Farliga hästar

[Wellcraft]

Jag är nyfiken på detta ämne.
Har du träffat på eller kanske till och med ägt en farlig häst?
Eller en häst som beter sig "dumt" utan att någon kunnat hitta anledningen.
En häst som kanske attackerar människor, eller är helt knäpp i ridningen - vad som. Tror ni förstår.
Och ja, alla hästar kan vara "farliga", men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar!

Jag har nämligen inte stött på en sådan häst. Mitt f.d medryttarsto som är hästen på min avatar kunde vara jääkligt knepig och kunde absolut bli farlig i vissa situationer, detta gick dock enkelt att undvika och hon blev världens goaste.


Den andra jag tänker på var en haflinger. Men det var inte särskilt extremt utan mest ouppfostran. Han sprang gärna över folk, sparkade och bet när man vände ryggen till, han var farlig för de orutinerade som höll på med honom, men för oss som hade lite mer vana så var han en härlig filur. Tog man honom på bar gärning när han var på väg att sparka så kunde ha låtsas att han skulle ha bakbenet till något annat.. Han funderade en stund och bestämde sig sedan för att klia, snodde mössor och vantar gjorde han med...

I vilket fall, är intresserad av att höra era historier, då jag aldrig vart med om en på riktigt farlig häst trots att jag hållit på med hästeriet i hela mitt liv.
Fanns det någon bakomliggande orsak till hästens beteende? Sjukdom, skada? Lyckades ni lösa det?
Vilka beteenden visade hästen? Hade hästen alltid varit "sån"?

 

[ptr]

Ja - en ponny som anföll om man kom ut i hagen - särskilt om man hälsade på den andra hästen i hagen.

 

[Görel]

Finns en gammal tråd i ämnet http://www.bukefalos.com/threads/ha...e-kunnat-rehabiliteras.1283456/#post-16683836

Jag sökte på Wall Street Banker, en travarhingst som var ökänd för sitt fruktansvärda temperament. Träffade honom dock inte själv men det finns de på forumet som gjort det.

 

[Nepenthe]

Jag har träffat hästar som varit farliga pga att de hanterats av människor som inte haft kunskap nog och inte bett om hjälp i tid..
Det finns de som vill "forma" sin egen häst från början men det är inte så lätt som de kanske trodde.

 

[mooi]

Hmm.. Jag har nog inte träffat på någon som varit rakt igenom farlig men däremot hästar med mer eller mindre farliga beteenden.

Jag hade hand om en ponny för många år sedan som kunde anfalla, antingen när man hämtade honom i hagen eller när man ledde honom (då kom han bakifrån). Jag kom på att man kunde undvika det om man inte gick rakt mot honom utan kom från sidan och när man ledde såg man till att ha honom i jämnhöjd med axeln. Hamnade du framför slängde han sig framåt och högg mot rygg/nacke. Vet inte varför han gjorde så, men hörde div rykten om att barn inte hade varit så snälla mot honom. Och jag funderar själv på om han kanske hade problem med synen?

Min sista ponny hade ett rykte om sig att vara "livsfarlig" och "dum i huvudet". Han hade en historia av att sticka, och springa tills det tog stopp - i antingen en vägg eller tex en annan häst. Troligtvis var det utlöst av smärta och han därför reagerade väldigt häftigt. Han hade dock gjort såhär länge, innan vi köpte honom (vi kände naturligtvis inte till detta, då hade vi inte köpt honom -det blev en rättslig tvist senare då säljarna var mycket väl medvetna om problemen). Vi hittade i alla fall till slut skador som KAN ha varit en del i problemet.

 

[kryddelydd]

Jag är nyfiken på detta ämne.
Har du träffat på eller kanske till och med ägt en farlig häst?
Eller en häst som beter sig "dumt" utan att någon kunnat hitta anledningen.
En häst som kanske attackerar människor, eller är helt knäpp i ridningen - vad som. Tror ni förstår.
Och ja, alla hästar kan vara "farliga", men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar!

Jag har nämligen inte stött på en sådan häst. Mitt f.d medryttarsto som är hästen på min avatar kunde vara jääkligt knepig och kunde absolut bli farlig i vissa situationer, detta gick dock enkelt att undvika och hon blev världens goaste.


Den andra jag tänker på var en haflinger. Men det var inte särskilt extremt utan mest ouppfostran. Han sprang gärna över folk, sparkade och bet när man vände ryggen till, han var farlig för de orutinerade som höll på med honom, men för oss som hade lite mer vana så var han en härlig filur. Tog man honom på bar gärning när han var på väg att sparka så kunde ha låtsas att han skulle ha bakbenet till något annat.. Han funderade en stund och bestämde sig sedan för att klia, snodde mössor och vantar gjorde han med...

I vilket fall, är intresserad av att höra era historier, då jag aldrig vart med om en på riktigt farlig häst trots att jag hållit på med hästeriet i hela mitt liv.
Fanns det någon bakomliggande orsak till hästens beteende? Sjukdom, skada? Lyckades ni lösa det?
Vilka beteenden visade hästen? Hade hästen alltid varit "sån"?

Jag träffade på en häst med ett farligt beteende. Den gick till attack vid väldigt mild provokation (i mina ögon mild provokation).
Dock backade hästen rätt fort när jag blev arg.
Det var inte min häst först, men jag köpte den för nästan inga pengar.

det som låg bakom var att hästen lärt sig att skrämmas.
När han lärde sig att det inte fungerade, blev han helt OK i hanteringen: lite närgången, lite fräck men inga större problem.

Den hästen var inte riden vid tillfället utan det var i ren markhantering. Provokationen bestod av att stå bredvid hästens vänstersida och klappa den på högersidan... och att inte backa när hästen började visa missnöje.

 

[Lipperta]

Mitt sto var farlig när hon brunstade som värst. Du kunde borsta och hon kunda njuta för att bara en sekund senare skrika och kosparka, sen kunde vi mysa igen.
Hon brukade alltid vara hur lätt att hämta i hagen som helst, men ibland slog det snett så hon hoppade och sparkade vilt. Sköv arslet mot en och hoppade.
I början när hon kom till mig tog det tiiiiiid att få på henne grimman i boxen. Fram med huvudet över dörren och se jätte glad ut, kom man närmare henne så vände hon baken till och hotade, gick man iväg så såg hon söt ut igen. Hon sparkade till min svärfar när han skulle ha ut henne ur boxen, en van häst karl. Gick inte att gå med henne i grimskaft i början hon gick över en.
Var hon på riktigt dåligt humör så bet hon fram, sparkade bak och var obekväm på mitten

Jag fick ordning på henne och hade ett underbart år med henne innan hon blev skadad så vi fick ta bort henne. Men det var fortfarande bara jag som fick ta grimma på henne i boxen, jätte jobbigt när man skulle iväg någonstans för det var ingen som ville ta hand om den galna hästen men hon var så go' mot mig

Den andra foderhästen jag hade var ruskig. Fy jag vet inte varför jag behäll den så länge.
Nästan varje backe vi gick ner för började han rusa ner. Jag ramlade av ordentligt en gång, ca 20 cm från en vass sten som skulle tagit livet av mig om jag landade på den.
Attackerade i hagen om man gick för nära. Gick inte att gå med i grimskaft han bara stack. Om någon kommer ihåg Thosey i ponnyakuten så är den precis som den här. I boxen slänge han sig mot en, riktigt obehagligt, även om man kom med mat. Han var hur kär som helst i mitt sto så man fick inte gå nära henne om han såg han dök på en.
Jag försökte få hjälp av bekanta men gav upp och lämnade tillbaka.

 

[purity_666]

Jag har träffat en häst som var farlig bara för att han var respektlös. Han var inte elak, men sket fullständig i om du stod i vägen, eller hängde i grimskaftet. Han var stor och tung och hade väl insikt i hans storlek. Ville han gå någonstans så gick han. Ville han stå någonstans så ställde han sig där även om en människa redan stod där.
Jag höll på att bli illa klämd i en dörröppning när han plötsligt bara gick ut, typ över mig. Där gällde säkerhetstänk till 1000 procent så man hade flyktvägar, snabbt kunde kasta sig ur hagen när han kom dundrande och aldrig bli klämd

 

[Soffan74]

Jo. Träffat på några
Valack - Sparkade mig i magen en gång i hagen. Även andra hade problem med honom.
Sto - Bets när man ska skulle byta täcke, eller gick in i hennes box.
2 Valackar - Bets när man skulle byta/ta på/av täcken. Man fick ställa den i gången varje gång.
Alla 4 stod i ett stort kollektivstall. Inte så smart...

 

[Hedinn]

Jag har stött på ett par stycken, men då har jag också jobbat ett antal år i stall som tar emot träningshästar.

Gemensamt för dessa hästar har varit att de blivit totalt blockerade och fått riktig panik vid olika situationer, som "egentligen" inte ska framkalla sån reaktion. Med blockerade menar jag då att de förlorar all kontroll på omgivningen, de ser, hör eller känner absolut ingenting och en ryttare/människa på marken kan inte inverka det minsta på hästen. Det enda man kan göra är att kasta sig av eller ur vägen.

I vissa fall har det handlat om smärta, i andra något annat, men även om man får bort orsaken är det extremt svårt att få bort ett sånt invant beteende hos ett flyktdjur.

 

[Kattennizze]

Jag har stött på en i ett stall jag stod i ett tag. Den hästen var komplett livsfarlig enligt min mening, den gick knappt att hantera. Hon som ägde hästen var väldigt van och duktig men jag tror hon avlivade hästen till slut. Den sparkades framförallt.

 

[Unafraid]

Min ponny, som jag köpte som sällskap. Föll väl för "går inte att rida" i annonsen..

Fick hem en snäll D-ponny på sju år, från Irland. Dom som köpte henne blev lovad en snäll ponny, not so much. När dom provade rida blev dom brutalt avkastade och provade inte mer.

Problemet? Hon var rädd för folk helt enkelt, introvert och frös först, exploderade sen.

Idag, 15 månader senare så har jag blivit sparkad en gång, rätt tidigt efter hon kom. Annars rider vi i alla gångarter, har hoppat en liten bana och fortsätter jobba dagligen på hennes problem. Aldrig försökt kasta av mig, dock skulle jag göra ett försök med en medryttare, men det gick inte alls.. Enorma Framsteg, lång väg kvar!

 

[Luzzan]

Träffat på två hästar. Den förste var väldigt oberäknelig, vissa dagar gick den och leda till/från hagen för att nästa dag gå till "attack". Försökte man värja sig och hålla den på avstånd blev den än värre. Såg även flera gånger då den gjorde utfall mot den som longerade/tömkörde. Ingen aning om det bottnade i smärta eller inte.

Häst nummer två. Mejade ner en person i hagen, slutade med hjärnskakning. De flesta som gick in i hagen för att hämta sin egen häst var väldigt obekväma/rädda då hästen väldigt ofta kunde börja "mucka" bråk med hästen som var påväg in, ägarna hamnade lätt i kläm. Ryttare ramlade av på ridbanan och hästen gick på och bet personen rejält och ryttaren fick ta skydd bakom staketet, för hästen var påväg att måtta in sparkar.

Sen har man ju stött på hästar som uppenbarligen fått ta sig friheter, men dessa två tycker jag, enligt min personliga åsikt, var farliga hästar.

 

[Similitude]

Jag har träffat minst 1 riktigt farlig häst. En travhingst som hette Tyko Calmon. Han var såpass farlig att endast ett par stycken fick hantera honom. Lämnade han boxen så skulle han ha munkorg, kedja i munnen samt att man skulle hålla i ena örat. När han fodrades så skulle han stå med näsan i bortesta hörnet.
Jag var livrädd för honom. Han anföll boxgallret så fort man passerade utanför... Detta var i slutet av 1980-talet. Idag, när jag tänker efter, var det nog bara en missförstådd häst som kanske inte riktigt trivdes. Varför man inte kastrerade honom är en gåta för mig.
Det var även Tyko som bet en person i nacken såpass illa så hade det tagit bara någon millimeter åt sidan så hade han bitit av personen huvudet.

Jag har också hört historier om Speedy Somolli som bitit av tummen på en kille samt Summer Home som bet av sin ägares arm.

 

[Kaching]

Jag har stött på en som i sitt beteende var regelrätt farlig. Hästen hade tidigare blivit misshandlad så till den grad i det stall där han blev inriden att han utvecklat ett självskadebeteende samt en mycket djupt rotad rädsla för människor. När han var stressad kunde han stå och slå nosryggen mot boxväggen tills det började blöda. I hantering reste han sig mot människor och försökte hugga och sparka. När jag började jobba i stallet han stod i så fick han lugnande dagligen för att vara hanterbar. Han leddes även med grimskaftet genom munnen och med en pisk i andra handen. En dag kom hästen lös på gården, och alla flydde för att komma undan, både hästar och människor.

När hon som red honom när jag började där slutade så blev min chef, som började jobba i stallet i samma veva, hästens nya ryttare. Jag som var hans groom blev då ansvarig för att göra i ordning hästen för ridning. Inget mer lugnande, och jag slog honom inte eller började skrika på honom när han misskötte sig. Vi blev kanske aldrig kompisar, men efter en månad så hade vi som en tyst överenskommelse, "är du sjysst mot mig, är jag sjysst mot dig". Jag kunde leda honom och göra i ordning honom för ridan utan större problem, det var endast när han blev stressad (mycket som hände i omgivningen, till exempel) som gamla beteenden kunde komma fram.

Jag åkte hem till Sverige senare och vet inte hur det slutade för hästen, men sammanfattningsvis så var han en produkt av vad vi människor gjort mot honom.

 

[tuaphua]

Jag har stött på flertalet farliga hästar. Jag jobbar bla som problemlösare och med rehab.

Så jag rings ju ut/får hem extremfall.
Oftast är de bara missförstådda och enkla att lösa sas. De är fortfarande normala flyktdjur i sina responser, om än vassa vissa.
I en del fall har svår smärta varit det som utlöst anfall.

Sen har jag stött på ett fåtal som jag inte riktigt vet varför de är som de är.

Bla den som gjorde att jag fick min första anställning som mkt ung i proffsstall.
Det var en travhäst som attackerade och fullföljde attackerna. Han slogs för att lemlästa eller döda. Han hade skadat många svårt, trots att han bara stått hos proffs.
Jag fick inte hålla på med honom just därför. Men gjorde det smyg.
Vi hade en rejäl konflikt där han försökte bita mig och jag i instinkt bet hans öra som hamnade vid min mun.
Jag hade ju kunnat dö. Men det fattade jag nog inte i den åldern.
Efter det spottade jag hår i några v. Men hästen och jag klickade. Vi blev väldigt tighta.

Den här hästens morsa var tydligen nästan lika hemsk. Och alla hennes föl blev folkilskna.
Vi fick sen in helsystern till valacken ovan. Hon var uppfostrad av amma IOM att modern blev sjuk när fölet var nyfött.
Det var den raraste lilla hästen i världen.
Så i det här fallet tror jag morsan präglade fölen och sen förstärktes det av att folk inte riktigt kunde hantera de här specialfallen.

Jag har ägt en ponny som var utdömd för lynnesfel. Han hade fått stryk och lärt sig gå till attack först.
Han fungerade fint med mig efter ngt år och våra 20 år ihop. Men han var alltid lite labil och inte att lita helt på i alla lägen med andra.
Han kunde få för sig att attackera i hagen tex.
Jag fick stalla upp på stall som sköttes av folk som var medvetna om hur han var och kunniga nog under många år.

Min nuvarande har också varit rent farlig. Men då bara uppsuttet eller om man i trängt läge stod i spark-zon.
Jag tror det berodde på både hur man ridit in, att det var lite tidigt, att han hade ont, sadeltvång etc.
Han lärde sig skrämma av ryttare. Och lärde sig slåss.
Idag har han inte ont, sadeltvånget är nästan borta och han förstår och har förtroende för vad vi gör.
Han är dock fortfarande potentiellt farlig just IOM att han tyvärr lärde sig slåss i så unga år. Han har en annan mentalitet än de flesta andra hästar. Så i skarpt läge han han skada vanligt folk. Därför hanteras han bara av mig eller möjligen mina tränare annat än då han bara ska in och ut "triggerfritt".

Jag sålde aldrig min ponny pga hans lynne. Jag känner en rejält förhöjd känsla av ansvar med nuvarande med. Honom släpper man inte lätt direkt med hänsyn till andra.

 

[Wellcraft]

Intressant allihop! Även om historierna inte är jätteroliga, så är det intressant.
Mitt f.d medryttarsto påminner om vissa hästar jag läst om här, förut innan jag hade henne var hon tydligen riktigt obehaglig ibland. Ägaren hade gjort ett jättejobb, för hon var riktigt pålitlig trots att hon gärna hotade och svor över en.
Det enda obehagliga jag kom ihåg från vår tid var när hon försökte slita sig och jag sa ifrån, då vände hon mot mig och försökte stegra mot/på mig, på något vis lyckades jag avvärja henne så hon inte lyckades stegra sig.
Lärde mig mycket av henne dock och hennes skarpa karaktär, fick tänka om helt när jag insåg att man var tvungen att kompromissa och "fjäska" lite för att kunna ha fullt "ledarskap" på henne. Efter det så blev vi vi verkligen bästa vänner, och jag litade på henne i vått och torrt.
Hade hon inte kommit till rätt person kanske hon hade blivit en farlig häst, som fortsatt med sina attacker och liknande som hon hade för sig. Hon hade bland annat försökt stegra över folk m.m. Kommer inte ihåg exakt nu.
Tycker det låter som att många "farliga" hästar är missförstådda, som hamnat fel.

 

[mollyphlox]

Jag kommer på en, en shettis som min kompis ägde. Den hade perioder då han kunde bli "knäpp" och kunde anfalla folk utan anledning. Mellan perioderna var han hur snäll som helst. Tyvärr blev perioderna då han mådde dåligt fler och fler med åren och han började attackera folk i hagen. Ponnyn togs bort och det visade sig att han hade haft en tumör som tryckt på hjärnan och orsakat beteendet. Min kompis tyckte det var skönt att få veta att ponnyn trots allt hade en tumör, att det inte var något som de hade kunnat påverka.

 

[Wellcraft]

Nu kommer jag på en till grej som hände med en ponny, för rätt så länge sedan. Åtminstone åtta år sedan.
Hade en medryttarhäst i samma hage, var där med min syster och skulle hämta hästen.
I flocken går det en B ponny som jag visste var astjurig hela tiden, vi hade dock haft vår "dust" och var numer polare.
Min syster går en bit bakom mig och bryr sig inte om hästarna, rätt vad det är så ser jag hur ponnyn kutar tvärs över hagen och jagar ikapp min syster, tacklar ner henne med framhovarna och biter henne i ryggen Det gick jäkligt fort men tusan vad förbannad jag blev, speciellt när han skulle gå på mig när jag avbröt honom, det slutade han dock snabbt med och istället hytte jag ordentliga sparkar och vrål mot honom (men sparkade honom inte) och jagade iväg honom en bra bit.
Inte bästa tekniken, men i situationen så var det panik.
Hon klarade sig dock undan med ett ordentligt blåmärke och extrem rädsla för hästar.
Han kunde få sina ryck mot osäkra personer, men såhär hade ingen sett honom. Konstigt..
Jag gillade honom trots allt, men han kunde absolut bli farlig mot barn..

 

[Luff]

Äldre lipizzanerhingst som hade en historia att slå ner folk för att smita. Inte direkt elak men lurig och därigenom farlig. Jag lyckades precis komma undan någon gång och direkt smacka till honom med flatsidan av en skyffel så sen var vi ok med varann. Senare fick jag höra att han blivit omöjlig att tränsa periodvis. Alltså i vanliga fall mycket lätthanterad. Ytterligare några år senare upptäcktes att hans huvud var fullt av tumörer.