Fast i en ond cirkel

[Binti]

Jag är ny här, och skulle gärna vill ja ha lite råd av er kloka människor. Jag har en åttaårig halvblodsvalack, som jag köpte när han var tre. Jag har de senaste tre-fyra åren åkt fram och tillbaka till kliniken, har tappat räkningen på hur många gånger vi vart där. Inflammationer i knä och kotor båda fram ( Bakben, rygg, hals osv är helt som det ska) Han svarar på behandling och blir bättre efter några behandlingar, och får börja skrittas, sen travas lite smått. Sen blir han halt igen och processen börjar om. Såhär har det alltså vart i 3-4år.. Jag har alltid skyndat långsamt med honom, tränat för tränare och vart försiktig. För något år sedan så bytte jag i samrådan med kliniken hovslagare till honom, då han alltid har haft knepiga framhovar. Han blev bättre igen, och det verkade som att ledproblemen orsakades av dåliga hovar (växte snett, öm sula) var helt ren på sista kontrollen tidigt våras och sedan dess har jag fortsatt med igångsättning. Jag har vart väldigt noggrann med allt, han har skotts av duktig hovslagare, jag har ridit på varierande underlag, kylt benen efter träning, skyndat långsamt osv. Och nu, ett par månader efter jag har börjat galoppera, är han oren igen. Vad ska jag ta mig till? Jag har NOLL motivation, får tvinga mig upp i sadeln. Har egentligen inte råd att ha häst heller, hans skoningar kostar ju skjortan.. Dessutom börjar jag jobba heltid nu och vet inte hur jag ska få ihop det. Jag ingen lust alls att rida, men samtidigt vet jag ju att om jag låter honom stå fram tills jag får tid på kliniken så kommer han att se bättre ut då. Så han måste hållas igång fram tills dess. Vet inte vad jag vill med tråden egentligen, rörigt skriven. Behövde nog bara få detta ur mig.. Känns som jag är fast i en ond cirkel och vet inte hur jag ska ta mig ur den.. :S

 

[Ginne]

Vet hur det känns... min förra häst var en sån, jag hann ge upp ett par gånger och lät honom bara gå och drälla som sällskap. Men när en annan häst fick tas bort p.g.a. sjukdom gjorde jag ett sista försök att sätta igång honom, han blev såklart knackig igen och det slutade med att han blev utdömd. Nu är det ju inte säkert det händer med din häst, men kanske är det så att vissa hästar bara inte håller...?

 

[Binti]

Usch vad tråkigt. Ja jag har gett upp massor av gånger. Men sen när han blir bättre så blir man ju lite hoppfull igen, bara för att knäckas ännu en gång när man är tillbaks på ruta ett. Tanken på att behöva ta bort honom känns fruktansvärd, samtidigt som jag vet att jag inte orkar se honom en vinter till i sjukhage, understimulerad och olycklig. Jag har inte möjlighet att ha honom som sällskapshäst tyvärr. Känner mig orolig för vad veterinären kommer att säga. Vad gör jag om hon tycker vi ska behandla igen? Jag vill absolut inte stå och argumentera för att ta bort min bästa vän! Men som sagt: ännu en vinter i sjukhage med tiominuterspromenader är inget jag kommer klara av..

 

[Lovisaleonora]

Har (dessvärre) varit i din tråkiga sits. Det slutade tyvärr inte väl. Jag gav upp, hästen blev utdömd. I backspegeln borde jag gett upp mycket tidigare. En häst som inte ens går att sätta igång ordentligt blir inte ridhäst. Och ha en ridhäst som bara går och drar och kostar hovslagare och veterinär: nejtack.

Numera är min absoluta princip: kan inte en häst vara häst (beta, gå i hagen, leva hästliv) ska den få sluta sina dagar. Har jag möjlighet kan jag låta en pensionerad trotjänare gå hemma och skrota. Men en ung häst med livet framför sig men som inte är frisk. Händer inte.

 

[Binti]

Håller med dig. Detta är ju dessutom en häst som behöver arbeta för att må bra, så att fortsätta hålla på såhär är ohållbart. Jag har ju förstått att han inte kommer att kunna bli någon tävlingshäst, vilket var tanken när jag köpte honom. Fick nytt hopp när vi fick insikt om att problemet kanske låg i hovarna, men nu känns det bara mörkt. Hur gjorde du när du "gav upp"? Sa du det till veterinären, så att hen tag beslutet att döma ut hästen?

 

[Lovisaleonora]

Jag släppte som desperat åtgärd ut på bete, i tanken att vila över sommaren (fräsch vid släppet) men redan efter en månad var hästen superhalt på alla fyra, trots skor, bra underlag på betet och absolut noll ursäkter. Insåg då att det inte ens gick att hålla hästen fräsch utan aktivitet annat än hästliv :/

Åkte in till veterinär och förklarade läget, provade att behandla en gång (det var massor med reaktioner på böjprovet, både högt och lågt och i princip runt om). Veterinären konstaterade att hästen inte var byggd för arbete, och vid återbesöket ansågs det hopplöst att fortsätta behandla/utreda. Var inte högt försäkrad och bolaget jublade över uttömningen då hästen kostat dem rejält mycket i behandlingar.

 

[Kosmoskatten]

Jag är i en liknande sits som du. Min häst har haft hältor till och från i flera år. Hon är röntgad och UL'ad till förbannelse och vet. hittar inget. Till sist så bestämde jag mig för att blunda för rörelsestörningarna ett tag och köra på med igångsättning, under regelbunden kontroll av massör. Motion har hittills visat sig mer effektiv än vila, ledinjektioner och metacam. (ta i trä...)
Så länge hästen rör sig bättre och ledigare än innan, så kör jag på. Skulle vi få ett bakslag blir det att åka till klinik igen och en trolig utdömning.
Jag säger absolut inte att detta är svaret på alla problem, men ibland är inte fullständig vila det bästa.
Jag vet hur det är att kastas mellan hopp och förtvivlan, man orkar inte hur mycket som helst. Sen är det ju krasst som så att en död häst lider inte. Det är varken roligt eller lätt att fatta beslut om avlivning, men om alternativet är ett liv med oavbruten smärta, då är valet inte så svårt ändå... Jag tror att man känner på sig när det är dags att släppa taget eller om man ska fortsätta kämpa lite till. Lyssna på hästen och på ditt hjärta. Hoppas att det löser sig för er!

 

[skuggi]

TS, jag är i lite samma läge, fast min är bara fem år...
Han håller uppenbarligen inte för "vanlig" ridning (tränar för duktig tränare, har ett bra team med veterinär, equiterapeut och hovis). Nu har vi hittat en möjlig anledning till problemen, så nu tar vi ett sista krafttag. Ny hovis som skor med avseende på problematiken + att vi testar en helt ny tränare med helt ny(för oss) och lite annorlunda approach på träningen med avsikt att balansera upp och stärka. Han är överrörlig och har inte koll på kroppen, vi hoppas vi kan hjälpa honom med detta nu då.
Funkar det inte så får han somna in, även om det känns helt omöjligt nu.
Han VILL jobba och blir så sjukt uttråkad att "sällskapshäst" inte finns på kartan, jag kommer heller i största möjliga mån undvika fler ledbehandlingar.

 

[Binti]

Skönt att veta att man inte är ensam. Nu blir det väl så att jag får kämpa på och fortsätta rida tills vi har möjlighet att åka till kliniken. Känns så fel att rida på en häst som inte är helt fräsch, men det är väl det enda alternativet. Antingen så stärker han upp sig ännu mer och bli bättre (även om oddsen för att det skulle hända är fantastiskt låga) eller så får jag förklara läget för min veterinär och se vad hon tycker vi ska göra...

 

[Novali01]

Det borde ju inte vara nåt bekymmer att döma ut din häst med tanke på den långa tid med liknande skador om det är det du vill. Jag hade också gett upp för länge sen. Ibland får man vara väldigt tydlig när man pratar med veterinären, tala om att detta är ohållbart och få h*n att ge ett klarare besked om prognos, den borde ju vara tämligen dålig, och sen får ju veterinären ta sitt ansvar o döma ut.