Föräldracoachning, finns det?

[jerseyko]

Jag skulle vilja hitta en duktig och proffsig människa som man kan vända sig till när man vill ha lite extra stöd. Tidigare har det vart min egen mamma men hon finns inte längre. Något jag saknar enormt, hon jobbade som resurs i lågstadiet och kunde både prata med barnen på ett sätt jag inte kunde och ge så mycket tips och råd.

Jag misstänker att de finns massor när man googlar, men jag vill inte dela med mig av allt för nån "tomte" om ni förstår vad jag menar.

Vi har vart med om så himla mycket senaste året så både jag och min man känner att för barnens skull behöver vi mer kött på benen för att hantera situationen på bästa sätt. Ett av barnen här hemma har posttraumatiskt stressyndrom och vi känner att vi inte riktigt får det stöd vi önskar av socialen.

 

[mooi]

Jag vet inte i vilken kommun ni bor, men i kommunen där jag jobbar finns det något som heter Familjehuset (bör finnas liknande verksamheter i kommunerna). Där kan man få föräldrastöd av olika slag, och man kan komma dit både via "service" (kontakta dem själv) eller via bistånd.

 

[Amha]

Jag vet inte i vilken kommun ni bor, men i kommunen där jag jobbar finns det något som heter Familjehuset (bör finnas liknande verksamheter i kommunerna). Där kan man få föräldrastöd av olika slag, och man kan komma dit både via "service" (kontakta dem själv) eller via bistånd.

Är det inte i såna verksamheter de tryckt in bup, familjeterapi och liknande?

 

[Raderad medlem 19815]

Jag skulle vilja hitta en duktig och proffsig människa som man kan vända sig till när man vill ha lite extra stöd. Tidigare har det vart min egen mamma men hon finns inte längre. Något jag saknar enormt, hon jobbade som resurs i lågstadiet och kunde både prata med barnen på ett sätt jag inte kunde och ge så mycket tips och råd.

Jag misstänker att de finns massor när man googlar, men jag vill inte dela med mig av allt för nån "tomte" om ni förstår vad jag menar.

Vi har vart med om så himla mycket senaste året så både jag och min man känner att för barnens skull behöver vi mer kött på benen för att hantera situationen på bästa sätt. Ett av barnen här hemma har posttraumatiskt stressyndrom och vi känner att vi inte riktigt får det stöd vi önskar av socialen.

BUP!

 

[mooi]

Är det inte i såna verksamheter de tryckt in bup, familjeterapi och liknande?

BUP är separat.
I denna verksamhet arbetar familjebehandlare som antingen tar emot familjer/föräldrar/barn på sin enhet, eller så kan de komma hem till familjerna. De har även olika gruppverksamheter.

Vi (jag jobbar inom elevhälsan i skolan) har mycket samarbete med vårt Familjehus, och hjälper ofta familjer dit när det är bekymmer som varken är en skolfråga eller en BUP-fråga.

 

[Görel]

Vilket stöd soc kan ge beror mycket på vad kommunen man bor i har att erbjuda. I den där jag jobbar erbjuder man föräldrar stöd som man kan söka sig till själv utan att gå genom socialtjänsten.

 

[jerseyko]

BUP!

Barnet och den drabbade föräldern får stöd där.
Men jag och min man får inget, barnet bor på heltid hos oss och åker varannan vecka med den andra föräldern på samtal.

De verkar inte intresserade av att detta även drabbar de andra barnen och oss vuxna. De andra barnen tycker barnet bråkar och känner att "de inte får tid". Jag och min man förstår ju att vi måste bemöta å prata med barnen på något annat sätt än vi gör idag så ingen känner sig bortglömd och orättvist behandlad.

Vi känner oxå att vi vill ha stöd av någon so verkligen kan när det är en sån här situation för att ge alla barn rätt vägledning.

 

[Raderad medlem 19815]

@jerseyko jaha, vad svårt. Jag hade nog sökt mig privat någonstans men har inga direkta tips tyvärr.

 

[Snurrfian]

Barnet och den drabbade föräldern får stöd där.
Men jag och min man får inget, barnet bor på heltid hos oss och åker varannan vecka med den andra föräldern på samtal.

De verkar inte intresserade av att detta även drabbar de andra barnen och oss vuxna. De andra barnen tycker barnet bråkar och känner att "de inte får tid". Jag och min man förstår ju att vi måste bemöta å prata med barnen på något annat sätt än vi gör idag så ingen känner sig bortglömd och orättvist behandlad.

Vi känner oxå att vi vill ha stöd av någon so verkligen kan när det är en sån här situation för att ge alla barn rätt vägledning.

Har ni frågat BUP om även ni skulle kunna få hjälp? För det känns spontant som den enklaste vägen att gå, annars skulle jag ligga på soc om att ni behöver få hjälp att hitta en samtalskontakt.

 

[Badger]

Jag skulle vilja hitta en duktig och proffsig människa som man kan vända sig till när man vill ha lite extra stöd. Tidigare har det vart min egen mamma men hon finns inte längre. Något jag saknar enormt, hon jobbade som resurs i lågstadiet och kunde både prata med barnen på ett sätt jag inte kunde och ge så mycket tips och råd.

Jag misstänker att de finns massor när man googlar, men jag vill inte dela med mig av allt för nån "tomte" om ni förstår vad jag menar.

Vi har vart med om så himla mycket senaste året så både jag och min man känner att för barnens skull behöver vi mer kött på benen för att hantera situationen på bästa sätt. Ett av barnen här hemma har posttraumatiskt stressyndrom och vi känner att vi inte riktigt får det stöd vi önskar av socialen.

Förskolan i vår kommun har ett program som är väldigt easygoing. Finns både för föräldrar som inte tycker de behöver någon speciell hjälp, dvs de har inte "problem" men vill veta mer, en kurs och så kurs för föräldrar om kanske vet att de har ngt specifikt, dvs har "problem" lite lätt.

Bup känns kanske i jämförelse lite allvarligt att gå till om man bara vill ha lite coaching om positiva sätt att bemöta barn och diskutera lite alternativa vägar. Dessutom kanske kommunen tycker det känns dyrt att ha enskilda möten och därmed tar god tid på sig att ge den tiden. Att hoppa på ett kursprogram i liten grupp om positivt föräldraskap kanske känns lättare och som snabbare hjälp.

Sitter uppe lappar från och till här på alla förskolor, gratis. Ring kommunen och fråga.

Triple P hette det tydligen, så finns väl Comet och Cope som kanske är lite allvarligare?
https://www.facebook.com/TriplePUppsala/

(Jag gick några grupptillfällen för att jag alltid tycker det är kul att veta mer, men en så erfaren förskolepedagog hade nog kunnat ge bra hjälp speciellt om man gick kursen för de med problem så att säga.)

 

[SaraXX]

På vårt bvc finns socionomer som jobbar med råd och stöd i barn/föräldrarelationen. Jag har varit där en gång med ett problem och jag fick konkreta bra tips som hjälpte mig att hjälpa mitt barn.

 

[aprilmaj]

Barnet och den drabbade föräldern får stöd där.
Men jag och min man får inget, barnet bor på heltid hos oss och åker varannan vecka med den andra föräldern på samtal.

De verkar inte intresserade av att detta även drabbar de andra barnen och oss vuxna. De andra barnen tycker barnet bråkar och känner att "de inte får tid". Jag och min man förstår ju att vi måste bemöta å prata med barnen på något annat sätt än vi gör idag så ingen känner sig bortglömd och orättvist behandlad.

Vi känner oxå att vi vill ha stöd av någon so verkligen kan när det är en sån här situation för att ge alla barn rätt vägledning.

Spontant tänker jag att BUP vore det naturliga eftersom barnet och den andra föräldern får stöd där. Har ni själva kontaktat BUP? BUP kan inte veta att ni vill ha stöd om ni inte berättar det.

Annars brukar kommunen/socialtjänsten erbjuda stöd, men det ser olika ut beroende på var ni bor. Men, som sagt, BUP känns logiskt då de redan är inkopplade och känner barnet och den andra föräldern.

 

[Soapbubble]

Jag tipsar också om BVC. Om något av barnen är i BVC-åldern kan er BVC-sköterskan hänvisar er vidare t.ex. till BVC-psykologen.

 

[jerseyko]

Jag har mailat något familjeteam i kommunen, så ska jag fråga på förskolan imorgon.
Har en minsting (den enda som är gemensam) som fortfarande tillhör bvc.

Bup vet om läget och soc även vart hemma hos oss. En av oss ska träffa personen barnet har sina trappsamtal med imorgon och ifrågasätta den också vad de kan erbjuda oss.

De e ju som sagt inte nån kris, hade de vart "en vanlig familj" hade vi nog bara kört på å sagt åt barnen att sluta retas i princip. Men nu är det nog mkt annat som utlöser saker än vanligt tjafs mellan syskon ibland.