M
Midnightwalker
Beslutsångest 
Har en häst sen två år tillbaka, när jag köpte honom var han helt "dassig" orättvist behandlad och nu är han kanon fin kille, han är något jag aldrig skulle önskat bort, jag älskar honom så j*vla mycket att jag skulle kunna offra mitt egna liv för denna hästen. Men nu är det så att mina betyg i skolan försämras, jag känner mer tvång att åka ut till stallet än "åh, nu ska jag till stallet och mysa med hästen"-som förut! Det mesta står han bara pga. tidsbrist och press pga. skolan. Den stora anledningen till att jag inte har så mycket tid är pga. resvägen (åker kollektivt) det tar 1½ timme dit (direkt från skolan) och 1 timme hem. Jag slutar halv fem i skolan och börjar klockan 8. Jag har minst 3 prov i veckan och jag är så otroligt icke stresstålig. Missuppfatta mig rätt, tro inte att jag inte visste att jag skulle få motgångar med häst, det var ett genomtänkt köp av att skaffa häst, han blev tex. skadad (benfraktur bägge bak) och stod hela förra året, jag var i stallet minst 4-5 timmar per dag långt ut på kvällarna för å pyssla och träna Horsemanship med honom eftersom han inte kunde ridas. Nu har jag knappt tiden att rykta honom, jag åker dit, mockar fixar maten och drar, stresspluggar på bussen, åker hem duschar och går i princip och lägger mig. Jag avskyr själv folk som bara åker t stallet, fixar och drar! Jag har fått magkattarr av all stress och jag hinner knappt äta om dagarna, och eftersom min häst varit så orättvist behandlad förut vill jag inte lämna bort honom, dels för att han varit i 6 olika hem förrut och att jag själv haft ren jävla otur i stall där dom slagit honom när han var som dåligast så vill jag inte att han flyttas överhuvudtaget. Snälla ni vänliga hästmänniskor, det jag vill med detta inlägg är inte att skriva av mig, gnälla över motgångar, det jag vill är att om några har förslag, några som har det likadant? Jag vet att det som tär mest är resvägen till och från stallet, stallägaren hjälper mig ofta med mockning, jag missunnar min häst något otroligt, han älskar att bli riden och han älskar att bli ompysslad.. Jag har haft medryttare förut, men jag har svårt att känna tillit till folk som tar hand om honom för jag vet hur dumma och elaka och OÄRLIGA många folk är, inte minst dom min häst har råkat ut för. Jag älskar verkligen denna hästen, och jag vet att fler har sådana relationer till sina djur, och ni ska ha ett stort tack för det! Djuren väljer inte sina hem, det är vi som väljer dem! Tänk så innan ni skaffar häst.. Ska jag göra av med min häst blir det avlivning, för hans egna bästa, han har gått igenom så mycket att det skulle ta tid och evighet att skriva detta här... Min mamma sa alltid till mig "du kommer få det jobbigt i gymnasiumet" men detta var ju min dröm och jag skulle ju sköta allt, det ena med det tredje.. Hur blev det? Vem är det som missunnas? Både jag och min häst. Detta känns inte rättvist.. Jag visste från början att jag inte kunde shoppa, festa, umgås med kompisar, men när jag såg honom blev jag knäsvag nu går det mig på nerverna. Jag ändrade mitt liv från att få det jag pekade på till att betala en häst själv, det har jag lärt mig mycket av och det är nyttigt, därför har jag svårt att förstå föräldrar som betalar häst, skjutsar ut varenda dag till stallet och till och med föräldrarna åker ut själva och mockar osv. medans sin dotter/son (ägare till hästen) ligger bakfull som 16 åring där hemma, är detta okej?
Någon som har något att kommentera, förslag, har du det såhär? Skriv gärna.
Vänliga hälsningar Sandra med hästen Marisco
Har en häst sen två år tillbaka, när jag köpte honom var han helt "dassig" orättvist behandlad och nu är han kanon fin kille, han är något jag aldrig skulle önskat bort, jag älskar honom så j*vla mycket att jag skulle kunna offra mitt egna liv för denna hästen. Men nu är det så att mina betyg i skolan försämras, jag känner mer tvång att åka ut till stallet än "åh, nu ska jag till stallet och mysa med hästen"-som förut! Det mesta står han bara pga. tidsbrist och press pga. skolan. Den stora anledningen till att jag inte har så mycket tid är pga. resvägen (åker kollektivt) det tar 1½ timme dit (direkt från skolan) och 1 timme hem. Jag slutar halv fem i skolan och börjar klockan 8. Jag har minst 3 prov i veckan och jag är så otroligt icke stresstålig. Missuppfatta mig rätt, tro inte att jag inte visste att jag skulle få motgångar med häst, det var ett genomtänkt köp av att skaffa häst, han blev tex. skadad (benfraktur bägge bak) och stod hela förra året, jag var i stallet minst 4-5 timmar per dag långt ut på kvällarna för å pyssla och träna Horsemanship med honom eftersom han inte kunde ridas. Nu har jag knappt tiden att rykta honom, jag åker dit, mockar fixar maten och drar, stresspluggar på bussen, åker hem duschar och går i princip och lägger mig. Jag avskyr själv folk som bara åker t stallet, fixar och drar! Jag har fått magkattarr av all stress och jag hinner knappt äta om dagarna, och eftersom min häst varit så orättvist behandlad förut vill jag inte lämna bort honom, dels för att han varit i 6 olika hem förrut och att jag själv haft ren jävla otur i stall där dom slagit honom när han var som dåligast så vill jag inte att han flyttas överhuvudtaget. Snälla ni vänliga hästmänniskor, det jag vill med detta inlägg är inte att skriva av mig, gnälla över motgångar, det jag vill är att om några har förslag, några som har det likadant? Jag vet att det som tär mest är resvägen till och från stallet, stallägaren hjälper mig ofta med mockning, jag missunnar min häst något otroligt, han älskar att bli riden och han älskar att bli ompysslad.. Jag har haft medryttare förut, men jag har svårt att känna tillit till folk som tar hand om honom för jag vet hur dumma och elaka och OÄRLIGA många folk är, inte minst dom min häst har råkat ut för. Jag älskar verkligen denna hästen, och jag vet att fler har sådana relationer till sina djur, och ni ska ha ett stort tack för det! Djuren väljer inte sina hem, det är vi som väljer dem! Tänk så innan ni skaffar häst.. Ska jag göra av med min häst blir det avlivning, för hans egna bästa, han har gått igenom så mycket att det skulle ta tid och evighet att skriva detta här... Min mamma sa alltid till mig "du kommer få det jobbigt i gymnasiumet" men detta var ju min dröm och jag skulle ju sköta allt, det ena med det tredje.. Hur blev det? Vem är det som missunnas? Både jag och min häst.
Detta känns inte rättvist.. Jag visste från början att jag inte kunde shoppa, festa, umgås med kompisar, men när jag såg honom blev jag knäsvag nu går det mig på nerverna. Jag ändrade mitt liv från att få det jag pekade på till att betala en häst själv, det har jag lärt mig mycket av och det är nyttigt, därför har jag svårt att förstå föräldrar som betalar häst, skjutsar ut varenda dag till stallet och till och med föräldrarna åker ut själva och mockar osv. medans sin dotter/son (ägare till hästen) ligger bakfull som 16 åring där hemma, är detta okej? Någon som har något att kommentera, förslag, har du det såhär? Skriv gärna.
Vänliga hälsningar Sandra med hästen Marisco
