Fenomenet: Barn och hästar

[Kosmostanten]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Många intressanta tankar i den här tråden

Kom att tänka på en händelse en gång i tiden då jag jobbade i ett handelsstall där vi ibland fick in hästar som var riktigt otrevliga att ha att göra med, förmodligen ett resultat av hur de själva blivit behandlade .
En sådan fick heta Terminator, och jag kan lova att han gjorde skäl för sitt namn; över 170 och rejält biffig...sparkade och högg efter alla som närmade sig hans spilta, och inte halvhjärtat utan rejält, för att träffa. Att sadla honom var en alltid en omständig procedur, eftersom han blev extra aggressiv av att se sadeln.
Jag och en tjej till som som jobbade där hade en väl utarbetad strategi med flera försiktighetsåtgärder för att gå in till honom...någon annan än vi gick inte dit alls.

Så en dag hade jag ett par små tuffa hästvana tjejer i 10årsåldern på besök i stallet, och hade lovat dem att få rida eftersom vi just då hade en gudasnäll barnhäst i stallet...en sån där som vem som helst kan hantera och som älskar barn. Eftersom jag var tvungen att avsluta ett par saker i ridhuset bad jag dem gå in och borsta hästen så länge, "det är den bruna i andra spiltan till vänster".
När jag kom in i stallet efter några minuter trodde jag blodet skulle frysa till is...för där stod en av de små flickorna inne hos Terminator (rätt gissat, andra spiltan till höger) med sadeln i högsta hugg. När hon såg mig bad hon att jag skulle hjälpa henne att sadla, för hon nådde inte upp
Ingen av oss som jobbade där skulle ens drömt om att ta med sadeln in i Terminators spilta eftersom åsynen av den gjorde honom rasande...men lilla tösen hade bara marscherat rakt in, och av NÅGON anledning rörde han henne inte...han stod bara och såg extremt fåraktig och lite osäker ut.
Vet inte hur jag fick ut tösen, men det gick på något sätt...men så rädd har jag sällan varit.
Och Terminator var lika jävlig som vanligt nästa gång jag gick in till honom...

Funderar på den här episoden ibland, och vad det var som fick honom att inte röra tjejen. Att hon var ett "föl"? Att hon inte utstrålade rädsla, utan bara klev rakt in utan att tveka?
Jag vet fortfarande inte.

Min egen häst som jag har nu, älskar verkligen mina barn.
Tar jag med mig barnen till hagen kommer hon fram direkt för att hälsa, efter att hon kört bort de andra hästarna...sen står hon och blåser på dem, pillar dem i håret med läpparna och kittlar dem med mulen så de fnissar. Ger de henne ett äpple tar hon det försiktigt, försiktigt. Ingen tvekan att hon vet att de är mattes föl

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Hej Belinda! Vilken solskenshistoria om Terminator och dom små flickorna, förstår att du måste ha haft hjärtat i halsgropen någonstans! Men dom hade alltså lyckats stå och borsta honom först också, eller?

Och man kan verkligen fundera... Men ja, det är nog som vi skrivit om härovan...någon kombination...Terminator (vilken bra namn förresten ) måste ju ha sett människan som ett hot och känt sig mycket trängd i sin spilta.... för hästar anfaller väl inte om dom inte känner sig hotade.... och barn upplevs nog inte som ett hot pga den här "fölkänslan".... eller nåt...

Hästar är mycket fascinerande varelser! :smirk:

 

[Centaur]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror snarare att det var så att HON inte utgjorde nåt hot mot HÄSTEN - han var aggressiv pga han hade blivit misshandlad, dvs hans aggressjon bottnade i stark rädsla. Vilket är orsak nr ett till varför ett djur blir aggressivt. Det har helt enkelt blivit tvunget att lära försvara sig mot smärta och psykisk nedbrytning.

 

[Kosmostanten]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jo, något åt det hållet var det väl.
Och det var ingen tvekan om att den hästen, och många andra vi fick in till det stallet, fått grymt mycket stryk tidigare...de visade så tydligt vad de var rädda för: höjda händer, spön, rep, träns, sadeln, grova röster
De som var psykiskt svagare /låga i rang reagerade ofta med "ren" rädsla...försökte fly undan, tryckte sig mot väggen, darrade etc. Medan de starkare - som Terminator - istället blev aggressiva.
Många av dem gick tack o lov att "bota", om inte helt så åtminstone delvis.

Det som förbryllar mig mest med episoden med Terminator och lilltjejen var att hon lyckades kliva rakt in med sadeln...okej att han inte såg henne som ett hot, men blotta åsynen av sadeln brukade vanligtvis göra honom skogstokig
Konstigt nog blev han alltid helt lugn när han var färdigsadlad och utledd...och han var kanontrevlig att rida. Men det är en annan historia

 

[Kosmostanten]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Men dom hade alltså lyckats stå och borsta honom först också, eller?

Javisst...de berättade efteråt att de borstat honom och att han var lite för hög så de nådde inte riktigt upp

Hästar är mycket fascinerande varelser! :smirk:

Eller hur

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror snarare att det var så att HON inte utgjorde nåt hot mot HÄSTEN - han var aggressiv pga han hade blivit misshandlad, dvs hans aggressjon bottnade i stark rädsla. Vilket är orsak nr ett till varför ett djur blir aggressivt. Det har helt enkelt blivit tvunget att lära försvara sig mot smärta och psykisk nedbrytning.

Ja, det var precis så jag menade! HON var ett BARN och utgjorde inget hot! Han såg annars människan som hotfull och som du säger, hade lärt sig att han måste försvara sig. Sorgligt!

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Javisst...de berättade efteråt att de borstat honom och att han var lite för hög så de nådde inte riktigt upp


Kul ju, med facit i handen och att allt gått så bra!

 

[Sar]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror de allra flesta hästar värnar om människobarn lika väl som hsätföl. Sedan kan också kärlek försätta berg. Ett barn som är naturligt i sina rörelser och verkligen älskar hästen kan nog få den att ställa upp på det mesta.
Själv minns jag så starkt en dag då jag jobbade som stallchef på ett litet stall och höll på i gången då min häst stod i vattenspiltan. Han var en snäll häst som tyvärr hade haft en brokig och tuff bakgrund men den dagen vände jag mig om för att jag kände att han tittade på mig. När jag såg in i hans ögon så formligen lyste det av kärlek. Jag har aldrig någonsin varken före eller efter den händelsen känt något liknande men det var som att han projekterade en enorm kärleksstråle som träffade mig rakt i hjärtat. Jag blir fortfarande så rörd att jag blir tårögd när jag tänker på det.

 

[pellen]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

knapplån...

Min lillebror har ett russ-sto som helt säkert haft någon sorts traumatisk upplevelse. Hon skenar iväg med barn på ryggen, stegrar sig när man ska borsta och blir spänd som en fiolsträng när man kräver något av henne. Dock är hon lugn som en filbunke (nästan trög) och står nästan och somnar när min bror ska rida henne. Han har Down syndrom och autism så jag är säker på att hon uppfattar att han inte kräver något av henne.

Nu har han i och för sig börjat att lära sig sätta igång, styra och stanna henne i skritt och det går jättebra. Han rider i westernsadel och har tyglarna fastsatta i hennes grimma.
Vi har dessutom försökt avdramatisera hela inlärningsprocessen och håller på och leker fram spansk skritt... med bror på ryggen, det är en syn att se!

Tror att det har lite med hästens karaktär och tidigare erfarenhet att göra hur den behandlar barn. Har en halvblodsvalack med förflutet som ridskolehäst som ser djupt lidande ut så fort han ser ett barn. Har en annan halvblodsvalack som älskar barn för att de verkligen ser att han innerst inne är en 1,80 m hög nallebjörn (och inte en barock-stridshingst som jag försöker få det till... )...
Klart är dock att barns kravlösa attityd och kärlek går hem hos de flesta pållar. Tror att vi har mycket att lära där.

 

[Gavve]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag kan ta mina egna hästar som exempel. Jag hade förut en varmblodsvalack som var hur klumpig och osmidig som helst. Han var dessutom 165 cm i mankhöjd och väldigt grov. Min son som då var knappt fyra år kunde utan vidare ta ut honom i hagen helt själv. Ja jag kollade ju så klart, men de allra flesta hästar ser att det är små människor som vill hantera dem och då måste man vara försiktig.
Jag hade även en gammal valack som kunde busa iväg med mig och leka rodeo, men om det kom ett barn i närheten så var han som ett lamm och satt de på hans rygg så smög han nästan fram så de inte skulle ramla av. Så finns det ju hästar som inte gillar det som är smått. Min son råkade ut för ett friesersto som försökte hugga honom i huvudet,, men som sagt de flesta hästar reagerar positivt på dessa små varelser.

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

SAR Ja, det är mäktiga energier det där med kärlek! Vilket vackert minne!

PELLEN Jag tror som du, att hästens erfarenheter av barn såklart speglar av sig. Det finns ju faktiskt barn som inte är så "snälla" alls! Vad det beror på kan man ju fråga sig, men kanske har dom inte fått lära sig att behandla djur med respekt eller så är dom så arga/olyckliga invärtes att dom ger utlopp för det på "försvarslösa". (Häromdagen såg jag en grannpojke kasta sten mot en kattunge) Klart att det lämnar spår iallafall om hästen råkar ut för "elaka ungar" och här får dom ju lära sig att BARN är HOT! Ridskolehästar får antagligen ofta "nog" kan jag tänka och har diverse erfareheter av barn.

DU vill ha din häst till en BAROCK-STRIDS-HINGST men barnen ser honom som nallebjörn! Det var roligt!

Angående din bror.... Det låter jättekul! Jag har varit med på många handikappridningar och ja, jag ser samma sak där som mellan "barn och hästar". :smirk: Och det är nog ganska naturligt då dessa människor oftast inte heller har lagt sig till med "falska attityder" utan är fullt naturliga i sig själva och i sitt kroppspråk.

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Gavve

Ja, det är så underbart gulligt att se när dom blir sådär varsamma och försynta! (Inte som med det där frieserstoet då menar jag )

 

[vickis-pajala]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

jag har nu suttit och läst och njutit av era inlägg .

då komm jag och tänka på mitt sto.
hur hon beteer sig när min döttrar är inne i hagen eller ut på ridtur.
stoet har setnkoll och går dom iväg allt för långt ropar hon på dom.
eller när shettisen hittar på något bus, då får sig den stackars shettisen en riktigt jäkla avhyvling av stoet.

ja så det kan vara

 

[Jacki]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag kan komma med två exempel: när jag var liten hade vi en väldigt stor häst som var mycket kittlig på magen och sprattlade när mina föräldrar borstade där. Men när jag borstade magen var han helt still(har de berätttat för mig)men han darrade i hela kroppen av återhållen känsla. En annan gång ramlade jag av denna häst och han blev rädd och sprang iväg. Jag grät högljutt för det var ett högt fall och hästen stannade efter ca 300 m, kom tillbaka och ställde sig och puttade på mig med mulen. Jag kommer ihåg att jag, samtidigt som jag tjöt, klappade hästen på mulen och sa "det var inte ditt fel". Eftersom pappa fick bära mig hem så kunde han inte leda hästen men det behövdes inte...han gick snällt med bredvid hela vägen.

 

[Yamima]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

jag lever efter den fillosofin att
friska hundar skadar inte barn
samma ska gäller hästar tror jag.

jag kan ju bara berätta om min mellan flicka en 6 årig lintott som tydligen INTE alla gånger har alla hästar hemma.
denna lilla lintott såg på ner mamma lasttränade sitt elände till häst med diverse metoder som jag läst här på buke.

när inget funkat och hästeländet totalt struntat i allt jag gjort
hjälpte inte att hota med att hon blir korv heller.
sätter sig mamma ner för att ta sig en CIGG och ger grimma och grimmskaft åt dottern, sagt och gjort lintotten vid namn NAdja strosade runt med denna kuse runt transporten och ett två så stod hästen och ungen INNe i transporten lungt och fridfullt.

ja vad säger man??

så jag tror att baran har ett mer naturligare sätt än vad vi vuxna

Fint namn på dottern, min dotter heter också Nadia och är 6 år. Hon är lika dan inte det minsta rädd utan kan gå ut med stor pållan utan problem och när hon stannar tar hon bra tag i grimskaftet och drar till lite så följer hästen med utan vidare, medans jag kan få uppbringa ett kraftigt tag om vi stannar av och betar på väg in eller ut på betet. Jag tror att nästan alla hästar bara dom får umgås vid barn blir mer försiktiga och lite rädd om dom. En av mina hästar var inte så van vid små barn på ryggen märkte jag första gången jag kastade upp lillan (hon var då 2 år) och knappt rört vid en häst så hon börjar skrika och hästen blev verkligen rädd man såg hur han stelnade till av skräck, hade det varit jag på ryggen hade kastat sig. Så jag tror verkligen att de flesta hästar är räddare om barn bara dom är van vid dom, vilket han är i dag. Och dottern är mer eller mindre bosatt i stallet sedan vi köpte hus med stall.
Sen har jag en annan teori att vissa föds med en naturligare förståelse och hantering av hästar Och dom två sakerna tillsammans blir en väldigt lyckad kombination. Medans det finns vuxna som har hanterat hästar i hela sitt liv och kan få den lugnaste häst i "sken".

Det blev lite rörigt men hoppas ni förstår en då. Börjar se stjärnor det är dax att sova

 

[Yamima]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Är det nån som har låtit sin häst lukta och nosa på en alldeles ny bäbis? Dom blir väldigt fösiktiga och nyfikna på det lilla knytet, en del små pratar och blir helt lyriskt för dom luktar ju som ett litet föl (förutom stalllukten förstås)
Själv trodde jag inte riktigt på det och var väldigt rädd om det lilla knytet så jag gick till stallets snällaste häst och lät hon lukta genom gallret försäkrets skull.:smirk: Är en riktig höns mamma vare sig det gäller barnen eller hästarna

 

[vickis-pajala]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Är det nån som har låtit sin häst lukta och nosa på en alldeles ny bäbis? Dom blir väldigt fösiktiga och nyfikna på det lilla knytet, en del små pratar och blir helt lyriskt för dom luktar ju som ett litet föl (förutom stalllukten förstås)
Själv trodde jag inte riktigt på det och var väldigt rädd om det lilla knytet så jag gick till stallets snällaste häst och lät hon lukta genom gallret försäkrets skull.:smirk: Är en riktig höns mamma vare sig det gäller barnen eller hästarna

min yngsta dotter hon vara bara några månader inte nyfödd men väl 3 månader. när hon första gången flick följa med ut i stallet.
och då stack min häst ner mulen i vagnen och goosade med henne .
Astrid kan än idag sitta i vagnen bervid hästen och prata med henne och hästan goosar och myser med henn och nickar i sammförstånd

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag kan komma med två exempel: när jag var liten hade vi en väldigt stor häst som var mycket kittlig på magen och sprattlade när mina föräldrar borstade där. Men när jag borstade magen var han helt still(har de berätttat för mig)men han darrade i hela kroppen av återhållen känsla. En annan gång ramlade jag av denna häst och han blev rädd och sprang iväg. Jag grät högljutt för det var ett högt fall och hästen stannade efter ca 300 m, kom tillbaka och ställde sig och puttade på mig med mulen. Jag kommer ihåg att jag, samtidigt som jag tjöt, klappade hästen på mulen och sa "det var inte ditt fel". Eftersom pappa fick bära mig hem så kunde han inte leda hästen men det behövdes inte...han gick snällt med bredvid hela vägen.

Vad fint!

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Är det nån som har låtit sin häst lukta och nosa på en alldeles ny bäbis? Dom blir väldigt fösiktiga och nyfikna på det lilla knytet, en del små pratar och blir helt lyriskt för dom luktar ju som ett litet föl (förutom stalllukten förstås)
Själv trodde jag inte riktigt på det och var väldigt rädd om det lilla knytet så jag gick till stallets snällaste häst och lät hon lukta genom gallret försäkrets skull.:smirk: Är en riktig höns mamma vare sig det gäller barnen eller hästarna

Jag har varit som du (mycket hönsmamma) alltid med en skyddande, beredd hand eller någonting emellan hästarna och barnen....men handen/skyddet har alltid varit överflödigt för hästarna har verkligen varit sådär försiktigt, kärleksfullt nosande som du skriver.

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

jag har nu suttit och läst och njutit av era inlägg .

då komm jag och tänka på mitt sto.
hur hon beteer sig när min döttrar är inne i hagen eller ut på ridtur.
stoet har setnkoll och går dom iväg allt för långt ropar hon på dom.
eller när shettisen hittar på något bus, då får sig den stackars shettisen en riktigt jäkla avhyvling av stoet.

ja så det kan vara

Gulligt när hon ger shettisen en "riktig jäkla avhylning"!