Sv: FÖR glad
Kan ni inte smitta av er lite till mig?
Ska iofs rida för tränare idag vilket jag normalt sett brukar tycka är skitkul (eftersom vi inte tävlar så blir det vårt tillfälle att visa upp oss, även om det bara är för tränaren och inga åskådare) MEN båda de senaste dagarna har varit så kassa att jag är rädd att det ska sitta i tills lektionen
I förrgår red jag också för tränare (inte min ordinarie, och i grupp, rider normalt sett själv) och vi höll på en hel timme. blev så himla frustrerad när man själv alltid daltar med hästen genom att lägga upp träningen utefter hur han känns, och strategiskt efter hans psyke så man inte ska få en massa stress och halvt dragkamp i onödan. Utan istället mest tänja på gränserna så vi kan göra mer och mer UTAN stress och ta en massa i tyglarna
Från början av lektionen gick det rätt bra, någonstans i mitten blev hästen mycket anti och det började bli dragkampsvarning och trotsig/stressad häst, han visade att han HAR kvar sina underhalsmuskler trots allt
på slutet gick det lite bättre igen.
Igår så skulle jag rida ut för första gången på ett par månader, är dels för feg för att rida ut utan sällskap om det skulle hända något, och dels har hästarna varit oskodda så jag har inte velat riskera att de halkar. Men så kom vi då iväg, och från början var han riktigt mjuk och fin och hyfsat lydig (ville trava mest hela tiden men lyssnade iaf på förhållningar, var inte trotsig och väldigt "mjuk" och eftergiven) och jag tänkte att Wow, allt dressyrarbete kanske har gett något även vid uteritter trots allt!
sen efter ungefär halva vägen så blev det en helomvändning i huvudet på honom och det var bara framåt, framåt, framåt som gällde. Eftersom jag konsekvent saktade ner honom varje gång så blev han mer och mer trotsig, började köra upp huvudet och ut med underhalsen, sänka ryggen och bara spjärna emot tygeltagen. Han stack ju inte, men ville hela tiden framåt och blev bara mer och mer hård i munnen och frustrerad. Vägrade skritta mer än något enstaka steg i taget när man dragit som sjutton i tyglarna. När det kom en rätt hal nedförsbacke på hemvägen gav jag upp och hoppade av för att han hade noll koll på fötterna av stressen och lätt skulle ha halkat. Sen även när vi kom hem till stallet så var han ovanligt yrsig och trotsig - kastade sig ut genom stalldörren för att det låg något nytt en bit bredvid och vägrade komma in genom stalldörren (vi gick igenom en gång till för att det inte skulle sitta kvar i huvudet och då gick det bättre, men sådär brukar han ALDRIG bete sig).
Så nu är jag rädd att träningen idag kommer börja med stressad stjärnkikare som glömt vad förhållningar betyder, sänkt rygg osv, vilket skulle vara skitsurt med tanke på hur fin han hade blivit på sistone i dressyren!