Sv: Filosofier om form och på tygel..
Inlärning funkar likadant oavsett art. Man kan lära in med positiv förstärkning (uppmuntra framsteg) och negativ förstärkning (straffa felaktigheter).
Nej det är en skillnad mellan människan och djur. Människor förstår när du förklarar- du kan inte säga "bra" till en hund och sedan säga berätta VAD det var som var bra, dock kan du det med människor. Jag kan närsomhelst stanna upp och förklara för min elev hur den ska göra och om hästen går bättre men inte helt rätt så kan man förklara utefter det.
Ex. Ekipaget ska göra en enkel böjning på spåret. Jag förklarar för eleven hur det går till, eleven provar. Resultatet blir inte den böjningen vi eftersträvar så jag förklarar igen. Provar en gång till och fortfarande inte rätt men bättre. Då berömmer jag med "bättre" och förklarar samt "korrigerar" ev. fel (tar i tygeln och visar). Eleven provar igen och denna gång blir det korrekt då svarar jag "bra! helt korrekt". Berömmet uteblir inte under inlärningen men jag tänker inte säga att det är rätt när det inte är rätt.
Jag tror du slår huvudet på spiken själv i din sista mening. Du vill absolut inte att någon ska tro att den är bättre än den är, därför behöver det poängteras även vid beröm. Jag skulle aldrig tillåta mina barn att rida för en sådan ridlärare. De vet själva hur "dåliga" de är, de behöver uppmuntran och tycka det är roligt och vilja träna mer för att bli ännu bättre.
Men herregud, om vi tränar på att gå på tygel så måste jag väl ändå förklara för mina elever att de är på rätt väg men att det inte är där än?? Jag måste ju förklara hur de ska ta sig vidare för att klara av det momentet vi tränar på men betyder det att jag måste bara säga ros och gömma undan riset?
SJÄLVKLART uppmuntrar man ryttare så att de tycker att det är roligt men man får också poängtera att det krävs arbete för att bli riktigt bra och att en nybörjare oftast inte kan få hästen på tygel på första försöket men det spelar ingen roll, sådant kommer senare i arbetet.
Jag förstår inte varför det är så viktigt att få ungarna att tro att man är en skitduktig naturbegåvning när man rider? Varför kan man inte lära sina barn att allting är relativt och att man är duktig även om man inte kan göra galoppombyten, piruetter eller ens skänkelvikningar nu men det betyder inte att man ska sluta sträva efter att bli duktig?
Jag tycker personligen (och det har jag tyckt enda sedan jag började rida) att det är roligt att träna och rida OAVSETT om det går bra eller dåligt. För jag kommer ju genom hårt arbete att tillslut kunna det jag tränar på, det är mitt mål. Och självklart då vill jag inte höra att jag bara gör rätt även när jag gör fel- jag vill ju utvecklas, och genom att höra vad jag behöver bli bättre på kan jag göra det. Men det betyder inte att jag inte vill ha beröm när jag gör bra ifrån mig.
