OutOfService
Trådstartare
Jag har av personliga skäl lånat ut min prins på foder. Körde iväg honom torsdags förra veckan, jag ville verkligen inte låna ut honom just för att jag har SÅ svårt att släppa kontrollen och lita på att någon annan kan ta hand om min bebis. Men för hans och min skull så hade jag inte så mycket val.
Hittade en jätte snäll och trevlig tjej som jag bestämde mig för att ge en chans. Jag skrev ett JÄTTE detaljerat kontrakt(som säkert är överdrivet i mångas ögon) för både min och fodervärdens skull.
Det står om skoning, foder, hantering, ridning(vilken bettsling som får användas, att han inte får ridas med sporrar och helst inte ens spö), utrustning, vad hon ska göra om han blir skadad, vad hon står för, vad jag står för, uppsägningstid, att jag får hälsa på när jag vill, att jag har rätt att säga upp kontraktet om jag inte är nöjd, att hon ska ringa mig vad det än gäller, täckning, klippning, att ingen annan än fodervärden får rida osv osv. Har även diskuterat alla tänkbara situationer med henne..
Jag gjorde en gårdsbesiktning, kollade tänderna, vaccinerade och skodde honom 4 dagar innan han åkte. Så jag känner att jag gjort allt i min makt för att det ska bli bra.
MEN jag har så jädra svårt att lita på henne, det är min bebis. Han kom till mig i april förra året som ohanterad nykastrerad vanvårdad 3 åring. Det är förutom kanske 7-8 ggr enbart jag som någonsin suttit på honom innan han lånades ut, han är verkligen min bebis och världens snällaste unghäst.
Jag beundrar henne som ändå valde att låna häst av en så kontrollerande och hysterisk matte som jag är och det finns verkligen inget ont i henne, hon är jätte snäll och mjuk i sin ridning(det lilla jag såg på provridningen).
Dock hjälpte det ju inte att första ridturen som hon tog på honom i hennes stall med sin kompis som också hade en unghäst slutade med att min prins vart sparkad av den andra hästen för att dom inte hade vett att hålla såpass mycket avstånd att det inte var möjligt. I min värld så håler man extra avstånd med hästar man inte jsälv känner och hästar som inte känner varandra. Och dessutom är man extra försiktig när man sitter på någon annans häst!
Dessutom köpte hon en ny sadelljord till honom redan efter 4 dagar för att den jag skicka med var för stor(den var nästan lagom/till gränsen på kort) när jag lämnade dit honom.
Jag fick säga till henne att öka krafttfodret på kvällen. För dom går i gräshage på dagen och får inget hö ute och i jag anser inte att gräset ute nu innehåller näring nog att räknas..
Nojjig matte blev såklart ännu mer nojjig efter detta.
Är jag ensam om att vara såhär hysteriskt nojjig?!
Hittade en jätte snäll och trevlig tjej som jag bestämde mig för att ge en chans. Jag skrev ett JÄTTE detaljerat kontrakt(som säkert är överdrivet i mångas ögon) för både min och fodervärdens skull.
Det står om skoning, foder, hantering, ridning(vilken bettsling som får användas, att han inte får ridas med sporrar och helst inte ens spö), utrustning, vad hon ska göra om han blir skadad, vad hon står för, vad jag står för, uppsägningstid, att jag får hälsa på när jag vill, att jag har rätt att säga upp kontraktet om jag inte är nöjd, att hon ska ringa mig vad det än gäller, täckning, klippning, att ingen annan än fodervärden får rida osv osv. Har även diskuterat alla tänkbara situationer med henne..
Jag gjorde en gårdsbesiktning, kollade tänderna, vaccinerade och skodde honom 4 dagar innan han åkte. Så jag känner att jag gjort allt i min makt för att det ska bli bra.
MEN jag har så jädra svårt att lita på henne, det är min bebis. Han kom till mig i april förra året som ohanterad nykastrerad vanvårdad 3 åring. Det är förutom kanske 7-8 ggr enbart jag som någonsin suttit på honom innan han lånades ut, han är verkligen min bebis och världens snällaste unghäst.
Jag beundrar henne som ändå valde att låna häst av en så kontrollerande och hysterisk matte som jag är och det finns verkligen inget ont i henne, hon är jätte snäll och mjuk i sin ridning(det lilla jag såg på provridningen).
Dock hjälpte det ju inte att första ridturen som hon tog på honom i hennes stall med sin kompis som också hade en unghäst slutade med att min prins vart sparkad av den andra hästen för att dom inte hade vett att hålla såpass mycket avstånd att det inte var möjligt. I min värld så håler man extra avstånd med hästar man inte jsälv känner och hästar som inte känner varandra. Och dessutom är man extra försiktig när man sitter på någon annans häst!
Dessutom köpte hon en ny sadelljord till honom redan efter 4 dagar för att den jag skicka med var för stor(den var nästan lagom/till gränsen på kort) när jag lämnade dit honom.
Jag fick säga till henne att öka krafttfodret på kvällen. För dom går i gräshage på dagen och får inget hö ute och i jag anser inte att gräset ute nu innehåller näring nog att räknas..
Nojjig matte blev såklart ännu mer nojjig efter detta.
Är jag ensam om att vara såhär hysteriskt nojjig?!