Mina barn är 2,5 år respektive 9 månader.
Fram tills början av sommaren ungefär tittade 2,5-åringen på alldeles för mycket TV. Han tittade på morgonen, efter sovstunden och på kvällen. Anledningen var att vi behövde TVn som distraktion för att få i honom mat (barn som inte äter). Redan då var väl rekommendationerna max 1 h för barn över 2 år och det översteg vi definitivt. Under sommaren har det blivit bättre med ätandet, och dessutom mer lockande att leka ute än att titta på tv, så då passade vi på att fasa ut det mesta. Numer så tittar han på TV ca 30 min efter middagen, det funkar bra tycker jag. Han varvar ner, och ofta tittar någon av oss föräldrar med honom, vilket han föredrar. Det går ju dock emot rekommendationerna, eftersom det är precis innan läggdags.
Utöver TVn så tittar vi ganska ofta tillsammans en stund på bilder/filmer på telefonen. Den sortens skärmtid känns för min del väldigt okomplicerad, vi tittar på bilder på saker vi gjort och pratar om det.
Bebisen är än så länge helt ointresserad av skärmar. Jag har någon gång försökt distrahera honom med babblarna men han brydde sig inte alls. Vi får se när det kommer, men det blir ju verkligen en annan sak med småsyskon.
Jag förstår varför rekommendationerna finns, men jag har upplevt det som att det oftast i samtal om det blir fokus bara på antal minuter och att det blir så lätt att känna skam när man ligger över rekommendationerna. Oftast finns det ju en anledning till det, och om en familj känner att de behöver använda skärm för att få ihop livet så är det ju inget som kommer skada deras barn.
Fram tills början av sommaren ungefär tittade 2,5-åringen på alldeles för mycket TV. Han tittade på morgonen, efter sovstunden och på kvällen. Anledningen var att vi behövde TVn som distraktion för att få i honom mat (barn som inte äter). Redan då var väl rekommendationerna max 1 h för barn över 2 år och det översteg vi definitivt. Under sommaren har det blivit bättre med ätandet, och dessutom mer lockande att leka ute än att titta på tv, så då passade vi på att fasa ut det mesta. Numer så tittar han på TV ca 30 min efter middagen, det funkar bra tycker jag. Han varvar ner, och ofta tittar någon av oss föräldrar med honom, vilket han föredrar. Det går ju dock emot rekommendationerna, eftersom det är precis innan läggdags.
Utöver TVn så tittar vi ganska ofta tillsammans en stund på bilder/filmer på telefonen. Den sortens skärmtid känns för min del väldigt okomplicerad, vi tittar på bilder på saker vi gjort och pratar om det.
Bebisen är än så länge helt ointresserad av skärmar. Jag har någon gång försökt distrahera honom med babblarna men han brydde sig inte alls. Vi får se när det kommer, men det blir ju verkligen en annan sak med småsyskon.
Jag förstår varför rekommendationerna finns, men jag har upplevt det som att det oftast i samtal om det blir fokus bara på antal minuter och att det blir så lätt att känna skam när man ligger över rekommendationerna. Oftast finns det ju en anledning till det, och om en familj känner att de behöver använda skärm för att få ihop livet så är det ju inget som kommer skada deras barn.