UrFunktion
Trådstartare
För bara några dagar sedan ringde socialen och berättade att de fått in orosanmälan för vår dotter. Dels tror jag det handlade om att det kunde finnas våld i hemmet (tror jag, är fortfarande osäker) och de undrade om de skulle göra det akut ifall vi kände att vi skulle bli för arg på dottern när hon kom hem sen.
Vi skulle få hem papper på vad anmälan gäller och kommer bli kallade på möte likaså vår dotter.
Vi är mesiga med våra djur och är ÄNNU mesigare med våra barn, är som mest lite trät mot gubben om jag blir trött och grinig på nåt som inte blivit gjort. Ungarna är inte ens vana vid att man säger till riktigt ordentligt utan som mest höjer vi rösten någon gång när det inte räckt med normalt tonfall.
Dottern (10år) har berättat några gånger till oss att kuratorn pratat med henne men vi har inte reagerat något direkt på det mer än varför men tagit det som att de kanske gjorde så på skolan. Uppfattade däremot att hon tyckte det var väldigt träligt att gå på dessa samtal. När anmälan kom frågade vi givetvis dottern och då berättade hon att det hade börjat med gruppträff för barnen hos kuratorn, killar i ena och tjejer i andra. Efter detta började kuratorn hämta dottern från sina lektioner och en gång försökte dottern till och med gömma sig så hon skulle slippa följa med. Sista gången hade kuratorn sagt "jag vet vad det handlar om, jag känner mig oroad och kommer göra en orosanmälan" men kuratorn sa inte vad det gällde och övergick direkt till andra frågor.
Dottern som inte riktigt förstår allvaret i detta är lika sprudlande glad som hon alltid brukar, hon hoppar, studsar och dansar runt, kör mobil-live med kompisar medans en annan går och har detta snurrandes i huvudet dygnet runt.
Vi har under dessa dagar försökt fråga dottern VAD de har pratat om om det varit något vi missat osv men inte en grej som anses som udda. Dottern berättade att samtalen hade känts som förhör, att kuratorn haft utfrågning och ställt mängder av frågor.
Om vi sitter och verkligen rannsakar oss själva så kommer vi inte på något avvikande. Dricker, röker, drogar inte, är en väldigt tight familj och ungarna är väldigt mammiga och pappiga. ungarna får allt de behöver och mer därtill. Vi har inte kliniskt rent hemma då vi bor på landet men med katter, hundar och ungar så är det som det är.
Vi är inte en perfekt familj men är väl som vilken mesproppfamilj som helst.
Detta är en mardröm, fattar inte att det händer, förstår inte vad jag har missat. Vet inte hur allvarligt man ser på detta och inte vad det kommer få för följder. Är övertygad om att detta inte kommer leda någonvart men man kommer likväl ha blivit anmälda. Spelar nog ingen roll om detta bara läggs ner, skadan är redan skedd
Vi skulle få hem papper på vad anmälan gäller och kommer bli kallade på möte likaså vår dotter.
Vi är mesiga med våra djur och är ÄNNU mesigare med våra barn, är som mest lite trät mot gubben om jag blir trött och grinig på nåt som inte blivit gjort. Ungarna är inte ens vana vid att man säger till riktigt ordentligt utan som mest höjer vi rösten någon gång när det inte räckt med normalt tonfall.
Dottern (10år) har berättat några gånger till oss att kuratorn pratat med henne men vi har inte reagerat något direkt på det mer än varför men tagit det som att de kanske gjorde så på skolan. Uppfattade däremot att hon tyckte det var väldigt träligt att gå på dessa samtal. När anmälan kom frågade vi givetvis dottern och då berättade hon att det hade börjat med gruppträff för barnen hos kuratorn, killar i ena och tjejer i andra. Efter detta började kuratorn hämta dottern från sina lektioner och en gång försökte dottern till och med gömma sig så hon skulle slippa följa med. Sista gången hade kuratorn sagt "jag vet vad det handlar om, jag känner mig oroad och kommer göra en orosanmälan" men kuratorn sa inte vad det gällde och övergick direkt till andra frågor.
Dottern som inte riktigt förstår allvaret i detta är lika sprudlande glad som hon alltid brukar, hon hoppar, studsar och dansar runt, kör mobil-live med kompisar medans en annan går och har detta snurrandes i huvudet dygnet runt.
Vi har under dessa dagar försökt fråga dottern VAD de har pratat om om det varit något vi missat osv men inte en grej som anses som udda. Dottern berättade att samtalen hade känts som förhör, att kuratorn haft utfrågning och ställt mängder av frågor.
Om vi sitter och verkligen rannsakar oss själva så kommer vi inte på något avvikande. Dricker, röker, drogar inte, är en väldigt tight familj och ungarna är väldigt mammiga och pappiga. ungarna får allt de behöver och mer därtill. Vi har inte kliniskt rent hemma då vi bor på landet men med katter, hundar och ungar så är det som det är.
Vi är inte en perfekt familj men är väl som vilken mesproppfamilj som helst.
Detta är en mardröm, fattar inte att det händer, förstår inte vad jag har missat. Vet inte hur allvarligt man ser på detta och inte vad det kommer få för följder. Är övertygad om att detta inte kommer leda någonvart men man kommer likväl ha blivit anmälda. Spelar nog ingen roll om detta bara läggs ner, skadan är redan skedd