Får ungar ingen mat hemma?

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

*kl* vi har en inställningen i vår familj att de som finns här när man ska äta får mat.

Mina föräldrar skulle aldrig käka middag utan att fråga kompisar som var här om de ville ha. Men det var ofta jag var hos någon annan och fick sitta i vardagsrummet när de åt och fick äta om det blev något över. Och det även hos kompisar som man åkte med bussen hem efter skolan och skulle bli hämtad vid 19 tiden. (ja det var planerat så dom visste om det)

Hos vissa var det så att man fick macka när man kom med bussen och sen ingenting och det var även hos kompisar som bodde på egen gård så nästan hela middagen kom från gården alltså inga extra kostander för att jag skulle äta.

 

[Björk]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

*kl* vi har en inställningen i vår familj att de som finns här när man ska äta får mat.

Men någonstans måste väl gränsen gå även för er?

Jag menar; säg att ett gäng på 10 barn (eller går gränsen vid 5? 20? 25?) kom hem till er varje kväll - menar du allvarligt att du skulle ge dem mat vareviga kväll utan att någonsin börja tycka det var både lite jobbigt och framförallt DYRT?

Jag skulle också bjuda i de allra flesta fall. Men inte ständigt, jämt och alltid. Det finns någon slags gräns.

En jämförelse: min mamma ställde upp och skjutsade en tonårig tjej till vårt stall vid tillfrågan från mamman. Mamma åkte en omväg på ca 1 mil för att hämta upp henne (men det var ju "på vägen" ändå eftersom mamma hade dryga 3 mil till stallet). Första gången kändes det för henne bara självklart att plocka upp tjejen och låta henne åka med. Andra gången kändes också okej. När det däremot började bli nästan som något av ett självklart "krav" att hon skulle åka med och inget som helst tack eller något erbjudande om bensinpengar någonsin dök upp så så mamma ifrån.
Är det även i sådana fall självklart att man "borde" ställa upp?

 

[lancelot]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Som andra skrivit så blir det ju självklart att man utfodrar kompisar när man bor på landet, de som är här vid mat och fika dags. Och som sagt, jag har märkt att de gladeligen sätter sig med oss vuxna och pratar om ditt o datt.
Men det verkar inte lika självklart när man bor i "stan"...
Har en egen dotter och 4 bonusbarn, så ibland har det varit trångt runt matbordet! Men vad gör det, jag uppskattar verkligen att de trivs och känner sig hemma här! Även om man ibland har haft känslan av att man bedriver ett vandrarhem....

 

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Men någonstans måste väl gränsen gå även för er?

Jag menar; säg att ett gäng på 10 barn (eller går gränsen vid 5? 20? 25?) kom hem till er varje kväll - menar du allvarligt att du skulle ge dem mat vareviga kväll utan att någonsin börja tycka det var både lite jobbigt och framförallt DYRT?

Jag skulle också bjuda i de allra flesta fall. Men inte ständigt, jämt och alltid. Det finns någon slags gräns.

En jämförelse: min mamma ställde upp och skjutsade en tonårig tjej till vårt stall vid tillfrågan från mamman. Mamma åkte en omväg på ca 1 mil för att hämta upp henne (men det var ju "på vägen" ändå eftersom mamma hade dryga 3 mil till stallet). Första gången kändes det för henne bara självklart att plocka upp tjejen och låta henne åka med. Andra gången kändes också okej. När det däremot började bli nästan som något av ett självklart "krav" att hon skulle åka med och inget som helst tack eller något erbjudande om bensinpengar någonsin dök upp så så mamma ifrån.
Är det även i sådana fall självklart att man "borde" ställa upp?

Hmmm ärligt vet jag inte var gränsen går för mina föräldrar eftersom min mor även har tillåtet min brors kompisar att bo här i en månad utan att betala. Och då snackar vi om 16-20 åriga killar och vad dom äter. Dom var två som bodde här, båda hade strul hemma med mycket struliga föräldrar så jag tror att hade det varit normala förhållande så hade dom aldrig sovit här på vår soffa i en månad. Dom fick hjälpa till och städa m.m och behandlades som en familjemedlem.


När det gäller att köra omvägar för att hämta och lämna så säger man till efter ett par gånger. Det är ju inte så att barnet är hemma hos mig och åker till stallet/träningen med oss och sen ska hem, utan då är det som den andre vill spara tid och pengar.

 

[Rammstein]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Åh,denna tråden får mej att tänka på en gammal pojkväns mamma
Dom är två vuxna och fem barn (1 dotter och 4á tonårspojkar mellan 19-23 år) det var jämt fullt vid matbordet och var allt som alla 10 personer som åt där ibland. Han mamma stod jämt vid grytorna och lagade riktig mat. Gud vad gott. Kunde ofta få dåligt samvete när jag åt där och ville ibland inte ha,men där var det fult att tacka nej så det var bara att äta

Hans mamma var bara glad att vi åt och även om jag inte har kontakt med mitt x nu så kommer jag Alltid komma ihåg vilken härlig,snäll och omtänksam mamma han hade. Och jag hoppas jag blir likadan när jag någon gång får barn!

Värre var det hemma hos mej,såg allt hur det brände i pappas plånbok om kompisen tog en bit hembakat bröd...

 

[Rebecka83]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

*KL*

har följt trådarna som varit om man ska utfodra de barn som finns under ens tak eller inte vid middagstid. Jag själv har inte barn o därför inte insatt. Men för mig känns varianten att de som är hemma vid middag får mat som den som passar mig bäst. O det ger ju gemenskap o man lär känna barnens kompisar.

En sak jag tänkt på är att när middag ska lagas, varför kan inte alla hjälpas åt, att alla som äter hjälper till med maten? Visst, det kan säkert bli rörigt men då lär sig ju ungarna nåt också. För de som växer upp på micropizza, vem lär dem laga "riktig" mat? Det ger dem ju även en lärdom för framtiden.

 

[Björk]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Dom var två som bodde här, båda hade strul hemma med mycket struliga föräldrar så jag tror att hade det varit normala förhållande så hade dom aldrig sovit här på vår soffa i en månad. Dom fick hjälpa till och städa m.m och behandlades som en familjemedlem.

För mig är nyckelorden just de jag svartmarkerat. En eloge till dina föräldrar som ställde upp! Och det skulle jag också göra i ett sånt läge. Men för barn som jag vet faktiskt lika gärna kan få maten hemma så förstår jag inte varför de självklart skulle få äta hos oss jämt och ständigt.

När det gäller att köra omvägar för att hämta och lämna så säger man till efter ett par gånger. Det är ju inte så att barnet är hemma hos mig och åker till stallet/träningen med oss och sen ska hem, utan då är det som den andre vill spara tid och pengar.

Ja, min mamma sade ifrån. Men frågan är: varför är det då så oerhört otänkbart för vissa att en person "säger ifrån" när det gäller gratisätande barn? Om det nu är okej att "säga ifrån" om skjuts?

Jag menar: förhållandena är ju delvis rätt lika. Att skjutsa någon annans barn extra kostar pengar och tid. Så gör matlagning till extra barn också. När/om man nekar barnet skjuts så får föräldern göra det istället, eller så gör föräldern inte det och barnet får sitta hemma och får inte t ex pyssla med sitt största fritidsintresse (som kanske ger dem en viss "mening med livet". Om föräldrarna är struliga så mår barnet troligen väldigt bra av att få andrum i stallet ibland). När/om man nekar barnet att äta hos en själv jämt så får antingen föräldern ge dem mat istället. Om föräldern inte gör det så mår barnet dåligt av fysiska skäl och säkert psykiska också.

 

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

För mig handlar det om gästfrihet att se till att mina gäster får mat om vi andra äter. Och sen är det upp till mig att säga till om dessa gäster kommer för ofta eller kostar för mycket.

Medan att skjutsa är något jag gör för att vara snäll eller ställa upp för någon. Alltså det hänger inte ihop in min värld.


Ett annat ex är att jag om jag ska ha kompisar/släktingar som ska sova över bjuder jag på mat. Och de gör det samma när jag sover över.

Blev rätt häpen sist jag var hos en kompis som bor långt bort att hon inte hade något hemma utan det första vi gjorde var att åka och handla mat eller jag ska säga jag fick handla den maten jag ville äta de dagar jag skulle vara där. För mig är det rätt främmande att inte ens ha bröd eller smör hemma så att en kompis kan få en macka när den kommer. Och nä jag har inget emot att handla och betala för mig men det kändes skumt.

 

[Saybia]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

*kl*

När jag bodde hemma så fick mina kompisar alltid ringa hem och fråga om det var OK att de åt någon större måltid hos oss (luch el. middag). Jag fick också göra så när jag var borta hos nån. Var heller inte alltid "givet" att jag blev bjuden utan i vissa fall kunde jag bli sittande på kompisens rum eller i vardagsrummet framför TV:n medans de åt.

 

[MittNyaJag]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

När man som vi gör - bor långt ute på landet, så är det en "oskriven lag" att man fodrar de barn som är i huset vid måltiderna.

Mina barn är numera vuxna, men visst hade man väldigt ofta ett halvt fotbollslag vid matbordet.
Jag gillade oxå de stunderna enormt mycket. Där gavs verkligen chanser att sticka in lite råd och kloka funderingar UTAN att det verkade domderande.
Vi löste många olyckliga kärlekshistorier under dessa måltider.
Jag som är mkt morgonpigg, hade ofta enorma frukostar klara när festglada tonåringar kom inramlades vid 5 tiden på morgnarna- DET var oerhört uppskattade - och jag tror att det gav mig lika mycket som det gav dom

Fortfarande händer det att ngn av ungarnas kompisar dyker upp här utan förvarning för en snabb kopp kaffe, en matbit eller vad som är på G just vid det tillfället - jag blir lika glad varje gång, för det känns verkligen som om de verkligen uppskattat våra stunder tillsammans hos oss, och verkligen trivts hemma i vårt hem....

Jag vet att barnen fick mat även hemma hos kompisar, men ofta var det nog sådant de fixade till själva - så visst fuskas det mycket med barns mattider numera. Och jag tror att det ofta är så att inte familjer äter tillsammans, jag tror det var en av de saker de verkligen uppskattade hemma hos oss. Att vi alltid åt tillsammans hela familjen :-)

Ett sånt hem hoppas jag att jag får!!
Där mitt/mina barn känner att de kan trilla in på småtimmarna med sina vänner utan att känna att de måste smyga och där ungarna kan ta hem sina vänner och ha ro att "hänga".

 

[AnnaJL]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Men tänk om de inte får någon mat hemma då?
Och att bersöken hos er liksom räddar deras dag.

Hur skulle ni reagera på det?

Jag hade en sådan klasskamrat när jag var liten.
Min mamma ville inte förstå alls.
Så numera försöker jag alltid kompencera alla barn för att jag inte kunde hjälpa henne.
Jag hoppas att hon klarade av sitt liv ändå.

En sådan kompis hade min lillesyster när hon gick i lågstadiet också. Hennes mamma var alkolist och sket totalt i hur hennes ungar fick mat. Så min syster tog med henne hem varje dag efter skolan och mamma hade maten färdig så att ungen fick ett mål riktig lagad mat om dagen (skolmaten kan man väl knappast kalla riktig mat). Men då visste min mamma precis hur min systers kompis hade det hemma, tvivlar på att mamma hade lagat mat åt nån annans unge varje dag som hade normala föräldrar.

 

[Jenny]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Nu är ju min dotter inte så gammal så oftast är det bara en
kompis per gång, men jag bjuder alltid på mat om vi
äter under tiden denne är här. Skolan slutar halv 2 och oftast leker
barnen till 18- tiden, såå. För mig känns det som en självklarhet.

Däremot så kommer min dotter hem ibland från vänner och är jättehungrig.
Då kan de ha lekt till 18-19 tiden och min dotter har fått väntat på
rummet när den andra familjen äter middag eller fikar.
Jaja, visst förstår jag att det är olika inom olika familjer.
Eg måste det ju kännas lite konstigt för den kompisen oxå...
Veta att hon är välkommen att sitta med oss och äta samtidigt som
hon vet att min dotter får vänta i rummet i dennes hem

/J.

 

[ameo]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Jag inser att detta nog är något man kanske måste ta en liten diskussion om med övriga föräldrar i klassen, redan när de är små och ska börja leka hemma hos varandra efter skolan. Om inte annat så behöver man kanske veta hur man brukar göra i den aktuella familjen, om man kanske ska lägga en liten matsäck i skolväskan redan på morgonen... (kylklamp och liten kylväska funkar rätt bra)

 

[Björk]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

För mig handlar det om gästfrihet att se till att mina gäster får mat om vi andra äter. Och sen är det upp till mig att säga till om dessa gäster kommer för ofta eller kostar för mycket.

Jag är fortfarande nyfiken: var går gränsen?!

Jag får ofta "skäll" i såna här trådar för att jag inte tycker det är självklart att bjussa sina barns kompisar på mat i alla lägen (hur ofta som helst eller hur många som helst). Och därför frågar jag dig som har en lite annan syn på det: var går din gräns? När skulle du tycka att det var okej att "man" säger till? När är det okej att någon annan familj säger till ditt/dina barn att de får äta hemma?

Rent allmänt inlägg till disk:
Att jag inte anser det självklart att alltid utfordra alla eventuella barn som finns i ens hem betyder inte att jag inte anser att barns kompisar inte är välkomna till hemmet.

 

[Björk]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Blev rätt häpen sist jag var hos en kompis som bor långt bort att hon inte hade något hemma utan det första vi gjorde var att åka och handla mat eller jag ska säga jag fick handla den maten jag ville äta de dagar jag skulle vara där. För mig är det rätt främmande att inte ens ha bröd eller smör hemma så att en kompis kan få en macka när den kommer. Och nä jag har inget emot att handla och betala för mig men det kändes skumt.

Jag och min kompis är liksom som .... tja, systrar eller så i vår stil mot varann. Oftast har vi mat hemma när/om vi hälsar på (vi bor också långtifrån varann), men visst skulle det kunna hända både henne och mig att vi åker o handlar med den andre när den kommer (dock är jag rätt övertygad om att "värden" skulle betala). Eller så kanske vi bara köper en pizza... eller går ut på restaurang någonstans - och då betalar var och en för sig. Det känns inte alls något konstigt eller så i min värld.

 

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Jag är fortfarande nyfiken: var går gränsen?!

Jag får ofta "skäll" i såna här trådar för att jag inte tycker det är självklart att bjussa sina barns kompisar på mat i alla lägen (hur ofta som helst eller hur många som helst). Och därför frågar jag dig som har en lite annan syn på det: var går din gräns? När skulle du tycka att det var okej att "man" säger till? När är det okej att någon annan familj säger till ditt/dina barn att de får äta hemma?

Rent allmänt inlägg till disk:
Att jag inte anser det självklart att alltid utfordra alla eventuella barn som finns i ens hem betyder inte att jag inte anser att barns kompisar inte är välkomna till hemmet.

För att vara ärlig så vet jag inte var min gräns går för jag har aldrig kommit dit. Jag bjuder glatt alla på mat och blir bjuden, men tror att gränsen går när man känner sig utnyttjad. Och nu snackar jag om vuxna männsikor som kan styra över hur mycket de bjuder igen. Inte barn som inte kan styra om deras föräldrar ska bjuda eller inte.

 

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Jag och min kompis är liksom som .... tja, systrar eller så i vår stil mot varann. Oftast har vi mat hemma när/om vi hälsar på (vi bor också långtifrån varann), men visst skulle det kunna hända både henne och mig att vi åker o handlar med den andre när den kommer (dock är jag rätt övertygad om att "värden" skulle betala). Eller så kanske vi bara köper en pizza... eller går ut på restaurang någonstans - och då betalar var och en för sig. Det känns inte alls något konstigt eller så i min värld.

I min värld är det skumt att gästena ska köpa all sin mat de ska äta om det bara är en gäst, annat är det om man ska träffas ett helt gäng.

Och jag ser det som självklart att ska man gå ut och äta eller beställa pizza m.m så betalar var och en för sig. Skulle aldrig ens få tanken att kompisen skulle betala.

 

[Sar]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Jag är fortfarande nyfiken: var går gränsen?!

Man kanske inte känner gränsen förrän den är överträdd?!

Nu har jag så små barn men jag strävar efter att ha ett "öppet" hem där det är självklart att det bjuds på mat när vi äter och att alla som kommer ska kunna få en kopp kaffe/mjölk och en smörgås.
Ända upp till tonåren så äter ju barnen inte så överdrivet mycket så det är rätt lätt att "snickra till" en eller två extra portioner.
Börjar det vara många extragäster i tonåren så finns ju också alternativet att de gör maten/bakar brödet etc. så att de även tillför en arbetsinsats om man nu tycker att det behövs ibland.

Åker jag och hälsar på en kompis i några dagar ser jag det som självklart att man blir bjuden åtminstone första dagen, sedan erbjuder jag mig själv att åka och handla/bjuda på restaurang så att inte min vistelse där blir en ekonomisk belastning.

För ett tag sedan läste jag en tråd där någons förälder lämnat ett erbjudande att stå för frukost vid ett midsommarfirande (med ett antal ungdomar) för en kostnad av 50 kr/frukost. Jag skulle inte känna mig tvungen att ordna frukost för ett antal tältande ungdomar (för mig är det naturligt i den situationen att ha med mig matsäck) men skulle jag göra det så hade kostnaden varit betydligt lägre, kanske kring en tjuga.

 

[Sar]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

(Glömde skriva fortsättningen) Det vill säga om jag nödvändigtvis kände att jag var tvungen att ta betalt.

 

[Mitra]

Sv: Får ungar ingen mat hemma?

Åker jag och hälsar på en kompis i några dagar ser jag det som självklart att man blir bjuden åtminstone första dagen, sedan erbjuder jag mig själv att åka och handla/bjuda på restaurang så att inte min vistelse där blir en ekonomisk belastning.

så känner jag oxå, lite skumt att inte ha mat hemma så man kan bjuda på en macka när kompisen kommer.