Precis. Mkt viktigt att poängtera viktens betydelse, samt att tygeltaget är det sista i ordningsföljden.
Ytter skänkel håller bakdelen på plats, blir den för mkt inverkande kommer hästen sladda in med baken, om det är en känslig häst blir effekten mer påtaglig. Min nya häst är tex jättekänslig för detta, tog ett tag för mig att lära mig vända med mindre ytterskänkel till skillnad mot min förra häst där en behövde ytterskänkeln mer för att hålla ordning på bakdelen
Om en tränger med ytterhanden kommer det motverka en korrekt vändning, enligt min tyska tränare är det ett fel nästan alla gör mer eller mindre medvetet. Det vi vill göra är att hästen kommer runt med ytter bog och gymnasiserar sin yttersida. Om vi håller emot eller tränger med ytter tygel så kommer vi motverka att det yttre frambenet kan komma runt och kliva över, hästen kommer då svänga men inte vända. Tex i hoppning när det ska gå på tid samt i westernridning där spelar det ingen roll för huvudsaken är att hästen byter riktning snabbt. Men i dressyrträning vill vi gymnastisera yttersidan genom korrekta vändningar.
Det där är en gammal skröna som upprepas av de som inte förstår den tekniken.
När jag läser den här tråden tänker jag mest herregud så mkt hjälper som tar ut varann/krävs för att de rent biomekaniskt måste täcka upp för vad en annan hjälp ger för oönskad effekt.
Jag rider med andra hjälper och vänder för yttertygeln. Min tygel flyttar bogen. Alltså vänder jag för yttertygeln som ser till att bogen/ytter fram går innåt/vänder. Det krävs bara en extremt lätt hjälp. För att hästen inte ska ramla på innerbog har jag hästen ställd och böjd enligt spåret. Det gör jag förutom med sitsen via innertygeln. IOM att min tygel ber hästen flytta bogen från tygeln så har jag tränat in att vid den hjälpen ska vikten i manken läggas utåt och hästen gå upp till yttertygeln. Man får aldrig problem med en häst som hänger på inner bog.
Bland det absolut första jag lär in är att hästen alltid ska ställa frågan ”får jag göra volten större?”, dvs får jag gå mer utåt. Och då kommer yttertygeln in och säger ”tack, hit men inte längre”. Så har du en häst som alltid söker yttertygeln och en yttertygel som inte låter någon bog rymma. En hjälpgivning som underlättar galoppiruetten enormt. Som många också börjar lära sig då de inte fattar varför piruetterna blir dåliga. Det är ju vändningarnas vändning. För mig blir det ytterst märkligt att de hjälper som är bäst för piruett skulle vara olämpliga till betydligt enklare vändningar.
Skänkeln behöver då inte låsas i olika positioner för några mothållande hjälper eller hålla in bogar, bakdelar etc. Om hästen är korrekt ställd och böjd och går till yttertygeln sladdar ingen rumpa ut och behöver ej hållas på plats. Och att rida innerskänkel till ytter hand för att väga upp för att hästen ramlar på inner fram vid svängande tygeltag.
Jag sitter formad som linjen. Dvs mina höfter som hästens och mina axlar som hästens.
När man då ska vända så kommer man indirekt göra tygelhjälp om man vrider sina axlar dit man vill att hästen går och låter handen följa med i vridningen.
Ledande tygeltag kallas opening rein på engelska. Just för att man vid ett ledande tygeltag öppnar för viktförskjutning till respektive bog. Och det leder till att hästen svänger. Hästen lär sig följa tygeln och inte gå bort från den.
Det ger ju dels att vikten hamnar på inner fram ist för ytter bak som det blir om hästen går bort från innertygeln.
Och det blir rätt märkligt för en häst som ska följa tygeln att inte följa på så sätt att den vill ställa sig ”ut mot väggen”.
Då måste man på med innerskänkel. Som man annars kunde låta vara.
Mothållande hjälper är för mig ett jättemärkligt resonemang. Keep it simple liksom, för hästens skull. Det brukar leda till lättare hjälper och mindre tryck i munnen.
Jag tycker det är viktigt att rent biomekaniskt förstå vad som sker i hästens kropp, även vad olika hjälper ger för effekt.
Nu rider TS för tränare på tränarens häst utbildad efter dennes system. Så då får man ju bara gilla läget och göra det bästa av situationen.
Dvs försöka placera sig korrekt i sadeln. Man kan öva hemma framför en spegel och ställa sig Lise som man sitter på en häst och börja vrida överkroppen utan att vika sig i midjan. Och sedan testa att addera ena skänkeln ngt bak genom att flytta ena foten och vrida utan vikning.
Och att rida innerskänkel till ytter hand för att väga upp för att hästen ramlar på inner fram vid svängande tygeltag.
