Flatcoated retriever

[Problematisk]

När jag var liten, i princip sedan jag lärde mig att det fanns olika hundraser, var flatte min drömras. Jag SKULLE ha en svart flatte-hane, så var det bara. Sen hann jag bli lite äldre och överallt där jag kom i kontakt med flattar stod det "CANCER" med stora bokstäver.
Bekanta med flattar har/hade cancererfarenheter. Läste jag på nätet stod det om cancer. Osv, ni fattar. Och var det inte cancer så var det svåra allergier.
Det blev därför ingen flatte utan golden, ÄLSKAR den rasen också och nästa hund blir även det en golden,eller möjligen labbe eller någon springer spaniel. MEN så dök den där svarta flattehanen upp i mitt huvud igen... Hur är det egentligen med dem? Hur stora är hälsoproblemen? Hur vanligt är cancer och olika allergier?

 

[Maniac123]

Alltså.. Bevisligen finns det mycket cancer i rasen men jag är 26 år och uppvuxen med rasen, vi har alltid haft minst en och oftast fler hemma, och ingen av våra har haft cancer. Alla har blivit minst 10 år gamla med undantag en som avlivades pga skada. Alla har somnat in pga ålder. Men ja, cancer finns tydligen. Absolut. Vi har bara haft tur.

Gällande allergier så har jag sett två flattar med allergi på instagram nu på senaste. Har ALDRIG stött på en flat med allergi tidigare. O andra sidan har jag ju förutom flat även dalmatiner, och där är ju var och varannan allergisk så det beror väl på vad man jämför med..

Jag älskar flattarna och skulle inte välja bort dem för cancern. Tvärtom är jag väldigt skeptisk nu när min lillebror ska köpa Golden och jag försöker hjälpa dem att hitta en passande kull, varenda en har ju HD och/eller ED och väger 40 kg vilket inte alls känns särskilt roligt när man vill ha en pigg, glad och rörlig livskamrat Så visst är man olika med vad man anser vara överkomligt eller inte!

 

[TheRedLightning]

Mamma har två stycken, tikar. Jag känner inte till någon cancer hos dom. Däremot har de haft liknande problem som andra hundar kan få också.
Den äldsta är 7-8 år och den yngsta snart 2, båda är väldigt levnadsglada och energiska. Rent spontant tycker jag det är en härlig ras, har hängt på när de varit ute i skogen och spårat.
Verkligen kul att se hur arbetsglada de är.

Lite som den här bilden jag skulle ta på den stilla sjön i solnedgången, näpp gick inte, vi måste kolla va du gör och ha koll på dig så du inte kommer bort.

 

[Problematisk]

Alltså.. Bevisligen finns det mycket cancer i rasen men jag är 26 år och uppvuxen med rasen, vi har alltid haft minst en och oftast fler hemma, och ingen av våra har haft cancer. Alla har blivit minst 10 år gamla med undantag en som avlivades pga skada. Alla har somnat in pga ålder. Men ja, cancer finns tydligen. Absolut. Vi har bara haft tur.

Gällande allergier så har jag sett två flattar med allergi på instagram nu på senaste. Har ALDRIG stött på en flat med allergi tidigare. O andra sidan har jag ju förutom flat även dalmatiner, och där är ju var och varannan allergisk så det beror väl på vad man jämför med..

Jag älskar flattarna och skulle inte välja bort dem för cancern. Tvärtom är jag väldigt skeptisk nu när min lillebror ska köpa Golden och jag försöker hjälpa dem att hitta en passande kull, varenda en har ju HD och/eller ED och väger 40 kg vilket inte alls känns särskilt roligt när man vill ha en pigg, glad och rörlig livskamrat Så visst är man olika med vad man anser vara överkomligt eller inte!

Det låter skönt att du inte har haft nån med cancer eller allergier! Kanske mina bekanta med flatte som haft otur.

Apropå golden, har ni kollat på jaktgolden? De är ofta lite mindre och piggare. Ibland tyvärr med lätt för stress, men inte alla

 

[Maniac123]

Det låter skönt att du inte har haft nån med cancer eller allergier! Kanske mina bekanta med flatte som haft otur.

Apropå golden, har ni kollat på jaktgolden? De är ofta lite mindre och piggare. Ibland tyvärr med lätt för stress, men inte alla

Vi har haft från 3 olika uppfödare, dock de flesta av dem från en och samma, en av landets största, men inte haft några problem med någon av dem som sagt. Men ja, vi har nog haft tur. Tycker iaf att rasklubben jobbar bra med problemet och samarbetar med SLU och sådär, det är viktigt för mig. Det är viktigt att uppmärksamma problem istället för att blunda, som jag är van vid från annan ras.

Hade jag fått välja så hade de köpt en jaktgolden. Jag är själv sugen på en jaktgolden Men det blir för mycket hund för dem. De ska bara ha en sällskapshund, deras första egna hund (och de vill ha en så vit som möjligt )

 

[Problematisk]

Vi har haft från 3 olika uppfödare, dock de flesta av dem från en och samma, en av landets största, men inte haft några problem med någon av dem som sagt. Men ja, vi har nog haft tur. Tycker iaf att rasklubben jobbar bra med problemet och samarbetar med SLU och sådär, det är viktigt för mig. Det är viktigt att uppmärksamma problem istället för att blunda, som jag är van vid från annan ras.

Hade jag fått välja så hade de köpt en jaktgolden. Jag är själv sugen på en jaktgolden Men det blir för mycket hund för dem. De ska bara ha en sällskapshund, deras första egna hund (och de vill ha en så vit som möjligt )

Vet man om cancer och allergier hos flat är ärftligt? Så att man kan ta reda på vilka linjer som inte bör gå i avel t.ex.? Känner att jag vet alldeles för lite, men svaren här ger ju nytt hopp till mina barndomsdrömmar

 

[Maniac123]

Vet man om cancer och allergier hos flat är ärftligt? Så att man kan ta reda på vilka linjer som inte bör gå i avel t.ex.? Känner att jag vet alldeles för lite, men svaren här ger ju nytt hopp till mina barndomsdrömmar

Allergier är ärftligt. Cancer vet jag inte men det är det säkert. Svårt att tro att det skulle bli så vanligt i en specifik ras om det inte var ärftligt. Dock tror jag att cancern finns i mer eller mindre alla linjer hos flatten, men det kan ju inte skada att välja valp från släkt som blivit gammal. Då har man iallafall gjort sitt bästa för att få de bästa förutsättningarna, mer kan man inte göra.

Jag är bra vän med vår uppfödare och vaktar ofta dennes hundar när denne är iväg vilket leder till att jag följt många av avelsdjuren från valp till gamla och jag kan inte komma på en enda som dött ung. Så kanske är de linjerna rätt lindriga, jag vet inte. Det är tråkigt men cancern men jag är glad att jag inte behövt uppleva den på nära håll. Men statistiken säger ju att den finns där, ordentligt utbredd.

 

[Laponia]

Har haft fem stycken flattar, och många fler i släkten under 22 år. Flera har blivit gamla och gått bort av andra orsaker än cancer.

Har tyvärr haft mer otur med mina.
Flat nr 1: avlivades pga tumörer i njurarna vid 11 års ålder.
Flat nr 2: avlivades pga tumörer i njurarna vid 6 års ålder.
Flat nr 3: avlivades pga skada vid 8 års ålder.
Flat nr 4: är nu 10 år, har problem med en skadad bogled men är i övrigt hur pigg som helst. Flera kullsyskon har dock avlivats pga cancer senaste året.
Flat nr 5: har (lindriga) foderallergier men är i övrigt frisk än så länge, 3 år. Fick en knöl vid 2 års ålder som kollades upp, är en fettknöl.

I övrigt har alla mina hundar varit friska. Ingen HD, ED eller andra problem.

Innan jag skaffade min senaste hund funderade jag mycket på om jag skulle byta ras just pga problemen med cancer. Vet en som fått cancer och avlivats runt 4 månaders ålder, och några runt 2-4 års ålder. Samtidigt vet jag långt många fler som varit friska upp i hög ålder. Men visst är det en ständig oro man har. Efter att ha åkt in med hund nummer två för att undersöka diffusa magproblem och tvingats åka hem utan hund så var jag beredd på att aldrig mer skaffa flatte igen. När det väl var valpdags så blev det flatte ändå, kan inte tänka mig någon härligare hund som passar allt jag vill göra bättre än flatten. Har träffat mycket goldens och labradorer som är jättehärliga men det är alltid något som saknas och jag kommer ändå alltid tillbaka till att flatten är min ras.

Jag vet inte riktigt hur mycket det hjälper att kolla upp olika linjer när det gäller cancer, det verkar slå väldigt olika från individ till individ. Men för mig är det viktigt med en uppfödare som talar öppet om problemet, förstår min oro och inte försöker förminska problematiken. Nuförtiden skulle jag inte tveka på att skaffa en flatte igen. Mer levnadsglad och härligare hund går knappt att få, är bara att hoppas att man får ha kvar dom i många år

På bild är min fina Festis som somnade in alldeles för ung

 

[tanten]

Visa bifogad fil 43195
På bild är min fina Festis som somnade in alldeles för ung

SÅ vackert huvud. Sådär ska de se ut.

 

[Problematisk]

Har haft fem stycken flattar, och många fler i släkten under 22 år. Flera har blivit gamla och gått bort av andra orsaker än cancer.

Har tyvärr haft mer otur med mina.
Flat nr 1: avlivades pga tumörer i njurarna vid 11 års ålder.
Flat nr 2: avlivades pga tumörer i njurarna vid 6 års ålder.
Flat nr 3: avlivades pga skada vid 8 års ålder.
Flat nr 4: är nu 10 år, har problem med en skadad bogled men är i övrigt hur pigg som helst. Flera kullsyskon har dock avlivats pga cancer senaste året.
Flat nr 5: har (lindriga) foderallergier men är i övrigt frisk än så länge, 3 år. Fick en knöl vid 2 års ålder som kollades upp, är en fettknöl.

I övrigt har alla mina hundar varit friska. Ingen HD, ED eller andra problem.

Innan jag skaffade min senaste hund funderade jag mycket på om jag skulle byta ras just pga problemen med cancer. Vet en som fått cancer och avlivats runt 4 månaders ålder, och några runt 2-4 års ålder. Samtidigt vet jag långt många fler som varit friska upp i hög ålder. Men visst är det en ständig oro man har. Efter att ha åkt in med hund nummer två för att undersöka diffusa magproblem och tvingats åka hem utan hund så var jag beredd på att aldrig mer skaffa flatte igen. När det väl var valpdags så blev det flatte ändå, kan inte tänka mig någon härligare hund som passar allt jag vill göra bättre än flatten. Har träffat mycket goldens och labradorer som är jättehärliga men det är alltid något som saknas och jag kommer ändå alltid tillbaka till att flatten är min ras.

Jag vet inte riktigt hur mycket det hjälper att kolla upp olika linjer när det gäller cancer, det verkar slå väldigt olika från individ till individ. Men för mig är det viktigt med en uppfödare som talar öppet om problemet, förstår min oro och inte försöker förminska problematiken. Nuförtiden skulle jag inte tveka på att skaffa en flatte igen. Mer levnadsglad och härligare hund går knappt att få, är bara att hoppas att man får ha kvar dom i många år

Visa bifogad fil 43195
På bild är min fina Festis som somnade in alldeles för ung

Åh så fin! Och vad oerhört jobbigt att du haft flera så tråkiga erfarenhet av sjukdomar
Jag måste nog verkligen fundera på vad som är "tyngst" för mig, lusten att ha flatte eller rädslan för cancer.

 

[Raderad medlem 94602]

Nära vän till mig är inne på sin tredje. De två första gick bort i förtid i cancer. Den tredje är av importerad semi som legat fryst i många, många år. Helt obesläktad med de två tidigare hundarna. Men ändå har redan en tumör avlägsnats. Det är en unghund.

 

[Sel]

Det här är så otroligt tråkig läsning för det är ju så himla fina hundar!

Knapplån
Det verkar nästan likvärdigt med bernern? Jag har flera släktingar som haft flera berner sennen, älskar rasen och det har varit sådana jättetrevliga individer... men ingen blir någonsin gammal och till sist brister hjärtat och de byter ras.