Sv: För oss med ständig otur..
*KL*
Jag skrev i min blogg och på ett annat forum följande inlägg för ett par dagar sedan. Känns som det passar här...
Men först - tumhållning och peppkramar till alla andra stackare i tråden. Jag vet ju hur det är, tyvärr...
Men, man får försöka hålla humöret uppe, och som någon så vist skrev tidigare i tråden : "Oavsett hur mycket otur man har med hästarna väger kärleken upp det 100 gånger om

"
Här är då vad jag postade i blogg & annat forum (än Buke) för några dagar sen:
Jag räknade nyss ut att jag och Lillen nu tillsammans hitills under konvalescensen gått 16 mil.. Vi har sett högsommar gå över i sensommar, och vi har sett sensommaren gå över i höst. Tagit oss igenom värmeböljan, bromsarna, knotten och regnen. Plockat smultron, följt av hallon sedan kantareller.
16 jäkla mil har vi gått, på 80 dagar. Det är nämligen precis så länge han stått på boxvila, även om de första 4 v var i boxhage. Undrar hur många burkar vetranquil han ätit, minst 8 stycken i alla fall (till det facila priset av 300 kr burken..). Och då ska man komma ihåg att i början räckte en mycket moderat dos om 1 sked. 2 och han raglade. Nu märks knappt 4 och de kommer snart tro på apoteket att JAG knarkar vetranquil..
16 mil, längs den här vägen, fram och tillbaka, fram och tillbaka..
http://img21.imageshack.us/img21/158/lillenhull2010091814.jpg
Det är något mer 'spännande' i början, först genom byn (idag hängde grannen tvätt) och sen förbi fårhagarna (ibland rör sig fåren). Häromveckan såg vi en ekorre, och för några veckor sedan en rovfågel. Och ganska ofta grävlingarna och rådjuren. Riktigt highlife *host*
Många fler mil kommer det bli. Vi kommer se de gula löven bli orangea och röda. Vi kommer se dem falla av träden och grenarna bli nakna. Vi kommer se frosten glittra i brunt, dött gräs, och vi kommer göra de första spåren i tunn, tunn pudersnö.
Men när jag har det här promenadsällskapet..
...då kan jag gå hundra mil om så krävs

Bland bromsar och knott, i stekande sol, i hällande regn, i snöstorm och i blask.
För jag sa det till honom idag när vi gick, att vi kommer gå här och se löven falla av osv. Men nästa år SKA vi se knopparna slå ut på träden, vi SKA se gräset spira, vi SKA se flyttfåglarna komma tillbaka, vi SKA se hela världen slå ut.
Och vi SKA banne mig GALOPPERA in våren! Om det så blir det sista jag gör här i jordelivet så SKA vi galoppera längs den där vägen, och jag ska ge honom långa tyglar. Det lovar jag.
Bara du blir frisk - sötaste, sötaste rara sockerponnyn. Bara du blir frisk..
http://img163.imageshack.us/img163/6302/lillenhull2010091833.jpg
(Orkar inte dra allt elände, det har gått troll i det och åt helvete med häst efter häst år efter år länge nog nu. Söta ponnyn fick fång som treåring, klarade det men lagom tills han blev frisk förlorade jag fbl trots en extrem kamp från alla inblandade. Söta ponnyn var påväg igång när han pga sin IR fick ett tvärskumt fånganfall i feb, som var så skumt så inte ens vet förrän efteråt insåg vad den ensidiga frambenshältan kom av. Nåväl, han klarade det med. Då lyckas han i hagen överanstränga båda gaffelbanden. Lååång konv. Han hoppar ett par ggr i sin boxhage och förvärrat skadan på ena fram. Evighetslång konv och in på box. Där han först (troligen) rullar fast och får en patellaupphakning, och nu senast lyckas smälla sig själv på böjsenan ena fram och få en lindrig blödning.
Tack och lov är han DRÖMpatienten för sådan extremt lång boxvila han kommer åka på, och är lugn, snäll och trevlig. Inomhus. Utomhus på våra 20 min promenader/dag måste han sederas annars blir det alldeles för roligt... Men, han har ett grundmurat positivt grundpsyke den hästen, och är extremt accepterande. Tack och lov. Jag hoppas bara hans enorma tålmodighet och vänlighet ger utdelning så han får 'något tillbaka för det')