Lycanthrope
Trådstartare
Min underbara ponny dog i söndags och jag är helt förstörd.
Jag har aldrig varit med om döden på det här viset. Vet inte vad jag ska känna eller tänka, jag kan inte hantera det.
En del av mig tänker att det är inte sant, inte min ponny. Inte hon.
Men det är så. Hon begravdes igår. Det gick väldigt fort allting i helgen, hon försvann så snabbt. Slets bort från mig.
Min nordsvensk som hon gått med sen jag köpte henne som föl, sörjer.
I helgen var hon tokig, hon gnäggar alltid och är rastlös när Volvo inte är i hagen, tex när hon var på rymmen eller ute på promenad.
Igår fick hon nosa på kroppen, efter det har hon varit lugn. Inte rastlös, gnäggar inte. Hon vet.
Mitt liv är tomt, jag kan inte beskriva. Jag funderar på en ny shetlandsponny, när jag är redo. Det vill jag ha, sambon också. Får dåligt samvete mot Volvo, hon går inte att ersätta. Hon var speciell.
Jag mår så otroligt dåligt över att jag inte tog ut henne mer än jag gjorde.
Den 5 april hämtade vi en rockard åt henne, för att kunna köra ordentligt. Hade också köpt en ny fin sele. Hon stod alltid vid grinden och ville vara med, men jag har haft en dålig vinter psykiskt och nu ångrar jag allt. Varför var jag inte med henne mer, varför satt jag inte hos henne när hon dog.
När hon kom till kunde hon inte så mycket hästspråk. Det märktes i hagen.
Hon var hellre med människor, rymde och kunde stå utanför dörren till huset och vänta på oss.
Hon var lättlärd och ville alltid följa med.
Här han hon precis kommit
När hon tappade pälsen som ettåring var hon inte det vackraste jag sett, men så söt
Hon kom ofta och la sig i famnen om man satte sig i hagen
Hon var en retsticka mot dom andra hästarna
Hon gjorde ofta grimaser
blev en väldigt fin tjej av henne såsmåningom, här med för mycket mage dock
Färgerna växlade mycket, enligt idmärkaren var hon bleksvart
Jag har aldrig varit med om döden på det här viset. Vet inte vad jag ska känna eller tänka, jag kan inte hantera det.
En del av mig tänker att det är inte sant, inte min ponny. Inte hon.
Men det är så. Hon begravdes igår. Det gick väldigt fort allting i helgen, hon försvann så snabbt. Slets bort från mig.
Min nordsvensk som hon gått med sen jag köpte henne som föl, sörjer.
I helgen var hon tokig, hon gnäggar alltid och är rastlös när Volvo inte är i hagen, tex när hon var på rymmen eller ute på promenad.
Igår fick hon nosa på kroppen, efter det har hon varit lugn. Inte rastlös, gnäggar inte. Hon vet.
Mitt liv är tomt, jag kan inte beskriva. Jag funderar på en ny shetlandsponny, när jag är redo. Det vill jag ha, sambon också. Får dåligt samvete mot Volvo, hon går inte att ersätta. Hon var speciell.
Jag mår så otroligt dåligt över att jag inte tog ut henne mer än jag gjorde.
Den 5 april hämtade vi en rockard åt henne, för att kunna köra ordentligt. Hade också köpt en ny fin sele. Hon stod alltid vid grinden och ville vara med, men jag har haft en dålig vinter psykiskt och nu ångrar jag allt. Varför var jag inte med henne mer, varför satt jag inte hos henne när hon dog.
När hon kom till kunde hon inte så mycket hästspråk. Det märktes i hagen.
Hon var hellre med människor, rymde och kunde stå utanför dörren till huset och vänta på oss.
Hon var lättlärd och ville alltid följa med.
Här han hon precis kommit
När hon tappade pälsen som ettåring var hon inte det vackraste jag sett, men så söt
Hon kom ofta och la sig i famnen om man satte sig i hagen
Hon var en retsticka mot dom andra hästarna
Hon gjorde ofta grimaser
blev en väldigt fin tjej av henne såsmåningom, här med för mycket mage dock
Färgerna växlade mycket, enligt idmärkaren var hon bleksvart