Farliga hästar

Jag har stött på en häst som jag skulle klassa som farlig. Han var inte elak men det slog fullkomligt slint för honom och han blev okontaktbar och reste sig, slog över och bara drog vid vissa tillfällen. I hans fall är jag övertygad om att det på något vis var smärtrelaterat även om de inte hittade felet. Han avlivades till slut.
 
Jag har träffat på ett sto som inte var säker när jag hjälpte en kompis med hennes hästar. I hagen gick hon på mig för att nita mig och det var inte första gången det hände. Vansinnigt otrevlig i stallet också och även otrevlig mot andra hästar. Det kan ha varit smärta inblandat, jag är inte säker, men hennes dotter var exakt likadan. Men stammen är ju fin så det är klart att man avlar på henne :grin:
 
Jag är nyfiken på detta ämne.
Har du träffat på eller kanske till och med ägt en farlig häst?
Eller en häst som beter sig "dumt" utan att någon kunnat hitta anledningen.
En häst som kanske attackerar människor, eller är helt knäpp i ridningen - vad som. Tror ni förstår.
Och ja, alla hästar kan vara "farliga", men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar!

Jag har nämligen inte stött på en sådan häst. Mitt f.d medryttarsto som är hästen på min avatar kunde vara jääkligt knepig och kunde absolut bli farlig i vissa situationer, detta gick dock enkelt att undvika och hon blev världens goaste.


Den andra jag tänker på var en haflinger. Men det var inte särskilt extremt utan mest ouppfostran. Han sprang gärna över folk, sparkade och bet när man vände ryggen till, han var farlig för de orutinerade som höll på med honom, men för oss som hade lite mer vana så var han en härlig filur. Tog man honom på bar gärning när han var på väg att sparka så kunde ha låtsas att han skulle ha bakbenet till något annat.. Han funderade en stund och bestämde sig sedan för att klia, snodde mössor och vantar gjorde han med...

I vilket fall, är intresserad av att höra era historier, då jag aldrig vart med om en på riktigt farlig häst trots att jag hållit på med hästeriet i hela mitt liv.
Fanns det någon bakomliggande orsak till hästens beteende? Sjukdom, skada? Lyckades ni lösa det?
Vilka beteenden visade hästen? Hade hästen alltid varit "sån"?

Jag har varit medryttare på en farlig häst. Den var enormt hård i huvudet och riktigt skarp. Så med sin husse och med folk som var väldigt hästvana och höll honom kort var han mycket väluppfostrad. Han stod på K1, så hade hanterats mycket av ovana värnpliktiga, och var man det minsta osäker var han livsfarlig. Högg som en kobra i boxen, siktade ofta på knäskålarna. Band man upp honom kort så pillade han upp knuten för att komma åt att bitas, så man fick ha uppbindingsknuten utanför boxgallret så han inte kunde komma åt den. I longering slickade han öronen bakåt och sprang rätt på en. Bockade och stegrade för att få av en vid ridning, osv.

Hade inte ont eller så, utan bara en skarp häst som inte tålde att hanteras så mycket av nybörjare, han tog ut svängarna och blev farlig. En period la han sig t ex till med att stegra sig och försöka slå ner obekanta som kom in i boxen med hovarna. Uppförde sig klockrent med sin ägare, så inte en ouppfostrad häst egentligen. Men han hade lärt sig skrämma dem han inte hade respekt för.
 
Jag har stött på ett par stycken, men då har jag också jobbat ett antal år i stall som tar emot träningshästar.

Gemensamt för dessa hästar har varit att de blivit totalt blockerade och fått riktig panik vid olika situationer, som "egentligen" inte ska framkalla sån reaktion. Med blockerade menar jag då att de förlorar all kontroll på omgivningen, de ser, hör eller känner absolut ingenting och en ryttare/människa på marken kan inte inverka det minsta på hästen. Det enda man kan göra är att kasta sig av eller ur vägen.

I vissa fall har det handlat om smärta, i andra något annat, men även om man får bort orsaken är det extremt svårt att få bort ett sånt invant beteende hos ett flyktdjur.

Såna hästar har jag också träffat på, och de är absolut de farligaste tycker jag. En skarp häst kan du säga till, en häst som blir hysterisk och okontaktbar kan man bara hålla sig undan. Skulle aldrig skaffa en sån en häst.
 
Jag jobbade på stuteri för länge sen och där fanns ett sto som var åring som inte var riktigt snäll. Hon högg och sparkade gärna och hade varit så sen hon föddes (född på gården). Alla deras andra uppfödningar var snälla. Den här hade en skarp mamma men avkomman blev snäppet värre. En gång missade jag att vara vaksam då jag skulle släppa henne i hagen och då tvärvände hon och sparkade bakut. Träffade mig på låret och jag fick en ordentlig lårkaka.
 
När jag hade min hingst så hade jag honom i ett stall där det fanns andra hingstar, och en av dem var helt jävla livsfarlig på riktigt! Det är inte ofta jag ser på en häst som farlig men han var utan tvekan heltokig, aggressiv och hade på riktigt blivit knäpp.
Han var en supertravare och hade hållits som hingst enbart för att prestera bättre. Man kunde liksom se hur svart han blev i ögonen när han blev aggressiv. Ingen annan än en person i stallet fick lov att hantera honom och skulle han tas ut i hagen fick man akta sig, det slog liksom gnistor om skorna mot betonggolvet. Fyfan han var inte rolig, han hade gjort några utfall mot människor och en gång tagit tag i armen på en ganska stor man och lyft honom från golvet. Behöver nog inte säga att han försvann ganska snabbt efter han fyllt 12. Men han var nog utom räddning.
 
Fast måste tillägga att han var oftast väldigt nöjd i hagen och bjöd ibland in till en klapp eller två. Han var inte helt omöjlig men Väääldigt oförutsägbar, kunde vända humöret på två röda utan provokation.
 
Diaglyphard har jag hört från flera håll men jag har ingen större erfarenhet av det själv. Har också hört att han inte godkändes för halvblodsavel p g a sitt temperament.

Diaghlypard har ett rykte om sig att ha lämnat "skarpt" . Dock mig veterligen har han aldrig varit en farlig häst Mao jämförelsen med de ökända travarhingstarna är inte rimlig alls .

Fullblodshingsten Viking var som jag förstått det betydligt knepigare .
 
Jag har träffat några farliga hästar genom åren men inte många. I samtliga fall handlade i mun bedömning det om hur de hanterats dvs vad de lärt sig....

Den värsta var flaskmatad pga avliden mamma. Av förklarliga anledningar blev den väldigt farlig då den inte lärt sig hästspråk riktigt, och samtidigt ffa - hade uppfostrats till att se människor som hästar ....
 
När jag var liten (sisådär +35 år sen snackar vi nu alltså) så fanns i samma stall där vi hade en varmblodig travare även en kallblodshingst och den var elakare än satan själv.

Kom någon för nära hans box (typ inom en halvmeter), så kom han farande som ett jehu med bakåtslickade öron, synliga ögonvitor och högg som en rabiessjuk kobra så det sjöng i gallret och han bet också sin beskärda del av skötare...
Hanterades alltid av 2 och leddes alltid utan undantag med kedja för att vara någorlunda hanterbar och jag var bannlyst till att antingen stänga in mig i en box eller i fikarummet om han skulle ut på stallgången.
Vill minnas att han var skapligt framgångsrik med den tidens mått mätt, tävlades och lär alltså ha varit frisk och skadefri och jag kommer såå väl ihåg hur han såg ut, men kommer för mitt liv inte på vad han hette för någonting :nailbiting:

Förutom den så har jag nog inte stött på någon genuint elak häst. Vi fick in en del ston på stuteriet som var skapligt otrevliga men det märktes ju att det berodde på hantering, för efter att ha tillbringat tid hos oss var de avsevärt mer hanterbara och trevlig. En del ägare kände inte igen sina hästar i beteendet när de hämtades och då är det f.n illa, men de var ju rädda för dem och vi hade ju inget sånt bagage och hanterade dem ju mer självsäkert, hanterade med ryktning, allmän koll lite nu och då, redde ut dreadlocksmanar och dito svansar osv och sånt gör mycket för de flesta hästar om de i grunden är snälla, men kommit undan med olater.
 
Jodå vi har ägt än som vi till slut fick ta bort när hon bara var 6 år gammal. Vad som utlöst hennes beteende innan hon kom till oss kan jag inte svara på. Hon kunde vara hur go och snäll som helst inne i stallet och pyssla med. De som till slut fick oss att säga att de fick vara bra var när hon började attackera i hagen när man skulle fodra,ta in hästar osv. Hon blev en fara för både sig själv,andra hästar och människor.
 
Diaghlypard har ett rykte om sig att ha lämnat "skarpt" . Dock mig veterligen har han aldrig varit en farlig häst Mao jämförelsen med de ökända travarhingstarna är inte rimlig alls .

Fullblodshingsten Viking var som jag förstått det betydligt knepigare .
Jag upplevde de Diaglyphard avkommor som jag ridit som väldigt svåra i munnen, inte elaka. De två som jag ramlat av på inne på Täby var helbröder efter honom.
 
Vi hade en Maratonhäst som jag red in tre gånger på en sommar. Det slog bara slint och så skenande ha okontrollerat. Genomgången på alla sätt och ingen hittade nåt fel. Till slut blev han avlivad då vi inte med gott samvete kunde sälja honom. Vad hade man gjort om någon hade blivit skadad? Inte heller elak i den bemärkelsen, farlig ändå.
 
Jag var i mina yngre år känd i stallet för att kunna råda bot på de flesta bångstyriga hästarna, när man var sådär orädd och lite dum själv haha! Hur som, så fanns det i alla fall en nordsvensk, ett svart sto, som man vare sig kunde fodra, ta ut i hagen eller hämta annan häst som gick i samma hage. Hon for ut ur boxen med huvudet som en kobra och skulle bita en när man gick förbi, och vi hade ett rätt litet stall så hon fick flytta längst in i hörnet, som man då inte passerade mer än vad som behövdes.

Ägaren var rätt knäpp, och skulle prompt ha kvar denna feta nordsvensk som inte kunde ett skvatt, som både sparkades och bet. Men efter ett tag (ett sånt där låååångt tag) så kunde jag ändå borsta på henne och gå promenader med henne utan att hon anföll mig.
Hon hann under den tiden stämpla min ena stackars stortå med brodd på, så hela tån såg ut som ett bombnedslag, flertalet sparkar i magen, hon bet mig i örat den uslingen! Den enda som faktiskt kunde "hantera" henne var väl hovslagaren, en stor arg man som pryglade henne tills hon stod still.
Ägaren tog väl till slut sitt förnuft till fånga och avlivade hästen, så blev det lite lugn och ro för alla inblandade.

Men det är nog den enda rena elaka hästen... I vardagen träffar jag på allmänt ouppfostrade hästar, men det är ju inte hästens fel.
 
Diaghlypard har ett rykte om sig att ha lämnat "skarpt" . Dock mig veterligen har han aldrig varit en farlig häst Mao jämförelsen med de ökända travarhingstarna är inte rimlig alls .

Fullblodshingsten Viking var som jag förstått det betydligt knepigare .
Det enda jag hört om Diaghlypard var att det kunde slå tilt i skallen på honom och hans avkommor.
 
Det enda jag hört om Diaghlypard var att det kunde slå tilt i skallen på honom och hans avkommor.

Ja med tanke på hur otroligt många avkommor han har så finns det nog allt mellan himmel och jord. Stoet spelar ju en viss roll i sammanhanget också ;)

Jag har en egen D avkomma förresten som jag haft i snart 12 år . En väldigt snäll och ffa cool individ som dock skulle kunna upplevas som skarp i "fel händer" tror jag ;)
 
Ja med tanke på hur otroligt många avkommor han har så finns det nog allt mellan himmel och jord. Stoet spelar ju en viss roll i sammanhanget också ;)

Jag har en egen D avkomma förresten som jag haft i snart 12 år . En väldigt snäll och ffa cool individ som dock skulle kunna upplevas som skarp i "fel händer" tror jag ;)
Fast jag menar inte skärpa utan att det är typ två hjärnceller som blir osams. ;)
 
Fast jag menar inte skärpa utan att det är typ två hjärnceller som blir osams. ;)

Ja ? Och sak samma ang antal avkommor , stoet osv ? Mig veterligen finns det väldigt väldigt många D avkommor som varken är prilliga, märkliga, tossiga eller tiltade i skallen osv.
Det är inget försvarstal utan håller ju sant rent allmänt oavsett hingst/stam osv att även om många hingstar har ngt "rykte" betyder det inte att avkommorna har en permanent stämpel .
 
Ja ? Och sak samma ang antal avkommor , stoet osv ? Mig veterligen finns det väldigt väldigt många D avkommor som varken är prilliga, märkliga, tossiga eller tiltade i skallen osv.
Det är inget försvarstal utan håller ju sant rent allmänt oavsett hingst/stam osv att även om många hingstar har ngt "rykte" betyder det inte att avkommorna har en permanent stämpel .
Visst finns det ett sto inblandat i alla föl, men jag har svårt att tro att alla ston blir prilliga i kombination med vissa hingstar, temperamentet är en av flera egenskap som går i arv.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
13 193
Ridning Jag har ett 7- årigt sto som jag ägt sen hon föddes. Hon har en del åsikter, humör och integritet och testar andra som ska hantera henne...
2
Svar
22
· Visningar
4 836
Senast: Exotizc
·
Hästhantering Hej! Jag ska försöka beskriva mitt problem så kortfattat jag kan. Jag har ett 7-årigt halvblod med lite fullblod i sig, valack, !fux...
2
Svar
27
· Visningar
5 383
Senast: MattiZ
·
Träning Min kära mor tar ju hand om hästeriet åt mig när jag jobbar t ex kväll eller natt. Dvs hon tar in, byter ev täcken, släpper ut och sånt...
2 3
Svar
53
· Visningar
5 206
Senast: Babe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp