Har ett litet problem med den ena hästen. Han är 8 år, väldigt snäll men har attityd, är känslig och uppmärksam, både när det gäller röst och kropps-språk.
Till saken är det att hans bakben "flaxar runt" i tid och otid, och jag tycker nu att detta börjar bli för mycket. Dags att sluta med detta och växa upp så att säga... Han är väldigt stor, nästan 180cm, grov och väger en hel del, en stor och tung sak med andra ord, så det är inte lite kraft som kommer ur honom Jag ska försöka förklara så att ni förstår...
Idag på morgonen till exempel då jag skulle sätta svansremmen fast på hans täcke så flyger hans bakben ut mot mig och jag får hoppa undan. Han gör inte detta varje dag/varje gång, kanske en gång på 15-20. Jag står aldrig bakom honom, alltid på sidan, eftersom jag vet att han har dessa tendenser, och han kickar då utåt mot sidan mot mig. Idag blev jag rent ut sagt förbannad på hans beteende och klatchade till honom med ovansidan på min hand på hans lår (ovanpå täcket) samtidigt som jag röt nej till honom. Han hoppade då till och drog sig undan mig mot väggen. Inte det bästa sättet att hantera saken, jag vet, och jag brukar normalt inte reagera så. Oftast brukar jag "visa mig stor" med kropps språket samtidigt som jag säger nej bestämt till honom, men idag så "tappade jag det" bara Då jag gick dit igen för att sätta svansremmen på plats så gjorde han inget, stod snällt, men JAG är ju då lite mer osäker, och detta läser ju han på nolltid... ännu ett minus till mig
Han kan också göra likadant mot hovslagaren, sparkar ut mot sidan då han tycker att nu är det färdigt. Som tur är så har jag en duktig hovslagare, som jag känner bra och som känner hästen bra, och är medveten om det. Men man skäms ju ändå då han sätter igång Hovslagaren brukar då säga till honom, och fortsätter med skoningen. Ibland går det, ibland inte, och då får vi byta ben helt enkelt.
Han gör detta oftast med vänster bakben, ibland också höger, men mest är det nog vänster sida. Han har inte ont (han är röntgad och kontrollerad, och har massör/kiropraktor regelbundet) jag tror mer att det är hans attityd och personlighet som spelar in, samt att han är sprallig och väldigt "unghästig" ännu i huvudet.
I hagen kan han göra samma sak. Då jag släpper honom i hagen så svänger jag honom alltid mot mig förrän jag tar loss honom, men vad hjälper det då han svänger runt på en 5 öring, hoppar iväg och samtidigt sparkar bakut för att sen dra iväg i värsta galoppen rätt genom hagen. Det har också hänt att man kommit med höpåsen, han har kommit full kareta bakom mig, hoppat rätt upp (sånt där roligt "skjuta-rygg" språng) svängt sig runt och så har bakbenen kommit farande före han har dragit iväg i värsta bock-galoppen genom hagen. En gång var det riktigt nära och jag kände hur hans bakhov tog i min jacka på ryggsidan. Då flippade jag (jag blev rädd helt enkelt) och jagade honom genom hagen som en galning. Han fattade ingenting och blev ju rädd han också. Efteråt då jag lugnat ner mig så väntade jag in honom, han kom försiktigt fram och då han märkte att det inte var "farligt" längre så var han som vanligt igen. Stod och gosade och myste med huvudet i famnen på mig, som han alltid gör. Han visar sig aldrig elak och jag uppfattar honom aldrig som hotfull på något sätt mot mig, mer att han är lekfull och verkar inte fatta alls hur stor han är
Han har inte ont, han är inte elak/hotfull (sanningen är att han är världens största nallebjörn och snäll till tusen) men detta beteende gör mig skvatt galen!
Han har också attityd, och ibland då man sagt ifrån på skarpen då han gjort något så har han rest sig på bakbenen. Inte högt, typ 2-3cm från marken, men ändå, han har gjort det, och det räcker. Detta har inträffat väldigt sällan, typ 2 gånger på 6 månader, så det är absolut inget han gör hela tiden.
Har hållit på med hästar hela mitt vuxna liv, och mer än halva min barndom, men har inte stött på en häst med denna personlighet måste jag erkänna.
Markträning gör vi varje dag. Längre pass ca 3ggr/veckan, kortare pass i hagen/till från stallet osv. Jag tar varje tillfälle i akt att träna lydighet och följsamhet om man säger så, och det är med kropps-språk och röst. Han följer, stannar, svänger, backar undan osv. utan problem.
Trickträning har jag börjat med, för att han ska få jobba lite mentalt, och det tycker han är jätteroligt, är väldigt lyhörd och har lätt för att lära. Alltid öronen framåt, pigg och alert och bara väntar på nästa grej.
Ridningen är på paus just nu på grund av diverse trubbel (inget som inverkar på detta beteende), men promenader gör vi. Men han höll också på så här tidigare, så det beror inte på att han inte rids, och det har inte blivit värre på något sätt, utan det är så som det alltid har varit. Då man spänner sadel och liknande så gör han inget, bryr sig inte alls.
Hur tänker ni när ni läser detta? Vad skulle ni göra? Hur skulle ni tackla problemet? Vad skulle ni göra i den sekunden som han sparkar, för att visa att det inte är acceptabelt? (både i hagen/stallet)
Till saken är det att hans bakben "flaxar runt" i tid och otid, och jag tycker nu att detta börjar bli för mycket. Dags att sluta med detta och växa upp så att säga... Han är väldigt stor, nästan 180cm, grov och väger en hel del, en stor och tung sak med andra ord, så det är inte lite kraft som kommer ur honom Jag ska försöka förklara så att ni förstår...
Idag på morgonen till exempel då jag skulle sätta svansremmen fast på hans täcke så flyger hans bakben ut mot mig och jag får hoppa undan. Han gör inte detta varje dag/varje gång, kanske en gång på 15-20. Jag står aldrig bakom honom, alltid på sidan, eftersom jag vet att han har dessa tendenser, och han kickar då utåt mot sidan mot mig. Idag blev jag rent ut sagt förbannad på hans beteende och klatchade till honom med ovansidan på min hand på hans lår (ovanpå täcket) samtidigt som jag röt nej till honom. Han hoppade då till och drog sig undan mig mot väggen. Inte det bästa sättet att hantera saken, jag vet, och jag brukar normalt inte reagera så. Oftast brukar jag "visa mig stor" med kropps språket samtidigt som jag säger nej bestämt till honom, men idag så "tappade jag det" bara Då jag gick dit igen för att sätta svansremmen på plats så gjorde han inget, stod snällt, men JAG är ju då lite mer osäker, och detta läser ju han på nolltid... ännu ett minus till mig
Han kan också göra likadant mot hovslagaren, sparkar ut mot sidan då han tycker att nu är det färdigt. Som tur är så har jag en duktig hovslagare, som jag känner bra och som känner hästen bra, och är medveten om det. Men man skäms ju ändå då han sätter igång Hovslagaren brukar då säga till honom, och fortsätter med skoningen. Ibland går det, ibland inte, och då får vi byta ben helt enkelt.
Han gör detta oftast med vänster bakben, ibland också höger, men mest är det nog vänster sida. Han har inte ont (han är röntgad och kontrollerad, och har massör/kiropraktor regelbundet) jag tror mer att det är hans attityd och personlighet som spelar in, samt att han är sprallig och väldigt "unghästig" ännu i huvudet.
I hagen kan han göra samma sak. Då jag släpper honom i hagen så svänger jag honom alltid mot mig förrän jag tar loss honom, men vad hjälper det då han svänger runt på en 5 öring, hoppar iväg och samtidigt sparkar bakut för att sen dra iväg i värsta galoppen rätt genom hagen. Det har också hänt att man kommit med höpåsen, han har kommit full kareta bakom mig, hoppat rätt upp (sånt där roligt "skjuta-rygg" språng) svängt sig runt och så har bakbenen kommit farande före han har dragit iväg i värsta bock-galoppen genom hagen. En gång var det riktigt nära och jag kände hur hans bakhov tog i min jacka på ryggsidan. Då flippade jag (jag blev rädd helt enkelt) och jagade honom genom hagen som en galning. Han fattade ingenting och blev ju rädd han också. Efteråt då jag lugnat ner mig så väntade jag in honom, han kom försiktigt fram och då han märkte att det inte var "farligt" längre så var han som vanligt igen. Stod och gosade och myste med huvudet i famnen på mig, som han alltid gör. Han visar sig aldrig elak och jag uppfattar honom aldrig som hotfull på något sätt mot mig, mer att han är lekfull och verkar inte fatta alls hur stor han är
Han har inte ont, han är inte elak/hotfull (sanningen är att han är världens största nallebjörn och snäll till tusen) men detta beteende gör mig skvatt galen!
Han har också attityd, och ibland då man sagt ifrån på skarpen då han gjort något så har han rest sig på bakbenen. Inte högt, typ 2-3cm från marken, men ändå, han har gjort det, och det räcker. Detta har inträffat väldigt sällan, typ 2 gånger på 6 månader, så det är absolut inget han gör hela tiden.
Har hållit på med hästar hela mitt vuxna liv, och mer än halva min barndom, men har inte stött på en häst med denna personlighet måste jag erkänna.
Markträning gör vi varje dag. Längre pass ca 3ggr/veckan, kortare pass i hagen/till från stallet osv. Jag tar varje tillfälle i akt att träna lydighet och följsamhet om man säger så, och det är med kropps-språk och röst. Han följer, stannar, svänger, backar undan osv. utan problem.
Trickträning har jag börjat med, för att han ska få jobba lite mentalt, och det tycker han är jätteroligt, är väldigt lyhörd och har lätt för att lära. Alltid öronen framåt, pigg och alert och bara väntar på nästa grej.
Ridningen är på paus just nu på grund av diverse trubbel (inget som inverkar på detta beteende), men promenader gör vi. Men han höll också på så här tidigare, så det beror inte på att han inte rids, och det har inte blivit värre på något sätt, utan det är så som det alltid har varit. Då man spänner sadel och liknande så gör han inget, bryr sig inte alls.
Hur tänker ni när ni läser detta? Vad skulle ni göra? Hur skulle ni tackla problemet? Vad skulle ni göra i den sekunden som han sparkar, för att visa att det inte är acceptabelt? (både i hagen/stallet)