Det borde orimligen spela katten så mycket roll hur man beskriver situationen på ett internetforum. Jag har kallat min häst för krake, elände, skithäst och jag vet inte vad när jag skriver/pratar om honom. Men ingen av dem som känner mig/honom tvivlar på att jag hyser mycket ömma känslor för min buse och att han inte har så jättemycket emot mig heller...
Jag är ingen kattexpert, och kan inte komma med några råd.
Däremot känns det som kattexperterna går på offensiven i den här tråden. Om man sträcker ut handen i hopp om att få hjälp så är man inte en värdelös kattägare och bör inte behandlas som en heller. I värsta fall är det en trolltråd. Och är det inte en trolltråd så handlar det om en kattmänniska som förmodligen kan mindre än er och som hoppas att ni kan
hjälpa, inte peka på att som hen enligt er mening gjort (eller tänker/uttrycker!!) felaktigt.
Uttryck som "blev det jobbigt nu" är nog inte ett stjärnexempel i pedagogik, utan lämpar sig bäst för att alienera sig mot TS så att man verkligen inte kan komma på samma sida och ta tag i KATTENS problem.
Så vill någon hjälpa KATTEN, svälj stoltheten och hitta ett samtalsläge där det går att samarbeta med att hitta och, om det går, lösa problemet. För KATTENS skull får man blunda för att TS inte uttrycker sig som kvinnor enligt mall 1A ska göra om sina katter. För KATTENS skull undvika att såga TS för svar hon ger och inte ger, åtminstone innan det är utrett att TS har (gjort) FEL. Och KATTEN är inte särskilt hjälpt av att TS ger upp att få någon konstruktiv hjälp i tråden.
Ta det lugnt, tänk er för och sätt KATTEN i främsta rummet och er egen jakt på perfektion i andra. Alla är inte perfekta. Det är det till och med ganska få som är.