Usch, jag vet inte. Är inte alla hela bilar bra bilar?
Jag tror min familj gått genom de flesta bilmärken, min far jobbade nämligen på skroten och köpte de bilarna som bara var lätt krockade som han kunde göra vid. Så jag brukar hävda att jag är djupt traumatiserad av en uppväxt med skrotbilar (bokstavligt talat) som kunde ha 8 olika färger på plåten och stannade lite här och var.
Men när jag tog körkort fick jag en bra bil, en Volvo 740 GLT, automatare med en stoooor motor. Den gick som en klocka och är nog den bil jag har haft starkast känslor för. Ful, så ocool, men den var så pigg och drog mitt hästsläp över halva Sverige utan att klaga.
Sen har jag haft Suzuki Vitara, några fler äldre Volvos, Mitsubitshi Outlander, V50 och nu har vi en Renault Megane. Och en nyare Vitara. Båda är bra bilar, men helt olika.
Syrran och morsan har också gjort bilrevolt mot far min, de fräser runt i Audi båda två. Så får han köra sin skrot-Volvo (som han btw precis haft på verkstad i 2 veckor för något oförklarligt fel. Why? Bilen är från 92 och knappt värd däcken den rullar på... )