Sv: Födda: 2006
*kl*
Gimlan
Allt du skriver känns väääldigt bekant
Försöker variera ridning/träningen med henne så mycket som möjligt, rida på banan (fd travbana inte padock), rida ut i byn, rida t skogen, gå som handhäst, ha handhäst brevid sig, olika markarbetningsövningar. Korta pass, inget traggel men kräver att hon ska lyssna när jag vill ngt, nogrann med att driva igenom de hjälper jag ger. Varierar övningar så mycket som min fantasi klarar
allt för att hon inte ska börja fundera själv på vad hon tycker utan hon ska ha "uppgifter" hela tiden...
millan30_228
Håller helt med dig o det är så jag rider. Ger en hjälp o väntar på reaktion, uteblir den så på igen, ingen reaktion då ökar hjälperna tills jag får igenom det jag vill. Eftergift o MKT beröm. (kort beskrivet)
Men hopplösheten kommer av att på hennes "sämre dagar" så får man sååååå lite o får kämpa för allt. En enkel travfattning kan lätt bli hela dagens träningspass (tränar oftast inte mer än ca 30 min eller till jag fått igenom det jag vill).
Exempel
Ger man "trav-hjälper", ingen reaktion, förstärker trav-hjälper, hästen ökar skritten något, förstärker trav-hjälper, hästen tar ett par travsteg men försöker sakta av, mer trav-hjälper, hästen travar men "går m bromsen i". (allt sker naturligtvis direkt, det går inte 5 min mellan ovan händelser)
Hela träningspasset "går åt" till att få ovillig pålla till att fatta trav o hålla traven tills jag säger till att hon sak sakta av...slutar oftast efter jag fått igenom 2 fattningar jag är nöjd med.
Kan säga att det saaaaaaakta, saaaaaakta blir bättre men vet inte om jag är för otålig eller girig men tycker att polletten borde trilla ner någon gång så man kan fortsätta jobba vidare med henne o inte fortfarande traggla basic...
Kan tilläggas att hennes mamma är precis tvärtom. Världens arbetsnarkoman, oerhört känslig, kan slå knut på sig själv för att försöka förstå vad man vill o ääääälskar att springa......hade man kunnat balansera de två hade jag haft 2 goa framåt hästar m finfin arbetsvilja