Har stött på ett par sådana "oförklarliga" under åren. Har hört om en del också. Min häst är linjeavlad på Nevele Pride, rena skräckhingsten tydligen. När han rymde gick man ut med varningar på radio om att allmänheten skulle hålla sig inne.
De jag träffat; en stor bjässe, precis som någon skrev ovan, var farlig för att han visste hur stor han var och utnyttjade detta till max. Han var annars världens goaste och keligaste! De andra har varit ponnyer, importer allihop. Två av dem hade alldeles säkert fått stryk, rätt vad det var kunde de anfalla - bitas eller sparkas. En av dem bet sin ägare över ena ögat när denne stod och borstade ponnyn. En annan gång bet den en skötare över bröstet när pannluggen flätades... Den andra ponnyn kunde också anfalla och var allmänt opålitlig både i ridning och hantering. Den första vet jag inte vad det blev av, den andra avlivades när opålitligheten tog över. Har för mig att de upptäckte att den var klapphingst, men är inte säker. Den tredje ponnyn kunde också anfalla och bitas bara sådär, men lever ett gott pensionärsliv idag utan större krav och har lugnat sig.
Min mor råkade ut för en riktigt elak när hon var ung. Den kastade av henne och mättade en rejäl spark efter henne som träffade nyckelbenet, som bröts. En annan gång bet den henne i tummen ända in till benet och släppte inte förrän hon smällde till den med ett spö i ansiktet. En tredje gång tryckte den upp henne mot väggen och klämde åt så hon inte fick luft. På något sätt lyckades hon knäa den rejält i buken så den flyttade på sig.
De jag träffat; en stor bjässe, precis som någon skrev ovan, var farlig för att han visste hur stor han var och utnyttjade detta till max. Han var annars världens goaste och keligaste! De andra har varit ponnyer, importer allihop. Två av dem hade alldeles säkert fått stryk, rätt vad det var kunde de anfalla - bitas eller sparkas. En av dem bet sin ägare över ena ögat när denne stod och borstade ponnyn. En annan gång bet den en skötare över bröstet när pannluggen flätades... Den andra ponnyn kunde också anfalla och var allmänt opålitlig både i ridning och hantering. Den första vet jag inte vad det blev av, den andra avlivades när opålitligheten tog över. Har för mig att de upptäckte att den var klapphingst, men är inte säker. Den tredje ponnyn kunde också anfalla och bitas bara sådär, men lever ett gott pensionärsliv idag utan större krav och har lugnat sig.
Min mor råkade ut för en riktigt elak när hon var ung. Den kastade av henne och mättade en rejäl spark efter henne som träffade nyckelbenet, som bröts. En annan gång bet den henne i tummen ända in till benet och släppte inte förrän hon smällde till den med ett spö i ansiktet. En tredje gång tryckte den upp henne mot väggen och klämde åt så hon inte fick luft. På något sätt lyckades hon knäa den rejält i buken så den flyttade på sig.