Min lilla tjej har bitit sig själv i naveln sista dagarna och den såg sämre ut vartefter, hade halv grad temperatur höjning så mina flickor fick igår kväll åka till strömsholm och varit där över dagen, ska hämta hem dem i kväll/natt. De försökte ultraljuda när vi kom in på kvällen, men var svårt att se något, idag tyckte de tydligen heller inte de såg något, men lät osäkert. Hon är tydligen så liten fortfarande att det är svårt att avgöra? De har tagit blodprover idag, som jag dock inte fick veta svaret på, men gissar att de inte var helt bra då de vill att det ska tas nya om en vecka efter antibiotikakur.
Är pigg och normal i övrigt, inte särskilt varm, öm eller svullen vid naveln, inte svullen över leder eller något. Men man undrar ju varför hon började bita i navelstumpen ifrån början när den redan såg läkt ut? Den hade däremot inte trillat av vid 2v vilket den borde enligt veterinär, så kanske aldrig läkte ihop helt som den skulle?
Hon är så modig och cool, fick massor med beröm både ifrån distriktsveterinären och på strömsholm
Värsta superfölet! De säger det dock alltid i samband med att jag får beröm för att jag måste ha hanterat henne väl och att det på något vis är mitt braiga sätt som gjort att hon är så underbar. Är ju jätte kul att de tror det, men vore isåfall en förolämpning emot att hur första fölet var/är... Så jag håller inte riktigt med, Tvåa föddes med super bra mentalitet och var framåt och orädd ifrån start, första killen föddes med rejält vek mentalitet. Och trots att jag har ägnat betydligt mer tid och pyssel på den första som nu är 2 så är han fortfarande är en bra bit ifrån vad som är riktigt normalt fungerande
. Tvåa är mer som sin mor som också är en superhäst