Fenomenet: Barn och hästar

[Sunna]

Funderar lite kring detta med barn och hästar. Numera ska man ju "tala med hästar på hästars vis" för att samspelet ska fungera som det ska. Det hade jag som barn aldrig någonsin hört talas om. :smirk:

Tänker på när jag var 10-11 år. Då blev jag skötare på ett halvblod på sisådär 180 i mkh. Han var ganska stökig när ägare och medryttare skulle ridträna osv. Kunde dra iväg, bralla och vara allmänt osamarbetsvillig. Med mej däremot - en flicksnärta som behandlade honom som en förvuxen jättebebis, gullade och duttade och gjorde ALLT man inte ska för att befästa någon sorts ledarskap - med mej var han som en liten ängel. Han trampade fram på alla möjliga och omöjliga ställen som jag bad honom om (gick med honom mera som en hund än en häst) och aldrig under våra år tillsammans så drog han iväg eller gjorde någonting dumt när jag satt på ryggen. Nu krävde ju inte JAG så avancerade saker i ridningen som de vuxna förståss, då jag i princip lärde mej rida på denna häst. Men ändå! :smirk:

Vad tror ni, ni som är duktiga på att tyda hästspråk? Vad är det som händer? För visst är detta ganska vanligt - många hästar blir ofta annorlunda med barn. Är det som med hundarna som ser barn som "valpar" tror ni? Dom har ett överseende med "fölen", blir mildare och får beskyddarinstinkt? Men isåfall, som i mitt fall t.ex - hur kunde den här STORA hästen gå fram så tryggt och försiktigt med mej överallt? Med andra så drog han gärna iväg när det uppenbarade sig läskiga grejer i uteterräng , men inte en tillstymmelse till detta när jag satt på - då var det bara ett ryck och tvärnita som gällde. Han kan ju knappast ha upplevt att "Jaja, nu sitter ju min starke ledare på ryggen så då behöver jag inte vara skraj. Jag litar på att hon varnar och säger till ifall någonting är värt att springa för!" . Eller?

Jag bara filosoferar lite och tänkte höra om det finns någon som har någonting att säga... Tycker bara att det är så fascinerande att barn kan få sån fin kontakt med dessa vackra djur - och det UTAN en massa djupa hästpsykologiska kunskaper. :smirk: (Oj, vad jag älskade den där hästen förresten. Man kanske kommer ganska långt med bara kärlek och barnslig tillit?)

MVH Sunna (Som förresten undrar om man blir avregistrerad på Bukefalos om man inte loggar in kontinuerligt, då jag var tvungen att omregistrera mej imorse)

 

[Smulu]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

MVH Sunna (Som förresten undrar om man blir avregistrerad på Bukefalos om man inte loggar in kontinuerligt, då jag var tvungen att omregistrera mej imorse)

Buke har varit trasig Allt efter 15:e Juli fram tills för ett par dagar sedan är borta. Läs mer på första sidan

 

[Salasolen]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror inte det handlar om att barn kan häst språk snarare att hästen är försiktigare med barnet. Vet många hästar som gör som du beskrev.

 

[Seabaz]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

raderat...

 

[Armani__]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror att det också delvis kan ha att göra med att du inte krävde något av honom.


Jag red själv en shettis när jag var yngre. Han slängde av mig så fort han fick en chans, medans lillasyster var han som ett lamm för - hon krävde ju inget av honom!

Han stökade väl med de mer "ruttinerade" ryttarna, för då slapp han jobba under tiden, tills ryttaren samlat ihop honom igen.

Jag vet inte om detta stämmer, bara lite av min teori som jag tänkte dela med mig av.
Intressanta synpunkter ni andra har i alla fall.


/Fanny.

 

[lilla_maaliiin]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Pållen min är lite sådär också, de flesta menar att jag "skämmer bort" honom och höjer upp honom alldeles för mkt, men han är juh min lilla prins Inte så att han får göra som han vill eller dylikt men ah, jag är liiite fjollig när de gäller honom.

Däremot avskyr han barn, kommer de en dagisklass springer han o gömmer sig, och hoppar de upp en "grön" ryttare så blir han skiiitförbannad. Lite kul är också att när "stora, starka killar" håller honom nån minut går han bara iväg utan att bry sig om stackaren som råkar hålla i tyglarna eller grimskaftet, men mig följer han som en hund över stock och sten utan att jag behöver hålla i honom ens.

jag kanske är helt ute och cyklar, men kanske kände din jättepålle ändå att du tog hand om honom så mkt och på ett så pass bra sätt att du blev en ledare för honom även om du inte krävde så mkt? Kärlek kan flytta berg vettu, så varför skulle den inte påverka en pålle?

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Buke har varit trasig Allt efter 15:e Juli fram tills för ett par dagar sedan är borta. Läs mer på första sidan

AHA! Tack för informationen! (och nu märkte jag ju igår att det inte gick att komma in här)

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror inte det handlar om att barn kan häst språk snarare att hästen är försiktigare med barnet. Vet många hästar som gör som du beskrev.

Nejdu, jag tror inte heller att barn talar hästspråk automatiskt! Som jag skrev i mitt inlägg så gjorde jag ALLT man numera lärt sig att man INTE ska göra!

Ja, det är just detta att hästar blir så försiktiga jag tycker är fascinerande - hur de värnar om barnen.
Och jag tänkte egentligen sätta ut det här inlägget på NH, för jag tycker att det är intressant med att barn kan få hästar dit dom vill - UTAN att tala hästspråk som sagt! :smirk:

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

raderat...

NEJ, inte radera heller! Blir man ju så nyfiken!

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror att det också delvis kan ha att göra med att du inte krävde något av honom.


Jag red själv en shettis när jag var yngre. Han slängde av mig så fort han fick en chans, medans lillasyster var han som ett lamm för - hon krävde ju inget av honom!

Han stökade väl med de mer "ruttinerade" ryttarna, för då slapp han jobba under tiden, tills ryttaren samlat ihop honom igen.

Jag vet inte om detta stämmer, bara lite av min teori som jag tänkte dela med mig av.
Intressanta synpunkter ni andra har i alla fall.


/Fanny.

Ja, delvis så tror jag också det ifråga om ridningen. Och vad vet man, han kanske hade problem - ont någonstans och brallade och hade sig av den anledningen när "stora, tunga" satt på ryggen. Jag var ju liten och lätt på den tiden och väldigt kravlös som sagt. :smirk:

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Pållen min är lite sådär också, de flesta menar att jag "skämmer bort" honom och höjer upp honom alldeles för mkt, men han är juh min lilla prins Inte så att han får göra som han vill eller dylikt men ah, jag är liiite fjollig när de gäller honom.

Däremot avskyr han barn, kommer de en dagisklass springer han o gömmer sig, och hoppar de upp en "grön" ryttare så blir han skiiitförbannad. Lite kul är också att när "stora, starka killar" håller honom nån minut går han bara iväg utan att bry sig om stackaren som råkar hålla i tyglarna eller grimskaftet, men mig följer han som en hund över stock och sten utan att jag behöver hålla i honom ens.

jag kanske är helt ute och cyklar, men kanske kände din jättepålle ändå att du tog hand om honom så mkt och på ett så pass bra sätt att du blev en ledare för honom även om du inte krävde så mkt? Kärlek kan flytta berg vettu, så varför skulle den inte påverka en pålle?

Du, din häst är ju det ultimata undantaget då till min teori om hur hästar "värnar om barnen"!
Naturligtvis vet jag om såna hästar också....:smirk: såna man inte ska lämna ensamna med barn. Men jag tycker ändå att det verkar vara en vanlig företeelse att det är tvärtom också.

Ja, din sistnämda teori, att jag trots allt blev någon "ledare" för honom kan kanske stämma trots allt. Dessa hästar gick aldrig ute i hage under vinterhalvåret, dom bara reds (av ca 5 olika ryttare, ofta flera pass 6 dagar i veckan). Jag var där jämt och brydde mej BARA om honom och hittade på andra saker än att bara träna i ridhuset. Han kanske helt enkelt tyckte att det var ganska skoj alternativ att få följa med mej på olika upptåg istället för att stå och tyna i boxen, så varför kämpa emot!

Och jo, kärlek kan förflytta berg... Tycker det låter mysigt med din lille prins som du höjer till skyarna.

 

[jaca]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Att hästar per automatik blir snälla och omhändertagande gentemot barn har iallafall inte shettisarna hört talas om...:smirk: .

När jag tänker efter har inte hästarna på dotterns ridskola heller hört att de borde vara lite snällare när det är barngrupper, tvärtom...däremot har vi en egen häst här hemma som bara accepterar dottern på ryggen. Det har dock mer att göra med att han haft ryggont och tycker hon väger behagligt lite.

Min förra häst blev så osäker när barn kom upp på ryggen att han inte vågade röra sig riktigt, han gick väldigt osäkert och kanske kunde man ta det för att han var rädd om barnen? Han var snarare rädd FÖR barnen.

Min (lilla) erfarenhet motsäger det som förs fram här i tråden. Tror snarare att TS är en naturligt god hästmänniska och att hon var det även som barn. Sen så klart att hästen tyckte det var kul att vara med henne eftersom hon erbjöd det roliga i hästens tillvaro?

 

[vickis-pajala]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar



jag lever efter den fillosofin att
friska hundar skadar inte barn
samma ska gäller hästar tror jag.

jag kan ju bara berätta om min mellan flicka en 6 årig lintott som tydligen INTE alla gånger har alla hästar hemma.
denna lilla lintott såg på ner mamma lasttränade sitt elände till häst med diverse metoder som jag läst här på buke.

när inget funkat och hästeländet totalt struntat i allt jag gjort
hjälpte inte att hota med att hon blir korv heller.
sätter sig mamma ner för att ta sig en CIGG och ger grimma och grimmskaft åt dottern, sagt och gjort lintotten vid namn NAdja strosade runt med denna kuse runt transporten och ett två så stod hästen och ungen INNe i transporten lungt och fridfullt.

ja vad säger man??

så jag tror att baran har ett mer naturligare sätt än vad vi vuxna

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Att hästar per automatik blir snälla och omhändertagande gentemot barn har iallafall inte shettisarna hört talas om...:smirk: .

När jag tänker efter har inte hästarna på dotterns ridskola heller hört att de borde vara lite snällare när det är barngrupper, tvärtom...däremot har vi en egen häst här hemma som bara accepterar dottern på ryggen. Det har dock mer att göra med att han haft ryggont och tycker hon väger behagligt lite.

Min förra häst blev så osäker när barn kom upp på ryggen att han inte vågade röra sig riktigt, han gick väldigt osäkert och kanske kunde man ta det för att han var rädd om barnen? Han var snarare rädd FÖR barnen.

Min (lilla) erfarenhet motsäger det som förs fram här i tråden. Tror snarare att TS är en naturligt god hästmänniska och att hon var det även som barn. Sen så klart att hästen tyckte det var kul att vara med henne eftersom hon erbjöd det roliga i hästens tillvaro?

Nej, det är sant - tänkte inte på shettisarna!
Haha, och din förra häst var "rädd FÖR barnen" inte "rädd OM barnen"! Ja, man kanske missuppfattar ibland!

Är det jag som är TS - naturligt god hästmänniska? Isåfall: !
Men en naturligt god hästmänniska förmänskligar inte hästarna har jag hört, och det var verkligen vad jag gjorde som barn och fortfarande gör i mångt och mycket!

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

jag lever efter den fillosofin att
friska hundar skadar inte barn
samma ska gäller hästar tror jag.

jag kan ju bara berätta om min mellan flicka en 6 årig lintott som tydligen INTE alla gånger har alla hästar hemma.
denna lilla lintott såg på ner mamma lasttränade sitt elände till häst med diverse metoder som jag läst här på buke.

när inget funkat och hästeländet totalt struntat i allt jag gjort
hjälpte inte att hota med att hon blir korv heller.
sätter sig mamma ner för att ta sig en CIGG och ger grimma och grimmskaft åt dottern, sagt och gjort lintotten vid namn NAdja strosade runt med denna kuse runt transporten och ett två så stod hästen och ungen INNe i transporten lungt och fridfullt.

ja vad säger man??

så jag tror att baran har ett mer naturligare sätt än vad vi vuxna

Det är TOPPEN! Vad kul det lät! Kan se hur du kämpar och svettas och hotar med att han ska bli korv!

Jag kan fundera lite om det inte är såhär - vi vuxna, med alla våra erfarenheter TÄNKER så mycket och har förutfattade meningar och rädslor för vad som kan hända. Barnen bara GÖR helt enkelt - har inga bilder i huvudet om hur det ska gå åt fanders! :smirk: Dom "tänker framåt" om du förstår hur jag menar och som du säger är helt naturliga i sitt sätt. Finns inga motstridigheter i deras kommunikation.

Se på ditt exempel här bara - du har LÄST hur du ska lastträna för att det ska gå bra, men du kanske inte tror på det egentligen utan tycker bara att det är värt att testa denna teknik? Din lilla tjej där TRODDE att det bara var att traska in i transporten utan krusiduller och då GICK det! Eller vad tänker du?

 

[anna_mikaela]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag har en liten dotter på tre år som brukar rida på shettisen som finns på ridklubben. Om jag pröver hämta den lilla poan själv så kan jag se fram emot en stunds jagande övertalande och gullande för att få fast henne, men när min dotter är med så kommer hon gående i hagen när hon hör henne. Hon har aldrig testat några dumheter när dottern har hållit på med henne. Men så är hon nog iofs världens snällaste shettis också. Men hästarna i övrigt får ett helt annat sätt när dottern är i närheten om det är nyfikenhet eller vad det är men mer tålmodig blir dom allt.

 

[Blåtira]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag tror att du i din okunskap signalerade en sådan självsäkerhet om att hästen skulle göra det du ville att den skulle göra, att han helt enkelt gjorde det. Och du hade turen att få sköta och rida en i botten snäll och klok häst, även om han inte visade den sidan med sin ägare.
Du tänkte aldrig så långt att hästen kunde vara dum med dig, därför var han inte det.

 

[Blåtira]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Nu har jag läst tråden angånde era förslag om att barn pratar hästspråk så är ni lite inne på rätt spår.

Barn har ett naturligt kroppsspråk, hästarna är enligt mig inte dummare än att dom lär sig att läsa människan. Det vi gör som vuxna är att lära oss att använda vårt kroppsspråk medvetet i umgänget med hästarna. För knappast använder vi samma signaler som dem även om det kanske liknar deras, så ser vi ju inte ut som hästar och kan således inte vifta på svansen och öronen.

Jag vill lägga till lite till mitt förra inlägg också, ditt betende och din okunskap gav ett dominant intryck och en självsäker utstrålning något som gör att hästen viker sig för din vilja.

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Jag har en liten dotter på tre år som brukar rida på shettisen som finns på ridklubben. Om jag pröver hämta den lilla poan själv så kan jag se fram emot en stunds jagande övertalande och gullande för att få fast henne, men när min dotter är med så kommer hon gående i hagen när hon hör henne. Hon har aldrig testat några dumheter när dottern har hållit på med henne. Men så är hon nog iofs världens snällaste shettis också. Men hästarna i övrigt får ett helt annat sätt när dottern är i närheten om det är nyfikenhet eller vad det är men mer tålmodig blir dom allt.

:smirk: Åh, det ser ut och låter gulligt med din lilla dotter och shettisen! Bäst du låter henne fortsätta följa med ut i hagen vid inhämtningen så du slipper stöka så mycket!

 

[Sunna]

Sv: Fenomenet: Barn och hästar

Godmorgon Blåtira! (har just kommit på att jag inte behöver citat-svara för att kunna läsa era texter medans jag svarar )

Din teori låter helt logisk och bra...jag tror också att hästarna lär sig läsa människan... och jag var nog väldigt självsäker och trodde att hästen jag älskade skulle följa mej i ur och skur. :smirk:

Och nej, du har så rätt - vi kan omöjligt se ut som hästar hur än vi beter oss! Och allt med "naturligt samspel" - man ska inte mata ur handen (eller från läpparna så man kan stjäla en puss på mulen ), man ska inte låta hästen gå framför, man ska inte och man ska inte och man ska inte - för det är inte naturligt och så skulle INTE en ledarhäst göra mot sina undersåtar! :smirk: Till syvende och sist så vill vi sätta oss på hästens rygg eller bakom i åkdon och styra dem, tävla, göra konstiga onaturliga rörelser osv för vårt eget höga nöjes skull - och det är INTE "naturligt". Så man kanske inte alltid behöver vara som en häst när man umgås med hästar.