Förändra mitt liv? Vad felas mig?

[Sol]

Jaha, dags att blotta sig på buke då. Väldigt otypiskt för mig, men det är väl en del av problemet.

Jag har hamnat i en situation jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag har bott här med maken i 6-7 år. Vi har en 5-åring och om en månad kommer det en till. Jag har pluggat och jobbat, är färdig med studierna sedan ett par år tillbaks men hittar inget "riktigt jobb" dvs. inget som är relaterat till min utbildning utan det blir okvalificerade arbeten som jag trivs sådär med. Det lilla sociala liv jag har går i princip genom maken. Det är hans arbetskamrater med familjer, inga som jag umgås med på egen hand. Har inga nära vänner här egentligen och släkten på båda sidor bor 100 mil bort.

Så jag känner mig ensam. En känsla som bara växer sig starkare. Jag jobbade deltid så jag drar inte in nämnvärt mycket pengar, nu är jag hemma pga. fogbesvär så det blir ännu mindre ekonomiskt bidrag till familjen. Jag är trött och nedstämd på dagarna. Efter jag har lämnat sonen på dagis kommer jag hem och är helt utmattad och behöver sova, trots att jag har sovit 9-10 timmar på natten. Jag varken hinner eller orka göra något hemma. Initiativförmågan är nära 0.

Jag känner mig lat, värdelös, osexig mm. Sexlivet tar stryk såklart, jag vill ha sex och tänder fortfarande på min man men när vi har sex så är det som att känseln har gått ner med 90%. Jag gillar intimiteten och närheten men känner ingenting fysiskt.

Jag vet inte om allt det här delvis beror på graviditeten, hormoner osv. men det är ingenting jag känner igen från förra graviditeten. Inför den kommande bebisen känner jag mest att det ska bli skönt att bli av med graviditeten då jag har haft det fysiskt väldigt jobbigt. Jag skulle vilja känna spänning och allt det där, men det gör jag inte. Är väl möjligen mest orolig för att jag kommer känna mig ännu mer isolerad med en bebis på armen och en 5-åring som bara får vara i förskolan 3 dagar i veckan och som således måste underhållas på något sätt.

Och ja, jag ska prata med barnmorskan till veckan när jag ska dit på kontroll.

 

[Ramona]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Det lilla sociala liv jag har går i princip genom maken.

Men där finns ju massor med möjligheter nu när du snart är föräldraledig. Finns det inga vettiga och roliga personer i föräldragruppen som du kan tänka dig att umgås med? Ni sitter ju i samma situation och det kan vara skönt att ha en anledning att göra i ordning sig och gå ut för att träffa någon. Inte bara vara hemma och vara själv med barnen.

Kan du inte bli medryttare på någon häst? Så kommer du ut i stallet, får träffa lite folk och får göra någonting för bara dig - utan barnen. Det är långt ifrån alla som vill ha betalt, beroende på vilka krav man har på hästen förstås.

 

[Sol]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Föräldragrupp har vi ingen. Här anordnas det bara för förstagångsföräldrar. Är lite avskräckt sedan första föräldragruppen också, det umgänget blev oerhört bebisfokuserat vilket såklart inte är konstigt men jag är inte så intresserad av att prata om konsistensen på bebisbajs, kräk osv.

Ridit har jag inte gjort på flera år, men jag har funderat på att ta upp det. Börja om och ta lektioner. Problemet är min allergi som gör att jag inte kan rida i ridhus utan bara utomhus. Jag har inte hållit på med hästar under alla mina år här i Gbg så alla tips tas tacksamt emot.

 

[stjarnhimmel]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Finns det ngt intresse eller hobby du vill ta upp? Jag förstår att det kan vara svårt att hitta tid med ett litet barn men jag tror det är viktigt för fig att bygga upp ett nätverk. Genom hobbyn kan du få nya vänner som stöttar dig samt något roligt att se fram emot varje vecka. Hur skulle du vilja att ditt liv ser ut? Vad kan du göra för att nå dit? Jag har precis varit på en inspirerande föreläsning så nu har jag inställningen att allt är möjligt...haha.

 

[Sol]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Jag kan inte komma på någonting annat än möjligen hästeriet jag skulle vilja ta upp. Jag har precis dragit mig ur föreningsarbetet förenat med min kattuppfödning eftersom det till slut bara blev mer negativt än positivt med det. Just nu har jag bara väldigt svårt att få mig för att göra någonting öht.

Jag skulle ju helst av allt vilja flytta "hem" igen, men jobbmässigt är det svårt att genomföra. Jag kan ju ta vilket jobb som helst där lika gärna som jag kan ta vilket jobb som helst här men maken har jobb och sannolikheten att han hittar något där uppe är mycket liten. Dessutom har han precis bytt jobb.

 

[ameo]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Jag vet inte om allt det här delvis beror på graviditeten, hormoner osv. men det är ingenting jag känner igen från förra graviditeten.

Plockar ut en detalj och kommenterar.
Efter fyra graviditeter kan jag säga att sexlusten kan variera en hel del mellan olika graviditeter, så att du inte känner igen det från förra gången behöver egentligen inte betyda något alls.

I övrigt har jag inga bra svar att ge dig just nu.

 

[Mabuse]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Men där finns ju massor med möjligheter nu när du snart är föräldraledig. Finns det inga vettiga och roliga personer i föräldragruppen som du kan tänka dig att umgås med? Ni sitter ju i samma situation och det kan vara skönt att ha en anledning att göra i ordning sig och gå ut för att träffa någon. Inte bara vara hemma och vara själv med barnen.

Kan du inte bli medryttare på någon häst? Så kommer du ut i stallet, får träffa lite folk och får göra någonting för bara dig - utan barnen. Det är långt ifrån alla som vill ha betalt, beroende på vilka krav man har på hästen förstås.

Åtminstone i Stockholm så går man bara i föräldragrupp med första barnet, med andra barnet finns ingen föräldragrupp. Med två små barn blir man också rätt bunden, det är inte så lätt att ta sig runt och hitta på en massa saker då.

 

[Sol]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Plockar ut en detalj och kommenterar.
Efter fyra graviditeter kan jag säga att sexlusten kan variera en hel del mellan olika graviditeter, så att du inte känner igen det från förra gången behöver egentligen inte betyda något alls.

I övrigt har jag inga bra svar att ge dig just nu.

Det är inga problem med lusten. Jag känner bara ingenting rent fysiskt när vi väl är igång.

 

[em-pirre]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Men kan du inte fixa en grupp då? Efterlys folk och ordna träff. Det kan ju vara vad som helst för grupp. Ensamma mammor, föredetta hästmänniskor, kattägare, samtalsgrupper, kaffeträffar eller vad som helst.

Jag tror att det delvis har med hormoner att göra, men också din känsla av ensamhet och otillräcklighet.

Om du får igång ditt eget liv lite grann så tror jag att du känner dig lite bättre. Det kan ju räcka med en träff, och sen kanske du hittar folk att umgås med lite oftare också?

 

[Smulu]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Men kan du inte fixa en grupp då? Efterlys folk och ordna träff. Det kan ju vara vad som helst för grupp. Ensamma mammor, föredetta hästmänniskor, kattägare, samtalsgrupper, kaffeträffar eller vad som helst.

Jag tror att det delvis har med hormoner att göra, men också din känsla av ensamhet och otillräcklighet.

Om du får igång ditt eget liv lite grann så tror jag att du känner dig lite bättre. Det kan ju räcka med en träff, och sen kanske du hittar folk att umgås med lite oftare också?

Hmm. Var det inte nån tråd om Buketräff i Göteborg? Hur blev det med den egentligen?

 

[tara]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Det finns något som heter förlossningsdepression. Var rädd om dig, det är mycket hormoner som hoppar runt när man är gravid. Det löser sig sedan, sedan kan ta lång tid men var rädd om dig och var snäll mot dig.

 

[hindalhunned]

Sv: Förändra mitt liv? Vad felas mig?

Jaha, dags att blotta sig på buke då. Väldigt otypiskt för mig, men det är väl en del av problemet.

Jag har hamnat i en situation jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag har bott här med maken i 6-7 år. Vi har en 5-åring och om en månad kommer det en till. Jag har pluggat och jobbat, är färdig med studierna sedan ett par år tillbaks men hittar inget "riktigt jobb" dvs. inget som är relaterat till min utbildning utan det blir okvalificerade arbeten som jag trivs sådär med. Det lilla sociala liv jag har går i princip genom maken. Det är hans arbetskamrater med familjer, inga som jag umgås med på egen hand. Har inga nära vänner här egentligen och släkten på båda sidor bor 100 mil bort.

Så jag känner mig ensam. En känsla som bara växer sig starkare. Jag jobbade deltid så jag drar inte in nämnvärt mycket pengar, nu är jag hemma pga. fogbesvär så det blir ännu mindre ekonomiskt bidrag till familjen. Jag är trött och nedstämd på dagarna. Efter jag har lämnat sonen på dagis kommer jag hem och är helt utmattad och behöver sova, trots att jag har sovit 9-10 timmar på natten. Jag varken hinner eller orka göra något hemma. Initiativförmågan är nära 0.

.

Jag tror att du behöver ett intresse, något som du brinner för och människor som du kan göra detta med. Gå en kvällskurs, gå på buketräff, gå med i en förening eller liknande. Att inte ha vänner nära kan ge många människor depressions symtom, vilket jag tycker att du har. Sedan känner jag igen beskrivningen av 0 initiativförmåga, nedstämdhet, orkeslös och tröttheten på att vara arbetslös, det tar extremt mycket på krafterna att söka arbete mer än att faktiskt ha ett.