S
Sunna
Funderar lite kring detta med barn och hästar. Numera ska man ju "tala med hästar på hästars vis" för att samspelet ska fungera som det ska. Det hade jag som barn aldrig någonsin hört talas om. :smirk:
Tänker på när jag var 10-11 år. Då blev jag skötare på ett halvblod på sisådär 180 i mkh. Han var ganska stökig när ägare och medryttare skulle ridträna osv. Kunde dra iväg, bralla och vara allmänt osamarbetsvillig. Med mej däremot - en flicksnärta som behandlade honom som en förvuxen jättebebis, gullade och duttade och gjorde ALLT man inte ska för att befästa någon sorts ledarskap - med mej var han som en liten ängel. Han trampade fram på alla möjliga och omöjliga ställen som jag bad honom om (gick med honom mera som en hund än en häst) och aldrig under våra år tillsammans så drog han iväg eller gjorde någonting dumt när jag satt på ryggen. Nu krävde ju inte JAG så avancerade saker i ridningen som de vuxna förståss, då jag i princip lärde mej rida på denna häst. Men ändå! :smirk:
Vad tror ni, ni som är duktiga på att tyda hästspråk? Vad är det som händer? För visst är detta ganska vanligt - många hästar blir ofta annorlunda med barn. Är det som med hundarna som ser barn som "valpar" tror ni? Dom har ett överseende med "fölen", blir mildare och får beskyddarinstinkt? Men isåfall, som i mitt fall t.ex - hur kunde den här STORA hästen gå fram så tryggt och försiktigt med mej överallt? Med andra så drog han gärna iväg när det uppenbarade sig läskiga grejer i uteterräng , men inte en tillstymmelse till detta när jag satt på - då var det bara ett ryck och tvärnita som gällde. Han kan ju knappast ha upplevt att "Jaja, nu sitter ju min starke ledare på ryggen så då behöver jag inte vara skraj. Jag litar på att hon varnar och säger till ifall någonting är värt att springa för!" . Eller?
Jag bara filosoferar lite och tänkte höra om det finns någon som har någonting att säga... Tycker bara att det är så fascinerande att barn kan få sån fin kontakt med dessa vackra djur - och det UTAN en massa djupa hästpsykologiska kunskaper. :smirk: (Oj, vad jag älskade den där hästen förresten. Man kanske kommer ganska långt med bara kärlek och barnslig tillit?)
MVH Sunna (Som förresten undrar om man blir avregistrerad på Bukefalos om man inte loggar in kontinuerligt, då jag var tvungen att omregistrera mej imorse)
Tänker på när jag var 10-11 år. Då blev jag skötare på ett halvblod på sisådär 180 i mkh. Han var ganska stökig när ägare och medryttare skulle ridträna osv. Kunde dra iväg, bralla och vara allmänt osamarbetsvillig. Med mej däremot - en flicksnärta som behandlade honom som en förvuxen jättebebis, gullade och duttade och gjorde ALLT man inte ska för att befästa någon sorts ledarskap - med mej var han som en liten ängel. Han trampade fram på alla möjliga och omöjliga ställen som jag bad honom om (gick med honom mera som en hund än en häst) och aldrig under våra år tillsammans så drog han iväg eller gjorde någonting dumt när jag satt på ryggen. Nu krävde ju inte JAG så avancerade saker i ridningen som de vuxna förståss, då jag i princip lärde mej rida på denna häst. Men ändå! :smirk:
Vad tror ni, ni som är duktiga på att tyda hästspråk? Vad är det som händer? För visst är detta ganska vanligt - många hästar blir ofta annorlunda med barn. Är det som med hundarna som ser barn som "valpar" tror ni? Dom har ett överseende med "fölen", blir mildare och får beskyddarinstinkt? Men isåfall, som i mitt fall t.ex - hur kunde den här STORA hästen gå fram så tryggt och försiktigt med mej överallt? Med andra så drog han gärna iväg när det uppenbarade sig läskiga grejer i uteterräng , men inte en tillstymmelse till detta när jag satt på - då var det bara ett ryck och tvärnita som gällde. Han kan ju knappast ha upplevt att "Jaja, nu sitter ju min starke ledare på ryggen så då behöver jag inte vara skraj. Jag litar på att hon varnar och säger till ifall någonting är värt att springa för!" . Eller?
Jag bara filosoferar lite och tänkte höra om det finns någon som har någonting att säga... Tycker bara att det är så fascinerande att barn kan få sån fin kontakt med dessa vackra djur - och det UTAN en massa djupa hästpsykologiska kunskaper. :smirk: (Oj, vad jag älskade den där hästen förresten. Man kanske kommer ganska långt med bara kärlek och barnslig tillit?)
MVH Sunna (Som förresten undrar om man blir avregistrerad på Bukefalos om man inte loggar in kontinuerligt, då jag var tvungen att omregistrera mej imorse)