skorpannorpan
Trådstartare
Som rubriker säger så handlar det om kotledsinflammation. Min dam har på snart 2½ år haft skitmånga kotledsinflammationer. När hon kom hem från tillridning sommaren 2008 hade hon den första, sen tog det ett halvår innan nästa kom, sen har de avslöt varandanra med ett halvår emellan. Sista gången hon blev behandlad var i mars i år. I samma veva kom jag i kontakt med en naprapat som rättade till henne, han tyckte inte alls det var konstigt att hon fått kotledsinfl (!), och han kommer nu med 6-8 veckors mellanrum. Jag fortsatte att kolla upp henne å nu i oktober så var det frösta gången på flera år som hon bara markerade några steg efter böjprov. Då var det lägre böj på båda fram och ett bak...(?) Nu var vi tillbaka å då markerade hon bare 3-4 steg på lägre fram, klockren över allt annars. Hon äter cosequine tillsammasn med msm, jag galopperar inte någon annanstan än i ridhuset med rädlsa av underlag, jag ersätter träning med tömkörning 1 g i veckan, hon har BoT paddar 2 veckor i taget, 2 veckor utan. Efter ansträgning får hon även djävulsklorotsgel på frambenen. Och rider ALLTID med stötdämpande benskydd, nu har jag pro choice medicin, ska inhandla veredus piaff.
Det var bakrgrunden, nu ni som orkat ta egenom uppsatsen: JAg fröstår att hon inte blir mirakulöst ren i benen efter så många inflammationer och jag antar att skulle man få se hennes benhinna så skulle den vara ganska ärrig nu, jag antar att det kan liknas vid sån infl man får på smalbenet om man springer för hårt? I alla fall, vad ingen vill svara på är hur stor är möjligheten att hon kommer bli ren? Kan benen bli helt bra efter så många infl? Vet trodde för 1 år sedan att det snart inte skulle räcka med korisonbeh utan att det snart var dax för tuppkam å så var det inte många år kvar. Jag känner ju hopp nu å det känns osm att vi måst ekommit till botten av problemet när vi ändå kommi ur denna sprial neråt. Finns det något som har erfarenhet eller djupare kunskap om hur det funkar? Är det som en övergångsperiod å hur lång är den? Ska jag fortsätta kolla upp henne nu ett tag å så fall hur länge? VIll ju inte koma in om 1 år å så är vi tillbaka i skiten :-( Dock så känns det ju för j-ligt rent ut sagt att göra böjprov i tid å otid, särksilt som det måste irritera den ärrade kotleden, eller? Jag känner ganska väl när det börjar men sen kommer ju alltid den där tviveln... Är jag bara hönsig? Vanans makt säger ju att hon är dålig å det är först nu som jag börjar komma ur det.
Och en anna grej: just nu undviker jag ju hårt underlag men min vilja är ju att succesivt kunna börja stärka henne så jag kan börja trava på asfalt för hennes leder. Hur långt fram i framtiden kan det ligga? Just nu ligger hoppningen när hon varit friskt 1 år (i mars-april nästa år), jag kan ta några galoppstudsar men inga hinder. Min tanke har varit att börja stärka hennes leder när hon varit frisk i 2 år, är det för långt fram? Kankse jag ska trava henne på asfalt i tömkörning? Å i så fall hur långt fram ligger det?
Blev virrigare än vad jag tänk men jag hoppas ni kan urskilja min riktiga frågor.
tack på förhand!
Det var bakrgrunden, nu ni som orkat ta egenom uppsatsen: JAg fröstår att hon inte blir mirakulöst ren i benen efter så många inflammationer och jag antar att skulle man få se hennes benhinna så skulle den vara ganska ärrig nu, jag antar att det kan liknas vid sån infl man får på smalbenet om man springer för hårt? I alla fall, vad ingen vill svara på är hur stor är möjligheten att hon kommer bli ren? Kan benen bli helt bra efter så många infl? Vet trodde för 1 år sedan att det snart inte skulle räcka med korisonbeh utan att det snart var dax för tuppkam å så var det inte många år kvar. Jag känner ju hopp nu å det känns osm att vi måst ekommit till botten av problemet när vi ändå kommi ur denna sprial neråt. Finns det något som har erfarenhet eller djupare kunskap om hur det funkar? Är det som en övergångsperiod å hur lång är den? Ska jag fortsätta kolla upp henne nu ett tag å så fall hur länge? VIll ju inte koma in om 1 år å så är vi tillbaka i skiten :-( Dock så känns det ju för j-ligt rent ut sagt att göra böjprov i tid å otid, särksilt som det måste irritera den ärrade kotleden, eller? Jag känner ganska väl när det börjar men sen kommer ju alltid den där tviveln... Är jag bara hönsig? Vanans makt säger ju att hon är dålig å det är först nu som jag börjar komma ur det.
Och en anna grej: just nu undviker jag ju hårt underlag men min vilja är ju att succesivt kunna börja stärka henne så jag kan börja trava på asfalt för hennes leder. Hur långt fram i framtiden kan det ligga? Just nu ligger hoppningen när hon varit friskt 1 år (i mars-april nästa år), jag kan ta några galoppstudsar men inga hinder. Min tanke har varit att börja stärka hennes leder när hon varit frisk i 2 år, är det för långt fram? Kankse jag ska trava henne på asfalt i tömkörning? Å i så fall hur långt fram ligger det?
Blev virrigare än vad jag tänk men jag hoppas ni kan urskilja min riktiga frågor.
tack på förhand!