Sv: För eller emot blandrashundar
missförstå mig inte, jag tycker det är jätteskoj att träna lydnad! och tack vare att jag tillslut har fått tag på instruktörer har vi lärt oss grunderna i bruksspår, viltspår, jaktapportering, uppletande och agility och jag försöker lägga in lite sådan träning ibland som omväxling. att träna lydnad 5 dagar i veckan är inte så skoj för varken hund eller förare...
jag är också nöjd med mina hundar, tiken blev ganska bra tillslut och hanen är jättekul att jobba med. det är lite synd bara att se att hans arbetslust och motor "måste" stanna på lydnadsplanen.
Jo, tyvärr är man ganska låst med blandras. Även fast man vill få en bedömning på vad hunden är bra på och vad man kanske behöver träna mer på, så kan man inte, eftersom man är utestängd från många tävlingsgrenar.
Men jag kan fortfarande inte förstå varför man inte kan få gå kurserna hos SBK iaf, även om man inte får tävla?
jag personligen vill ju inte tävla för att vinna å få massa pokaler att skryta med, utan främst så vill jag få ett kvitto på att träningen gett de resultat jag siktat på. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att skaffa ännu en blandras, sålänge blandningen verkade vettig och båda föräldrarna hade haft bra mentalitet och arbetslust och inte haft allvarliga rasbundna sjukdomar. Hellre det än en renrasig efter utställningsföräldrar med usel mentalitet och noll arbetslust.
Just nu letar jag runt bland de lite mer ovanliga raserna, där utställningshetsen förhoppningsvis inte tagit över än.
Å jag kanske haft tur när jag letade tränare oxå, det vet jag inte, eftersom de jag gått kurser hos aldrig brytt sig om ifall din hund är renrasig eller har 7 olika raser i sig.
Men kan man inte skicka ut "tant Berta" och "lillebrorsan" å gömma sig i skogen då? Då kan man ju nästan träna sök själv.
(det är väl i sök man letar människor, va?)