Sv: föräldrar med barn
Nu är min "småbarnstid" över sedan några år tillbaka. (de är 22 och 19 numera...)
Båda två har ridit och tävlat mkt genom sen uppväxt. I början hade jag mina egna två hästar som jag red/tränade/tävlade " i normal utsträckning. När äldsta barnet skulle få sin första ponny(3 år gammal) så sålde jag min ena häst, alltså hade jag en kvar...
När sonen två år senare tog över shettisen, så inköptes en ny ponny till dottern,och min egen ridning blev mer och mer av skogsrídningskarraktär,men det fungerade ändå hyfsat. Startade endast ngn distans och jaktridning under dessa år.
Fler ponnyer hamnade hos oss(hur blir det så
) och när barnen var ca 8 och 5 insåg jag att en medryttare till min egen häst nog var en bra lösning, hittade en duktig tonårstjej som tävlade lite hoppning och fälttävlan. Vi delade på "Mellan"(hästen alltså) i två år (ungefär), sedan kom hon in på skola långt borta, och kunde inte ta med sig hästen... Vid det tillfället hade jag mer eller mindre redan gått över till att rida barnens ponnyer, och tävlandet var i full gång..
Med en fantastisk häst i hagen som blev mer och mer understimulerad så insåg jag till slut att hon måste säljas , och så blev det.
ett av de bästa besluten jag tagit någon gång!!! Bort med allt dåligt samvete-fritt fram att utbilda,konditionsträna barnens hästar istället!
Så i väldigt många år hade jag ingen "egen" häst, men när ponnytiden började "tryta" och storhästar köptes in, så införskaffade jag ett avelssto, och en egen tvååring av bästa halvblodsstam, och så var allt tillbaka till "go" igen.
Jag ångrar absolut inte att jag valde att satsa mina krafter på barnen och deras tävlande/tränande under deras uppväxt. det har gett oss alla så enormt mkt!Jag skulle absolut göra samma sak igen om jag fick leva om mitt liv...