Fastnar man i det man började med?

[skuggi]

(vet inte om tråden hamnade helt rätt, men chansar)

Jag har en unghäst som jag just håller på att starta, han är jobbad från marken i grimma och jag har suttit på honom flera gånger i all enkelhet.

Nu är jag en sån som funderar mycket på olika saker fram och tillbaka, och nu senast funderar jag förståss mycket på inridning...

Min äldre häst som jag köpte färdig var (förståss) inriden med bett och riden så flera år innan jag fick för mig att börja försöka få honom att lyda på annat sätt (dvs rida bara i grimma eller inget). Jag är ingen expert, det är kanske en delförklaring, men jag fick aldrig till det så att han kunde ridas i alla situationer i grimma.

Mellanhästen har vi ridit in själva, och då bara i repgrimma. Honom rider man i alla situationer i repgrimma och man har fin kontroll. Dock känns det inte som att jag kommer lyckas rida honom helt utan... jag "måste" ändå använda grimma/tyglar då och då = jag klarar mig inte utan dem...

Så står jag nu här med unghästen och funderar...
Kan det vara så att det är svårare att nedgradera hjälpmedlen än uppgradera?
Alltså, om det är repgrimma jag använder från början så "fastnar" vi i att vi inte kan ta bort den.
Och vem är det som fastnar? Jag eller hästen?

Jag har tyckt att det varit så bra med grimman för då tvingas jag söka andra (bättre) vägar att få hästen att göra som jag vill (jämfört med bett). Men kanske har jag ändå "tappat bort" en del kommunikation med hästen när jag förlitat mig på grimman? Och hästen också kanske?

Så, om målet är att kunna rida utan nått, borde jag kanske börja där? Alltså att vi tar grunderna uppsuttet utan något alls, för att sedan uppgradera till grimma när vi egentligen klarar oss utan den?
Det är väl egentligen så man tänker med bett? Att man inte ska rida på skarpa bett förrän man är så duktig att man egentligen knappt behöver dem?

Vill gärna höra era tankar om just detta med att nedgradera hjälpmedlen, fastnar man i det man börjar med?

Frågor om varför jag vill rida utan grimma undanbedes, det hör inte till frågeställningen. Och måste ni fråga kommer jag aldrig kunna förklara så ni förstår ändå.
Och nej, min avsikt är inte att rida utan grimma i skog och mark, men jag vill få hästen så lydig för mina övriga hjälper att jag skulle kunna.
Jag är också medveten om att man kan lära en bett-inriden häst att ridas utan något, men nu har jag ju alltså chansen att skola från början, istället för att skola om, därav funderingen.

Ja, luddig fråga kanske

 

[Araminta]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Intressant frågeställning! Har dessvärre inga klokheter att komma med själv men ser fram emot att följa tråden

 

[älgen]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Jag tror inte det spelar någon roll, utan det är olika från individ till individ. Hur lyhörda de är osv.

Är hästen hetsig i sitt temperament och av ånglokskaratär så "väljer den helt enkelt att ignorera de fina hjälperna.
En lyhörd, och något flegmatisk häst bryr sig inte så mycket.

Jag rider exempelvis allrid in mina med bett. Men beroende på häst har jag sedan obehindrat kunna rida i bara grimma eller ingenting alls. Det har mer berott på hästens grundkaraktär. Jag har också suttit in hästar barbacka och bara i grimma (orka gå från beteshagen) men det har heller inte spelat någon roll för framtiden sas

Detta är iaf mina erfaranheter på området, hoppas du fick någorlunda svar på din fråga

 

[axel]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Att man inte ska rida på skarpa bett förrän man är så duktig att man egentligen knappt behöver dem?

Bettet är aldrig skarpare än den som håller i andra änden.

Hur ska du träna upp finliret utan att någonsin öva upp färdigheten?

 

[skuggi]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Du skriver alltid så konstiga inlägg.. är inte säker på vad du menar?

Jag SKA skola in båda hästarna på bett, just för finliret.

Och jag vet att bett inte är skarpare än den hand som håller tygeln. Men stämmer det inte då, att de "avancerade" betten ska man inte använda förrän man ska börja med avancerat finlir? Det tolkar jag som att man aldrig ska betsla upp för att man inte kan kontrollera sin häst i grundläggande övningar.

Det jag funderar på är just om det är svårare att ta bort hjälpmedlen om man började med dem i inridningen, jämfört med om man började helt utan hjälpmedel.
Typ om hästen blir "van" att de "kraftigaste" signalerna kommer förmedlas i munnen, alltså de signalerna man MÅSTE lyda. Och att den då inte lyssnar lika noga med resten av kroppen.
Men om man börjar med att förmedla grundsignalerna utan hjälpmedel, så kanske det blir tydligare för hästen att det vi har i munnen är just för finlir.

ELLER

Är det snarare hos människan det sitter?
Är det svårare för mig att lära mig kommunicera med hästen genom kroppen, om jag vet att jag kan "fuska" och använda tygeln om det behövs?

 

[Alexandra_W]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Det är nog väldigt individuellt tror jag faktiskt. Nu har jag ingen gedigen erfarenhetsbank att hämta ur, men...

Häst 1, fd travhäst. Inkörd och inriden med bett, och haft bett i allt arbete till 12 års ålder. Ganska 'stum och hård' i munnen, jag red henne oftast på pelham. Gick dock alldeles utmärkt att ridbanerida i grimma, dock var det inte rekommendabelt ute i skogen om man tänkte roa sig med något snabbare än trav Satte du upp ett litet barn var hon så mjuk och lättriden och 'fångade upp' telingen om h*n började glida, stannade om så telingen så mycket som andades halt. Satte du upp en rutinerad ryttare gjorde hon vad hon blev ombedd men varken mer eller mindre. Satte du upp en nybörjare som trodde sig kunna rida var hon vidrig, bara sprang runt med huvudet i vädret oc sket i ALLA hjälper. Det där tycker jag är ett utmärkt exempel på hur mycket de känner och kan svara på - OM de VILL

Häst 2, ej inriden av mig men jag vet hur han reds in osv, arbetades redan som liten knatte båd ei grimma (vanlig) och bett och fungerade bra med det. Han reds av mig från 4 års ålder med bett, men det var inga problem att som 9-åring sitta upp på honom med bara grimma. Han var och förblev en mycket signalkänslig häst alla kategorier. Kunde ridas utan något alls skulle jag tro, om han inte haft en feg matte Gick iaf utmärkt att rida utan minsta tygelkontakt. Jag longerade honom alltid med lina, men han gick utmärkt att löslongera den dag jag fick för mig att prova. Var i stora ridhuset, och han höll sig fint kring mig på lagom volt uppe i ena änden.

Häst 3, egen uppfödning och inriden av mig. Inte alls lika signalkänslig generellt som ovanstående. Hon vandes vid bett och reds in med bett. Var dock inga som helst problem rida henne på hackamore senare. Nu provade jag aldrig vanlig grimma då jag inte såg någon vits/någon önskan, men jag är helt övertygad om att det hade gått fullkomligt utmärkt.

Häst 4 är under inridning av moi. Han bettvandes men har sen arbetat bettlöst (grimma eller hackamore). Nu börjar utbilda på bett, och han är de facto rätt okänslig i munnen, är betydligt mer hörsam på ett luddat, milt ponnyhack än på bett. Räknar iskallt med att om X tid är han jättefin på bett, han har blivit mkt bättre redan. Men första tömkörningssvängen med bett på ett år, så när han ville åt ett håll och jag åt ett annat så rörde det honom inte i ryggen att DRA emot i bettet och hänga sig på det. Något han inte gör i grimma. Handlar knappast om 'medfödd' känslighet utan ren och skär utbildning/uppfostran. Dvs han VET att man inte ska/får dra emot i grimma, men har inte lärt sig det med bett.

JAG tycker inte det är helt bra ide att börja rida in en unghäst utan något alls. Utan man börjar med att ge hästen tydliga, lättbegripliga signaler. Dvs en grimma/kapson/hack/bett. Sen när hästen fattat poängen, och är skolad både för betthjälper (bettlösa hjälper) vikthjälper och skänkelhjälper DÅ tar man bort förenklingarna - och tyglar är en förenkling, men behåller de andra hjälperna hästen vet vad det betyder, och hästen kan (läras att) förstå vad man menar med 'bara' de. När hästen fungerar fullt ut på skänkel och vikthjälper, ja då tar du bort en förenkling till, skänkelhjälpen. Kvar är vikthjälpen som hästen örstår, och den kan (läras att) förstå vad du menar med bara skänkelhjälp.

Dvs samma tänk som när man t ex lär dem galopp. Du sitter inte upp och ger en galopphjälp och förväntar dig den ska förstå, utan du lär den endera galopp från marken på röstkommando och ger röstkommandot uppsuttet, eller låter den rulla över i galopp med hjälp av t ex en uppförsbacke och samtidigt ger ju galopphjälp. Som hästen fattar nada av, men efter ett tag sammankopplar den det med galopp, och DÅ tar du bort rösten. Är ju samma sak med att lära dem skilja på höger och vä galopp, i början hjälper man dem om de behövs med att ställa dem och sitta på så vis att det blir extremt enkelt att fatta 'rätt' galopp. När de begripit så tar man bort hjälpen, och i slutänden kräver vi att de i alla lägen ska fatta rätt galopp på hjälpen, oavsett om rätt galopp är den lättaste eller svårare att fatta i ett givet läge.

 

[mackan]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Kort svar:
när man utbildar en häst är det viktigt att de signaler man ger är tydliga så att de går att förstå.

om du inte enbart ska rida hästen i grimma eller utan huvudlag resten av dess liv, så tycker jag att du börjar med bett och lär hästen grunderna på bett. sen kan du skala av när den förstår hjälpgivning både från bett men framför allt sits och skänkel.

att börja i andra änden blir luddigt för hästen om du sen ska klä på den. tycker jag. Och ordet skarpt eller snällt är relativa termer. för mig är snällt, en tydlig signal, snarare än en luddig och vag. repgrimma, sidepull och sådana varianter är tvärt emot sitt rykte, inte alls särskilt snälla, i det att de ger grova och ganska luddiga signaler.

sen tycker jag rent allmänt att man som hästägare även bör se till framtiden ang. sin hästs värde på marknaden, dvs inte värde nödvändigtvis i pengar, men att den är säljbar. Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden, och har man då utbildat sin häst enligt en otraditionell skola så kan man få svårt att hitta hem till den dagen den måste byta hem, om det skulle hända. så jag tycker att man ser till att grundutbilda sin häst väl, och sen kan man leka med varianter om man skulle känna för det.

 

[skuggi]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Tack alla för svar

Såklart har jag tänkt på framtiden, båda hästarna ska förståss utbildas även på bett.

Jag ska fundera vidare på detta, roligt att höra andras funderingar och erfarenheter. Jag har ju som sagt så litet "statistiskt" underlag att skillnaderna likaväl kan bero på skillnader i hästarnas personlighet.

 

[fjordtokan]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Jag skulle tycka att det vore väldigt intressant med en inridning utan några hjälpmedel men då måste man ju ha en VÄL etablerad kommunikation sen tidigare. Sen beror det nog mycket på vilken typ av häst man har. Jag tror nog att min tjej skulle känna av min hjälplöshet efter ett tag och göra det hon ville istället (inte utav elakshet) eftersom jag inte tror att jag kan vara tillräckligt tydlig/konsekvent i mina hjälper utan att ha hjälpmedel till hands.

Jag kommer troligtvis rida in min unghäst i repgrimma. Har redan hängt endel på henne med den. Men jag håller ju samtidigt på att köra in henne med bett. Så bettvan är hon ju också. Jag tror att man ska börja med så små hjälpmedel som möjligt men ändå så ska det finnas något där som man kan ta lite extra stöd med. Men det är mer säkerhetstänk hos mig än skoltänk. Jag har inte som mål att rida min häst utan utrustning utan mitt mål är kommunikation. Jag kan "tömköra" (jag går någon m bakom henne och "styr" vart hon ska genom kroppspråk) henne helt utan utrustning och jag kan få henne att gå vart jag vill utan att ta i henne men ändå väljer jag utrustningen pga säkerhet. Jag är inte säker på att hon lyssnar på mig 100% utav gångerna.

Min förra häst hade jag massor med utrustning som efter tiden skalades av till repgrimman och så smått mot halsring.

 

[Cilva]

Sv: Fastnar man i det man började med?

Du har ju fått mkt bra svar på dina funderingar. Tänkte bara kommentera det här med att man kanske fastnar.

Min häst är intriden på bett (bettlöst provat i samma veva men i huvudsak var det bett). Numer rider jag på grimma (vanlig, inte repgrimma) helt utan problem. Hon har alltså inte "fastnat" i bettanvändande.