Fler barn??

[Spirax]

Jag fick barn för 1 1/2 månad sedan och har nu börjat smälta förlossningen... Direkt efter så tänkte jag att det här kommer jag aldrig göra om, för det gjorde såååå förbannat ont och att jag inte vill vara i den utsatta situationen något mer. Men nu ett tag efter så längtar jag tills den dagen jag får gå genom en förlossning till .... I efterhand tycker jag att värkarna, även om det gjorde otroligt ont, var väldigt sköna,,, eller känslan av att det var ett barn på väg var väldigt skön. Krystvärkarna känns också så här i efterhand som att de bara var sköna, ett sånt otroligt tryck kroppen kan skapa!!!! Det var en sån otrolig upplevelse att föda fram ett barn,, detta kanske för att förlossningen var väldigt lätt och gick på 3 timmar, men jag vill verkligen uppleva den känslan igen,, så här efter så är det det underbaraste jag har gjort.. Iof kan jag väll inte riktigt hålla med mig själv, för när jag väl låg där så ville jag bara rymma, men nu efter så känns det helt tvärtom... Konstigt det här med kroppen och tankar... Så,, hur upplevde ni eran förlossning? Har ni blivit helt avskräckta för fler barn eller känner ni som jag, en längtan att få gå genom det igen??

Japp,, det var lite kvällstankar från mig

 

[ameo]

Sv: Fler barn??

nu är jag ju bara snittad, men jag sa direkt efter första snittet (när bedövningen släppt) att jag gärna gör det en gång till!
Och det har jag ju också gjort, två gånger till...

 

[Luff]

Sv: Fler barn??

Jag tyckte direkt efter att det var helt ok att göra igen - jag lovade mig själv att ha bättre kondis nästa gång bara. Efter en hel dag m värkar så ville jag hellre sova än förbereda sig på nästa värk, jag var helt inne i mig själv och lyckades nog sova 30 sek här o där. Så blev det inte - jag hade värre flås andra gången.
Nu ska jag inte ha fler men det beror inte på förlossningen

 

[Dito]

Sv: Fler barn??

Efter min maratonförlossning då min flicka på 5 kg och 55 lång tittade ut var jag inte så där jättesugen på fler barn och fler förlossningar. Nu, en sådär 3,5 månad senare, vill jag att hon skall ha ett syskon. Jag har inte glömt förlossningen och smärtan men jag tycker det är så värt mödan att få ha ett litet nyfött knyte på magen. Vilken belöning efter allt slit .

 

[Magdalena]

Sv: Fler barn??

När Nathalie precis kommit ut så sa jag "minst två till". Barnmorskan tittade till och sa "skulle du göra det nu på en gång" och SJÄLVKLART!

 

[hannacecilia]

Sv: Fler barn??

När Nathalie precis kommit ut så sa jag "minst två till". Barnmorskan tittade till och sa "skulle du göra det nu på en gång" och SJÄLVKLART!

jag sade likadant direkt efter min första förlossning... "-vi måste ha ett fotbollslag -det var så häftigt!!
(men nu blev det bara ett två mannalag... sambon tycker det räcker finfint)

 

[Roheryn]

Sv: Fler barn??

Jag fick barn för fem år sedan, och är fortfarande övertygad om att jag inte skall göra om det. Förlossningen är dock bara en liten del i det beslutet, det är nog mest så att jag helt enkelt inte vill ha fler barn....

 

[Stelpa]

Sv: Fler barn??

Jag har en liten kille på 1 1/2 år. Jag sa direkt efter forlossningen när barnmorskan frågade om jag kunde tänka mig att göra om det: SJÄLVKLART. Det var det absolut häftigaste jag varit med om. Och en sån belöning jag fick.

 

[Tokmaja]

Sv: Fler barn??

Som du, efter ett tag kände det som att jag ville ha 100 barn, men sen kom alla känslor i o m förlossningen tillbaka och jag har varit helt negativ... tills vi kom fram till att vi verkligen ville ha syskon och då hade vi som inget val :smirk: ... så nu känns det ok för den stundande...

 

[Mysaan]

Sv: Fler barn??

När jag födde ettan så var det de absolut värsta jag varit med om. För det första hade jag gått med pinvärkar till och från ända sedan v.10 . Sedan vart jag i gångsatt i v.42+6. Då tog de hål på hinnorna och satte värkstimulerande dropp direkt. Eftersom jag normlat har hög smärttröskel så fick jag panik när det direkt gjorde så ont. Droppet sattes kl.11.00 och värkarna smattrade igång på en gång de gick nästan i varandra redan från början.

Inte förräns kl. 15.00 fick jag äntligen ryggmärgsbedövning och då hade jag vrålat om snitt i flera timmar. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö och explodera osv. 15.00 fick jag bedövning som jag från början inte alls skulle ha. Strax efter somnade jag. Var så jäkla trött. 16.15 vaknar jag och då har jag öppnat mig från 7 cm ungefär till fullt öppen så när som på en flik. Allt medans jag sov. Värkarna avtog så jag löste korsord. TYdligen kan värkarna avta innan krystvärkarna kommer. 18.30 höjdes värkdroppet för då var allt värkarbete borta. 18.56 föds en underbar pojk.

19.30 säger jag åt sambon att vi nog borde åka hem och göra en ny bebis. Så trots att min första förlossning var avskyvärd så måste jag upplevt den som något positiv eftersom jag ville göra fler så snart där på.

De andra två förlossningarna har varit suveräna. Både för att jag vetat vad som väntar och för att de gått fortast. Minsting gick så fort så jag han inte få ryggmärgsbedövningen.

Efter nr:2 tror jag det tog 3 veckor innan jga ville ha fler barn och efter nr: 3 tog det faktiskt 6 månader. Men nu blir det inga fler barn hur gärna jag än vill och hur avis jag än blir på alla som ska få genom gå det stora som det är att föda barn.

Som en mycket bra sammanfattning är att det är det absolut värsta och underbaraste jag gjort.