AgentCarter
Trådstartare
Jag har en fyraåring som jag älskar mer än allt annat såklart men just nu börjar jag fundera på om det verkligen ska vara så här att vara förälder?
Sedan i höstas har det bara varit problem, det började med ett större problem där vi fick ha BUP inblandat, sen när väl det hade lugnat ner sig så upptäcker vi en bula på ett av hans blodkärl i halsen.
In till doktorn, normal förändring men håll koll så han inte blir yr eller får ont när han äter.
Lite mer gällande det första och det allmänna "jag vill inte till dagis" som varit hela hösten i princip. Så fort det hela har lagt sig så berättar de på dagis att han ska få börja i en nybildad grupp och han och hans bästis A kommer separeras men B kommer följa med.
Så möten angående detta och jag var väldigt skeptisk men lät mig övertalas med "om det inte fungerar så ändrar vi det".
Han börjar sin nya grupp i januari och efter några veckor så är det dags för fyraårskontroll. Han får fylla i en lapp där han säger att det inte är bra på dagis, tar upp det med dem men de ser självklart inga fel där.
På själva bvc så går det dåligt, ser inte färger (det väntade jag mig), remiss till logoped och har inte gått upp i vikt sedan förra kontrollen för över ett år sedan. Han har varit kinkig med maten länge och helt plötsligt blir varje måltid ett stressmoment.
Han hinner fylla fyra och gå upp i en otroligt jobbig utvecklingsperiod men vi fortsätter kämpa på med mat och dagis.
Sen så får han sin första magsjuka och är hemma ungefär fem veckor allt som allt och är riktigt mager när han väl är färdig. Åker till vårdcentralen och tar lite blodprover då jag ville det pga hans dåliga viktuppgång och att vi i min släkt har ett fel som gör att vår B12 upptagning inte fungerar bra. När vi kommer dit har de inte med B12 på lappen, det som var viktigast!!
Nåja, frisk unge tillbaka till dagis. Går två dagar och börjar sen få ont i magen och vill inte gå
Är hyfsat säker på att det är psykologiskt och när jag satte mig ner och pratade med honom var det A och sin gamla avdelning han ville tillbaka till.
Och just efter det samtalet med honom äter han pannkakor och visar att han får ont i halsen på undersidan och berättar att han får det ibland.
Just nu känner jag orkar inte, vi har inte fått ha en vecka sedan innan oktober utan att det är problem och saker för mig att oroa mig över.
Samtidigt går jag en utbildning som ofta blir lidande då jag håller hemma honom istället för att ta bråket att han ska till dagis.
Jag har redan övervägt att ta ett avbrott och vara hemma med honom.
Denna vecka är det föreläsning (viktiga) alla dagar utom onsdag och torsdag, på torsdag är det tenta som jag knappt pluggat på då vi hade en i torsdags och på onsdag är jag "ledig" vilket betyder att jag ska med sonen till vårdcentralen och ha möte med dagis.
Det enda positiva med dagis är att A också att vantrivs så jag hoppas verkligen dagis kan göra en förändring så de får vara tillsammans
Sedan i höstas har det bara varit problem, det började med ett större problem där vi fick ha BUP inblandat, sen när väl det hade lugnat ner sig så upptäcker vi en bula på ett av hans blodkärl i halsen.
In till doktorn, normal förändring men håll koll så han inte blir yr eller får ont när han äter.
Lite mer gällande det första och det allmänna "jag vill inte till dagis" som varit hela hösten i princip. Så fort det hela har lagt sig så berättar de på dagis att han ska få börja i en nybildad grupp och han och hans bästis A kommer separeras men B kommer följa med.
Så möten angående detta och jag var väldigt skeptisk men lät mig övertalas med "om det inte fungerar så ändrar vi det".
Han börjar sin nya grupp i januari och efter några veckor så är det dags för fyraårskontroll. Han får fylla i en lapp där han säger att det inte är bra på dagis, tar upp det med dem men de ser självklart inga fel där.
På själva bvc så går det dåligt, ser inte färger (det väntade jag mig), remiss till logoped och har inte gått upp i vikt sedan förra kontrollen för över ett år sedan. Han har varit kinkig med maten länge och helt plötsligt blir varje måltid ett stressmoment.
Han hinner fylla fyra och gå upp i en otroligt jobbig utvecklingsperiod men vi fortsätter kämpa på med mat och dagis.
Sen så får han sin första magsjuka och är hemma ungefär fem veckor allt som allt och är riktigt mager när han väl är färdig. Åker till vårdcentralen och tar lite blodprover då jag ville det pga hans dåliga viktuppgång och att vi i min släkt har ett fel som gör att vår B12 upptagning inte fungerar bra. När vi kommer dit har de inte med B12 på lappen, det som var viktigast!!
Nåja, frisk unge tillbaka till dagis. Går två dagar och börjar sen få ont i magen och vill inte gå
Är hyfsat säker på att det är psykologiskt och när jag satte mig ner och pratade med honom var det A och sin gamla avdelning han ville tillbaka till.
Och just efter det samtalet med honom äter han pannkakor och visar att han får ont i halsen på undersidan och berättar att han får det ibland.
Just nu känner jag orkar inte, vi har inte fått ha en vecka sedan innan oktober utan att det är problem och saker för mig att oroa mig över.
Samtidigt går jag en utbildning som ofta blir lidande då jag håller hemma honom istället för att ta bråket att han ska till dagis.
Jag har redan övervägt att ta ett avbrott och vara hemma med honom.
Denna vecka är det föreläsning (viktiga) alla dagar utom onsdag och torsdag, på torsdag är det tenta som jag knappt pluggat på då vi hade en i torsdags och på onsdag är jag "ledig" vilket betyder att jag ska med sonen till vårdcentralen och ha möte med dagis.
Det enda positiva med dagis är att A också att vantrivs så jag hoppas verkligen dagis kan göra en förändring så de får vara tillsammans
