Förändrar endast första ungen livet??

[humlanotrocadero]

Finns väl inga föräldrar som inte säger hur otroligt mycket de känner för sitt första barn, det är livsomvandlande förändrar ALLT och är helt enkelt helt otroligt vad de ser annurlunda på saker o ting sen de fått sin unge..

Men andra barnet då? Har aldrig i mitt liv hört någon som har varit lika glad för sitt andra barn som för sitt första?? Ännu värre med tredje eller fjärde ungen, då säger ju ofta föräldrarna att "nää det blir inget babysim vi är INTE ALLS lika seriösa med sånt nu med tredje"
Får mig att inte ta dessa föräldrar på allvar antingen så skakar väl varenda unge om världen eller så gör väl ingen det?

Jag förstår att med andra och tredje så kan man en del och lever kanske redan "barnliv" men sällan VÄLDIGT sällan hör man folk prata lika rosenrött om just andra eller tredje...

Jag förstår att alla kommer att svara att "jo det va kul även med tvåan och trean" men jag undrar vad händer med alla FANTASTISKA känslor som bara verkar flöda med ettan??

 

[Madick]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Allting är väl mest speciellt första gången. Störst förändring.

 

[_Eva_]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Hola,

Jag är nog lite bakvänd för jag har nog mest "flödat" med tvåan.

Båda var iofs lika efterlängtade och är lika älskade, om än kanske på lite olika sätt.
Det är väldigt långt mellan mina barn, 11 år. Så med tvåan hade jag lite andra preferensramar med det mesta.

mvh Eva

 

[Mustasukka]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Jag kände samma spänning och förväntan med andra barnet.
Tycker det känns som när första var liten och man såg honom växa och utvecklas.

 

[Snurrfian]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Jag förstår inte riktigt hur du menar? Självklart är det störst förändring när man får första barnet, man har mer funderingar och man vet inte riktigt vad man har att förvänta sig.
Men jag kan säga att jag älskar mitt andra barn minst lika mycket, och jag har kunnat koncentrerat mig mer på honom än jag kunde göra med Elin den första tiden.
Och babysim och dyl har jag inte gått med någon av ungarna... Däremot fick Freddan som är tvåan gå på kyrkis tidigare än Elin fick, av den enkla andledningen att jag ändå åkte dit...
Sen är ju skillnaden att med Elin kunde jag åka och bada själv, men det går inte att åka och bada själv med två barn, det är alldeles för riskabelt...

 

[havreflinga]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Jag har faktiskt hört många säga att de njöt mer med tvåan (eller trean, fyran o s v). Med första barnet var de mer oroliga och ovana.

 

[ameo]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Man är självklart lika glad för tvåan och efterföljande barn, men den största förändringen ilivet är när man får dne första.

Av rent praktiska skäl kan det vara svårt att vara helt rättvis så att alla barnen får göra samma saker. Mina har gått på babysim och sen på fortsättning. Jag har kunnat gå med alla tre tack vare en mormor som jobbar deltid (med flex) och kunnat vara barnvakt till den/de som inte simmar...

 

[Petronilla]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Jag vet inte än, men jag är lika glad över min andra graviditet som den första. Jag får återkomma om jag har andra känslor sen

 

[Lydia]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Åhh, ska du ha en till bebis? Jag och sambon har precis börjat "försöka" igen. Hanna är 20 månader.

 

[Yamaha]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Det är klart att den största förändringen kommer med det första barnet, det säger ju liksom sig självt, tycker jag. När andra, tredje, fjärde osv kommer så är man ju redan inne i svängen och då blir det ju inte lika livsomvälvande eller hur du beskrev det...

Sedan är det inte alls sagt att man älskar det barnet mer bara för det. Jag älskar mina barn precis lika mycket men på olika sätt. För mig kändes det bättre när tvåan kom, för då kändes det som om vi var en "riktig" familj. Löjligt, men det var så..

Mest tid har jag onekligen lagt på den förste så länge han var liten. När tjejen kom hade jag ju inte lika mycket tid för henne som jag haft för honom, när jag hade honom liten så var det ju bara han. Däremot när dom blivit lite äldre så har det fallit sig naturligt att det är henne jag ägnar mest tid åt. Vi delar samma intresse och lägger mycket tid tillsammans på det. Han har heller aldrig varit särskilt beroende utav mig, han vill helst av allt vara med sina kompisar. Så det ger sig naturligt.

När det gäller avslappnad av aktiviteter så tycker jag inte att du ska ta sådana föräldrar mindre på allvar, snarare tvärtom. Vem är det som säger att dom är sämre föräldrar bara för att dom skippar babysimmet? Jag tycker nog snarare tvärtom, jag tycker det kan bli lite hysteri kring det här med babyaktiviteter, herregud, låt ungarna vara hemma i lugn och ro med sina mammor. Tids nog blir dom stressade över allt dom ska hinna med. Vad är det som säger att svampplockning tex är sämre än babysim eller andra strukturerade aktiviteter? Eller ta en ridtur i skogen?

Vad är det som säger att bara för att dom inte går på tex babysim så gör dom inget annat heller??

 

[aldente]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Klart att det var en stor omställnining när vi fick första barnet. Hon var mkt efterlänktad och inte helt lätttillverkad .

När jag väntade nr två så var jag mest vansinnig större delen av graviditeten pga en (nu fd) vänns lögner och svek. Sonen föddes två veckor före BF och hade navelstängen två varv runt halsen och en riktig knut på den .
Jag kan se på sonen och jag får tårar i ögonen för tänk om vi inte fått behålla honom...denna underbara lilla kille .

Rent praktiskt tycker jag nog att tvåan( nu 15mån) en största förändringen. Med ett barn kan man åka på mer spontana utflykter, med två krävs det mer planering. Sen är barn två mkt mer företagsam och lär sig mkt av sitt äldre syskon... inte bara bra saker .

 

[FeelingGreen]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Visst var väl allt mer sensationellt med första barnet... första stegen, första orden o s v. Och vi tog fler foton... . Där märks det nästan tydligast.

Barn nr 1 var inte planerat, medan 2:an lät vänta på sig i 6 långa år. På så sätt var ju även 2:an sensationell. Och fick lugnare och säkrare föräldrar, som passade på att njuta lite mer...

 

[Jippo]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

För mig är det nog tvärtom tror jag... Jag har så väldigt intensiva känslor för nr. två, mest beroende (min egen teori) på att jag hade en sån fantastisk förlossning mot ettan... Det tog tid att knyta an till nr.1, men nu älskar jag ju henne innerligt förstås!

Största förändringen för vår familj var ju givetvis med nr.1, eftersom det är stor skillnad på att leva bara två vuxna ihop, mot två vuxna med ett litet barn som styr ganska mycket... När 2:an kommer är man liksom inne i det här med barn och vet om att de kräver en hel del. Man har ju redan "gett upp" så mycket, och samtidigt fått så oerhört mycket tillbaks som man inte visste om

 

[ulda]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Jag tycker inte att mina känslor förändrades så mycket när jag fick barn. Det kändes rätt naturligt och jag är fortfarande samma person och tycker fortfarande samma saker (även om man var rätt insnöad när man var mammaledig). Däremot har saker runtomkring förändrats, t ex att man måste hitta dagisplats och att man ska hinna hämta och lämna och därför kanske måste jobba deltid osv. Och dessa saker är ju samma för både barn 1 och 2 osv så kanske är det därför man inte upplever att livet förändras lika drastiskt med barn 2.

 

[Tokmaja]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

När jag fick tvåan gick min dröm i uppfyllese, jag har drömt om en kille och en tjej och det fick jag, låter ytligt jag vet...
Men sen har jag fått uppleva så mycket härliga stunder med tvåan, som jag ofta gick miste om med ettan av olika anledningar.
För mig har tvåan inte förändrat livet, utan mig!
Och det till det positiva.
Så jag kan nog säga att bägge barnen förändrat mitt liv, inte på samma sätt, men på stora sätt.

 

[mimmipigg]

Sv: Förändrar endast första ungen livet??

Man är nog mer uppfylld av förväntan med det första barnet, längtar tills det kommer, tills det kan vända sig, tills det sitter, börjar med smakportioner osv.
Med de efterföljande barnen vet man vad som ska hända och att det inte är någon stress, tvärtom man tar sig tid att njuta här och nu.
Min kompis, åttabarnsmor, tycker att hon för varje barn känner ökad panik över att barnet växer för fort, att det händer för mycket, att det snart inte är en bebis som behöver mamma/pappa längre.
Sen surrar man mindre om sina efterföljande barn det är inte lika spännande, man är ju van!
Men att koppla det till kärleken till barnet blir inte rätt.