Nu måste jag skriva av mig lite.
Jag är så jävla äckligt jävla pisstrött på min märr
Hon har verkligen lärt sin fölunge att jag är det farligaste som finns i hela världen.
Hon kan stå helt lugnt, äta, och vipps så händer nånting och så kastar hon sig emellan oss. Stressnivå på typ tusen.
Jag hade inte brytt mig så mkt, och bara låtit dem vara om det inte hade varit för att ena benet antagligen behöver korrigeras på fölis. Och då har vi ju bara till 3 månader på oss. Och mammahäst hjälper ju verkligen inte till!!
Idag var vi 2, så en kunde hålla i märren, så då lyckades vi efter mkt om och men få på henne en grimma så att det ska bli lite lättare att få fatt i henne iaf. Vi släpper märren och hon går o äter, jag försöker prata lite till med fölis och PANG hon kastar sig emellan, trampar mig rejält på foten och har stessnivå på tusen. Fölungen har fått det bekräftat IGEN att jag är livsfarlig
Jag tröttnade så pass att jag tog ut märren ur boxen o släppte ut henne. Efter 5-10 min blev fölis ganska trevlig. Hon åt morötter ur min hand (eller ja, typ ostskivstunna små bitar) och jag kunde klia lite på halsen. När mamma och fölis hade slutat ropa på varandra och jag hade kunnat klappa henne lite så hämtade jag märren igen.
I samma stund som märren kommer in så blir jag TOTALT LIVSFARLIG för fölis igen. Hon försöker nästan hoppa ut ur boxen för att komma undan mig. Så det blev otroligt tydligt att det är märren som sänder ut signaler.
Vissa gånger går det ju bra, och sen smäller det till och märren hoppar emellan och är skitstressad. Ingen aning om vad som utlöser det riktigt.
Men jag har helt klart bestämt mig för att hantera fölungen UTAN märren från o med nu.
Vårt ena sto är väldigt beskyddande de tre första veckorna. Efter det är hon väldigt chill och låter oss göra det allra mesta.
Hon kanske bara behöver lite tid?