Kaj flyttade ju till oss när han var 7 månader bara. Flocken han går med består av två killar födda -20, två typ tioåriga valacker och en 20+. Han ”adopterade” ju en pappa så fort han släpptes ut med dom andra, en tioårig fullblodsvalack som varit lite fritidsledare för dom andra ynglingarna. Alla tre tyr sig till honom när dom blir osäkra, men jag tror han har varit extra viktig för Kaj iom att han är ett år yngre (och dessutom ponny, så han är mycket mindre rent fysiskt också). När dom andra grabbarna blir lite för rough med Kaj går bonuspappa in och säger ”lägg av!” Känner mig så otroligt tacksam över att han finns i flocken, särskilt som Kaj ju var så liten när han kom. Nu har han lite mer självförtroende och behöver inte lika mycket stöttning men såklart är det skönt att den tryggheten finns.