Har känts som att ingenting har fungerat för oss heller men just nu går det lite bättre. Har fortfarande problem med galoppfattningarna (det är därför hon fattar med en kick i filmen ). Jag måste vara övertydlig med skänkeln för att det ska bli rätt och då tycker hon jag kommer för långt bak. Men märker att jag lätt lägger vikten fel och då blir det såklart fel.Vi har också problem. Av alla möjliga sorter tyvärr. Mest motivationsproblem hos mig. Sen tycker jag att han är svårriden nu, och då blir jag lite ledsen. Tränaren tyckte att han var "skev inom normalgraden" och att det var upp till mig att få honom att göra rätt. Vilket naturligtvis är helt rätt, men det är också så påtagligt olika för hur det brukade vara och hur det är i de olika varven. Högervarvet är toppen, där sätter han sig kanonfint i fattningarna, är reglerbar och rolig, men i vänstervarv blir han lång och skev.
Han ska också byta stall, och där tror jag att vi har hittat en bra lösning över sommaren. Det enda lilla kruxet är att det är lååååång resväg för mig. Men det är hemma hos en tjej som jag gick domarkursen med, det är ordning och reda och hennes häst är lika gammal som Mirre. Den ska visas på Ridhästtest så den kommer fortsätta ridas i några månader medan jag känner mest för att ställa Mirre i en hage och glömma bort alla bekymmer ett tag. Är medveten om att det inte alltid kan gå spikrakt uppåt men just nu känns det som om det går helt åt andra hållet.
Han är i alla fall söt, och jag sitter upp själv nu. Igår red jag med nya ridbyxor som inte är så stretchiga så då råkade jag toucha honom på rumpan när jag la över benet. Trots att det var konstigt hoppade han inte iväg. Så jäkla skönt! Men sen hade vi också lite problem igår för han var inte på jobbet. Det var tittigt och studsigt trots att jag verkligen kämpade med att vara avslappnad och i zonen. Till sist petade jag till honom med spöt, bara petade, men jag använder det inte alls normalt så han blev asförbannad och gjorde någon sorts capriole. Måste erkänna att jag blev lite förvånad. Men sen kunde vi fortsätta och han var tillbaka hos mig. Unghästar alltså..
Men jag håller på och förbereder kompisens 3-åring för 3-årstestet och det är häftigt att jämföra vad dem hinner lära sig på ett år. Elsa känns ju vuxen nu Får väl äta upp att jag sa det sen i januari men det är ju långt dit