom för att ta in honom igen.
Springer direkt till luckan så jag tar upp honom och släpper honom i soffan istället, han ligger kvar där. Letar fram en kartong som jag ställer framför kattluckan och håller på plats med hjälp av en stol.
ca 18.50
Åker och hämtar syrran på hennes jobb.
ca 19.30
Åter hemma, Tyko har gömt sig, men innan han gjort det så har han i protest bajsat i gästsängen.
Riggar kattluckan med en vedback också.
Under natten så ligger han under min säng istället för i den.
På fredagskvällen så börjar vi misttänka att svansen inte är som den ska då den bara hänger där och han fortfarande morrar och fräser ibland trots att ingen är i närheten. Börjar känna på den och trots att syrran trycker hårt så får vi ingen reaktion! Varför märkte inte veterinären det när h*n klämde och kände på honom? (Varför gjorde inte vi det? )
På lördagförmiddag ringer syrran tillbaka till kliniken och vi får första tiden på måndagmorgon då de inte anser att han har ont av att gå så ett par dagar. Hela helgen så ligger han antingen under en säng eller under soffan.
Tidigt på söndagmorgon så vill han gå ut och när han inte får det så kissar han i vaggan som står på övervåningen. Det blir en dusch i badkaret.
Måndagmorgon
Ringer våra jobb och åker sen in till kliniken är där ca 08.40.
Han har gått ner 2hg. Får en annan veterinär, äldre som verkar mer förtroendeingivande. Känner igenom Tyko, känner inte heller något, men vill ha några röntgenbilder. Det tas 3 olika bilder och på den från sidan så syns det tydligt en kotförskjutning på första eller om det var andra svanskotan. Den är inte så stor så det är goda förhoppningar om att inga nerver är avslitna. På inrådan ska vi fullfölja kuren med smärtstillande och sen får han gå utan då det kan vara bra att han har lite "ont" så att man märker om känsel och rörlighet kommer tillbaka.
Redan den kvällen så verkar han lite bättre, dock så går han på "tå" för att svansen inte ska släpa.
Under veckan som gått nu så har han hela tiden blivit bättre, iaf psykiskt, just nu ligger han och spinner i min famn. Svansen är det fortfarande ingen känsel eller rörlighet i, men i svansroten verkar det hända saker! Tycker att han har svansen lite lyft nu och ibland så lägger han den lite åt sidan.
Frågan är bara hur länge man ska vänta på att det ska bli mer rörlighet i svansen. Vet hade sett värre kotförskjutningar som läkt helt och svansen återfått sin fulla funktion, så vi hoppas ju på att även Tykos ska bli bra.
Annars måste de ta den del som inte blivit bra, men som sagt hur länge ska man vänta? Det har bara gått en vecka, men ska man vänta en vecka till, en månad, två månader? Vet inte hur länge till han kommer acceptera att vara instängd innan han blir deprimerad, märker ju redan på honom att han tycker det är jobbigt att inte få gå ut. Han har gått ner mer i vikt också misstänker vi, än så länge så är han inte smal iaf.
Anledningen til att han hålls inne är för att han inte ska förvärra skadan om han skulle råka fastna med svansen nånstans, han skulle ju inte känna det.
Nån som haft katt med förlamad svans? Hur länge gick kisse så innan den blev bra/fick amputeras?
Tack för att du tagit dig tid att läsa!
Iaf, börjar från början: (lååångt, orkar ni inte läsa allt så läs iaf slutet. TACK)
11 dec ca 06.00.
Jag är på väg att kliva upp ur sängen när jag hör en smäll i kattluckan, strax är Tyko uppe hos mig. Jag ser att svansen hänger rätt ner innan han hoppar upp och lägger sig i sängen. Han verkar lite nere, klappar lite på honom innan jag klär på mig och går ner, blir lite förvånad att han inte är som en blixt förbi mig ner till köket för att få mat. Eftersom jag misstänker att det är nått som inte stämmer så låser jag kattluckan innan vi går ut och släpper ut hästarna.
När vi kommer in igen så går syrran upp på mitt rum för att titta till Tyko som fräser åt henne och springer morrandes ner för trappan.
Han som inte skulle göra en fluga för när. Vi ringer kliniken men de öppnar inte förrän kl.8. Passar på att äta frukost och ringa våra jobb under tiden.
ca 08.05
Ringer kliniken och berättar att vi har en katt som vi misstänker har blivit påkörd, får komma på en gång. Det tar ca 40min dit så vi är där strax före 9.
ca 09.00
Får komma in till en veterinär ganska så omgående. Vid invägningen så väger han 6,3kg. H*n känner igenom honom ordentligt, verkar inte ha några benbrott och trots att han morrar en del så verkar han inte ha ont nånstans mer än att han är lite öm över ländryggen. Hans allmäntillstånd är dessutom så pass bra att h*n inte anser att det är lönt att röntga. Vi får metacam utskrivet som han ska ha en gång om dagen i 7 dagar. Får också instruktioner om att vi bör hålla honom inne de närmaste dagarna.
Med tanke på vikten så anses han också tjock.
Erhm, det är en stor katt. ca 10.10
Hemma igen, får sin medicin och lite mat. Vi ser till att kattluckan är ordentligt stängd innan vi åker till jobbet.
ca 17.30
Jag kommer hem och upptäcker lilltjejen på farstun, hon har bråttom in. Väldigt konstigt med tanke på att hon var inne när vi åkte. När jag kommer in så upptäcker jag att Tyko har lyckats trycka luckan förbi låset vilket medfört att de kunnat komma ut, men sen inte kommer in igen. *jippi*
Ut och leta katt i mörkret, hittar honom på en gammal höhög i utrymmet där vi förvarar spånet. Han blir riktigt förbannad när jag tar upp honom för att ta in honom igen.
Springer direkt till luckan så jag tar upp honom och släpper honom i soffan istället, han ligger kvar där. Letar fram en kartong som jag ställer framför kattluckan och håller på plats med hjälp av en stol.
ca 18.50
Åker och hämtar syrran på hennes jobb.
ca 19.30
Åter hemma, Tyko har gömt sig, men innan han gjort det så har han i protest bajsat i gästsängen.
Riggar kattluckan med en vedback också.
Under natten så ligger han under min säng istället för i den.
På fredagskvällen så börjar vi misttänka att svansen inte är som den ska då den bara hänger där och han fortfarande morrar och fräser ibland trots att ingen är i närheten. Börjar känna på den och trots att syrran trycker hårt så får vi ingen reaktion! Varför märkte inte veterinären det när h*n klämde och kände på honom? (Varför gjorde inte vi det?
)På lördagförmiddag ringer syrran tillbaka till kliniken och vi får första tiden på måndagmorgon då de inte anser att han har ont av att gå så ett par dagar. Hela helgen så ligger han antingen under en säng eller under soffan.
Tidigt på söndagmorgon så vill han gå ut och när han inte får det så kissar han i vaggan som står på övervåningen. Det blir en dusch i badkaret.
Måndagmorgon
Ringer våra jobb och åker sen in till kliniken är där ca 08.40.
Han har gått ner 2hg.
Får en annan veterinär, äldre som verkar mer förtroendeingivande. Känner igenom Tyko, känner inte heller något, men vill ha några röntgenbilder. Det tas 3 olika bilder och på den från sidan så syns det tydligt en kotförskjutning på första eller om det var andra svanskotan. Den är inte så stor så det är goda förhoppningar om att inga nerver är avslitna. På inrådan ska vi fullfölja kuren med smärtstillande och sen får han gå utan då det kan vara bra att han har lite "ont" så att man märker om känsel och rörlighet kommer tillbaka.Redan den kvällen så verkar han lite bättre, dock så går han på "tå" för att svansen inte ska släpa.
Under veckan som gått nu så har han hela tiden blivit bättre, iaf psykiskt, just nu ligger han och spinner i min famn.
Svansen är det fortfarande ingen känsel eller rörlighet i, men i svansroten verkar det hända saker! Tycker att han har svansen lite lyft nu och ibland så lägger han den lite åt sidan.Frågan är bara hur länge man ska vänta på att det ska bli mer rörlighet i svansen. Vet hade sett värre kotförskjutningar som läkt helt och svansen återfått sin fulla funktion, så vi hoppas ju på att även Tykos ska bli bra.
Annars måste de ta den del som inte blivit bra, men som sagt hur länge ska man vänta? Det har bara gått en vecka, men ska man vänta en vecka till, en månad, två månader? Vet inte hur länge till han kommer acceptera att vara instängd innan han blir deprimerad, märker ju redan på honom att han tycker det är jobbigt att inte få gå ut. Han har gått ner mer i vikt också misstänker vi, än så länge så är han inte smal iaf.
Anledningen til att han hålls inne är för att han inte ska förvärra skadan om han skulle råka fastna med svansen nånstans, han skulle ju inte känna det.
Nån som haft katt med förlamad svans? Hur länge gick kisse så innan den blev bra/fick amputeras?
Tack för att du tagit dig tid att läsa!
