J
JagochLinus
Sitter här och är förbannad och besviken. Både på mig och min häst...men mest på mig själv.
Lasttränade min häst i dag. NH-tränar med honom och har nu börjat valla in honom i transporten. Det gick så jäkla bra i början! Sist jag avslutade så stod han lugnt och fint på rampen innan jag bad honom att backa ut och avslutade träningen. I dag tänkte jag gå ett steg längre och få honom att stå med alla fötter på transporten...han behövde inte gå in helt utan målet var bara att vi skulle komma längre än sist. Efter en liten kamp så gick han in så att han nästan stod helt inne...där fick han stå en stund. Jag såg till att jag var avslappnad och stod och klappade på honom med händer och även repet. Tyvärr backade han ut innan jag hann be honom...men det behöver ju inte vara världens undergång. Dessvärre var det som att han fick extra energi och fick ett psykbryt nästa gång jag bad honom att kliva på. Här vill jag poängtera att han inte är rädd för fem öre. Det handlar om ren ledarskap. Han vägrade att byta öga och gjorde allt för att slippa...saken är den att han är en nordsvensk så att han tar upp huvudet och går. Jag tänkte verkligen inte ge mig utan visade med arm och axel vart jag ville att han skulle samtidigt som jag manade på honom med repet...när han gick framåt slappnade jag av med kroppen för att visa att han tänkte rätt. Mitt i en rejäl dust rycker han till och jag känner hur det hugger till i ryggen och jag har noll kraft kvar...och där vann pållen för i dag
Kommer det bli sju resor värre nu nästa gång jag ska träna?
Jag blev så jäkla arg och besviken. Första gången han faktiskt får mig att grina... Har ju sett med egna ögon när min tränare tog över repet att det här fungerar. Men sånt här gör att jag bara vill ge upp och glömma att han överhuvudtaget finns...
Har som sagt min tränare och ska prata med henne i kväll...den här tråden skrev jag mer som lite terapi och att för att jag behöver en massa pepp och sparkar därbak för att inte ge upp...
Lasttränade min häst i dag. NH-tränar med honom och har nu börjat valla in honom i transporten. Det gick så jäkla bra i början! Sist jag avslutade så stod han lugnt och fint på rampen innan jag bad honom att backa ut och avslutade träningen. I dag tänkte jag gå ett steg längre och få honom att stå med alla fötter på transporten...han behövde inte gå in helt utan målet var bara att vi skulle komma längre än sist. Efter en liten kamp så gick han in så att han nästan stod helt inne...där fick han stå en stund. Jag såg till att jag var avslappnad och stod och klappade på honom med händer och även repet. Tyvärr backade han ut innan jag hann be honom...men det behöver ju inte vara världens undergång. Dessvärre var det som att han fick extra energi och fick ett psykbryt nästa gång jag bad honom att kliva på. Här vill jag poängtera att han inte är rädd för fem öre. Det handlar om ren ledarskap. Han vägrade att byta öga och gjorde allt för att slippa...saken är den att han är en nordsvensk så att han tar upp huvudet och går. Jag tänkte verkligen inte ge mig utan visade med arm och axel vart jag ville att han skulle samtidigt som jag manade på honom med repet...när han gick framåt slappnade jag av med kroppen för att visa att han tänkte rätt. Mitt i en rejäl dust rycker han till och jag känner hur det hugger till i ryggen och jag har noll kraft kvar...och där vann pållen för i dag
Kommer det bli sju resor värre nu nästa gång jag ska träna? Jag blev så jäkla arg och besviken. Första gången han faktiskt får mig att grina... Har ju sett med egna ögon när min tränare tog över repet att det här fungerar. Men sånt här gör att jag bara vill ge upp och glömma att han överhuvudtaget finns...
Har som sagt min tränare och ska prata med henne i kväll...den här tråden skrev jag mer som lite terapi och att för att jag behöver en massa pepp och sparkar därbak för att inte ge upp...
