Jag tänker att mitt i den här välviljan så får man inte glömma att saker och ting har förändrats sen vi som nu är föräldrar till minderåriga barn var små. När jag var 13 år kunde jag prata i telefon med kompisar flera timmar varje kväll. Helt utan att mobiler existerade. Min dotter, tonåring nu, pratar aldrig i telefon med kompisar! Förutom om bästa kompisen är bortrest en längre period. Men då ringer de videosamtal. Annars är det snapchat och liknande som gäller för deras kommunikation med vänner. Ska jag då säga åt henne att hon inte får kommunicera med sina vänner lika mycket tid som jag fick när jag var i den åldern?
Det finns massor med onlinespel som är sociala och som tonåringarna (och yngre) spelar med sina vänner. Och vännerna är inte alltid från samma stad/land. Det kan vara ett återkommande gäng från olika länder som spelar tillsammans, är sociala och lär sig samarbeta. Är det då dåligt för att det involverar en skärm? Jag tycker inte det.
Det som jag tycker är poängen och som man missar genom att fokusera på minuter vid skärm är vad gör barnen övrig tid? Är barnet aktivt övrig tid? Är barnet ute och rör på sig också? Utövar barnet nåt kreativt? Läser barnet? Det är när skärmen blir istället för såna saker som det blir skadligt tror jag.
Sen finns det fler aspekter att väga in i bedömningen. Om en iPad/mobil/dator/tv är det sätt som en trött, sliten och stressad förälder kan ta till för att få en lugn stund så är kanske totalsumman ändå positiv? Alternativet kan vara att föräldern går in i väggen? Man måste ha lite sunt förnuft och det är inte sunt att sitta och räkna minuter slaviskt.
Sen tycker jag att skolorna ska samla in mobilerna i början på första lektionen och lämna tillbaka dem när sista lektionen tagit slut. Dels för att det ska bli lugn och ro, dels för att ingen ska kunna gå runt och filma/fota andra på skoltid och lägga upp nätet och dels för att eleverna då slipper hålla koll på så att mobilen inte stjäls.