Tog premiärtur med Kandi idag. Vi gick från stallplanen och ner till allmänna vägen. Vi har drygt 300 m att gå på en smal lite gata. Kandi var jättesnäll att promenera iväg med. Hon gick avspänt brevid mig och jag höll longerlinan lite slackt. När vi närmade oss den allmänna vägen var det som rena rusningstrafiken med traktorer och deras släp. Bönderna skördar för fullt, så det var allt annat än lugnt på åkrarna runtomkring oss. Vi var cirka 5 m från den allmänna vägen när en stor traktor med släp kom brakandes. Jag låtsades som ingenting och Kandi brydde sig ingenting
Även på vägen hem så var hon lugn och avslappnad. Sedan stannade vi vid vår vändplan och där fick vi vänta en stund innan sambon kom med bilen. Tyvärr var det ett sabla liv hos grannen på andra sidan syrénhäcken. Ungar som skrek, frun i huset skrek efter sin hund och när så min gamla häst började skrika helt hysteriskt i stallet - ja då fick Kandi nog och lackade ur rejält. Blev rent ut sagt skitförbannad. Försökte hålla Kandi i rörelse, men det var inte helt lätt då hon försökte resa sig och sparkade runt med sina framben. Dessutom bits hon när hon blir arg/frustrerad/upprörd. Hon brydde sig inte ett dugg om att T åkte förbi i in bil, varken när han åkte iväg eller kom tillbaka. Jag hade sedan fullt sjå att ta mig tillbaka till stallet med hästen och jag var glad över mina nyinköpte stålhätteskor
. Vi stod sedan några minuter utanför stallet så hon lugnade ner sig innan vi gick in igen.
Det är en dam med humör kan man lugnt säga
. Jag brydde mig inte om att bråka med henne, utan koncentrerade mig på att få henne att röra sig framåt och försöka hålla henne så att jag inte skulle hamna framför och riskera bli sparkad.
Bara att träna på och se glad ut
/Lizzie