När man söker på internet efter fång och hovbensrotation så finner man oftast tråkiga historier som många gånger slutar med att hästen avlivas. Därför tänkta jag dela med mig av vår solskenshistoria:
För ett år sedan ägde jag och min man de båda islandshästarna Abba och Stjarna. Under hösten hade de ridits mycket, både långa tvåtimmarspass och härliga klätterturer i skogen. De var välmusklade och fina i hullet, allt såg bra ut inför vår planerade långdistanstävling under våren. Eftersom hösten / vintern 2010 var riktigt kallt hos oss, ca -26 grader, ville vi ge Abba och Stjärna lite rikare foder, så vi kompletterade det vanliga torrhöet med hösilage i några veckor. Vi gav dem även lite äpplen och morötter. Det tog inte så många veckor innan Stjarna blev ömfotad vid ridning (dock ej halt). En morgon straxt efter nyår kunde hon plötsligt knappt stå upp så vi tillkallade veterinär som konstaterade akut fång.
Hon boxades in på en box med mycket mjukt underlag och fick först två omgångar Butta som medicinering men fick i början behålla skorna på. Hon accepterade att stå inboxades så länge hon såg sin kompis men försvann kompisen ur hennes åsyn blev hon helt ifrån sig, ställde sig på bakbenen och slog med sina sjuka hovar på box väggen. Detta fick lösas med att den friska Abba fick gå i en lite mini hage utanför Stjarnas box så att hon hela tiden var inom synhåll för sjuklingen.
Efter flera veckors medicinering testades att vara utan medicin men då satte nästa fånganfall in och straxt därefter ett till (trots att hon nu endast fick torrhö med lågt sockerinnehåll). Nu röntgades hon och
bilden visade tydligt en klar hovbensrotation. Skorna åkte av bums hon fång-verkades med avkortade tår och efter detta följde medicinkur efter medicinkur (och total boxvila). I slutet på maj sade både veterinär och hovslagare att framtiden såg mörk ut: Hon skulle enligt vad de trodde aldrig kunna ridas normalt om hon överhuvud taget blev frisk (vilket ej var troligt) men att vi skulle försöka lite till om vi bara orkade innan beslut om avlivning togs. Hon hade fått fång pga. sockerintolerans och vi hade ju själva orsakat detta genom att ge hösilage och äpplen vid jultid, så orkade Stjärna stå inboxad så måste ju vi orka vårda och medicinera henne.
Ungefär som det sista fånganfallet satte in i maj fick vi rekommendationen att ge henne ett kosttillskott som stärker hovar och som rekommenderas för fånghästar. Dyrt men visade sig vara riktigt bra.
Eftersom tiden gick och utsikten för Stjärna oviss, så bestämde vi oss för att köpa två hästar till, har man tre friska och en sjuk häst så kunde vi ju börja rida med två i taget, allt för att inte lämna Stjärna hemma ensam. Vi hittade snabbt två hästar, perfekta för oss. Veru och Idunn flyttade hem till oss vid midsommar.
I slutet av maj fick Stjärna komma ut i en mindre sjukhage, först någon timme åt gången sen en förmiddag och till slut hela dagar och dygn. Vid midsommar hade Stjarna varit symptomfri i ca 14 dagar och sen repade hon sig mer och mer, vi kunde släppa in henne till de andra hästarna i hagen till hennes stora glädje, sånt syns!.( Egenligen stäppte hon in sej själv genom att hoppa över elstaketet)
I september röntgades hon igen och nu kunde konstateras att det inte syntes ett spår av vare sig fång eller hovbensrotationen. Hon fick då fångbeslag (back och framvända skor på den fångverkade hoven), samt mjuk sula mellan hov och skor och kunde långsamt sättas igång. Först genom korta promenader vid hand och i oktober lätt ridning.
I dag, d.v.s. ett drygt år sedan hennes första fånganfall började rids hon nästan som vanligt. Hon får ännu ej följa med på turer över 1,5 timma och vi är försiktiga när underlaget är hårt. Hon har vanliga skor men får aldrig igen ha tåkappa på sina skor. Hon får dessutom aldrig äpplen, morötter eller annat sockerrikt godis och det lilla kraftfodret hon får är utan socket.
Hon måste alltid äta hö med lågt sockerinnehåll samt får endast gå på magert skogsbete.
I dag är vi otroligt glada att vi ej tog något beslut att ta bort henne när det såg ut som mörkast utan tragglade på med alla medicinkurer och ompyssning och är otroligt glada att vårt största problem i dag är att hinna rida alla 4 hästar ordentligt.
Stjarna som förut var en lite rastlös häst har under och efter sin sjukperiod även ändrat lynnet lite: hon följer oss vad vi går i hagen, mer som en hund, är otroligt nyfiken på allt och MYCKET lugn för allt.
För ett år sedan ägde jag och min man de båda islandshästarna Abba och Stjarna. Under hösten hade de ridits mycket, både långa tvåtimmarspass och härliga klätterturer i skogen. De var välmusklade och fina i hullet, allt såg bra ut inför vår planerade långdistanstävling under våren. Eftersom hösten / vintern 2010 var riktigt kallt hos oss, ca -26 grader, ville vi ge Abba och Stjärna lite rikare foder, så vi kompletterade det vanliga torrhöet med hösilage i några veckor. Vi gav dem även lite äpplen och morötter. Det tog inte så många veckor innan Stjarna blev ömfotad vid ridning (dock ej halt). En morgon straxt efter nyår kunde hon plötsligt knappt stå upp så vi tillkallade veterinär som konstaterade akut fång.
Hon boxades in på en box med mycket mjukt underlag och fick först två omgångar Butta som medicinering men fick i början behålla skorna på. Hon accepterade att stå inboxades så länge hon såg sin kompis men försvann kompisen ur hennes åsyn blev hon helt ifrån sig, ställde sig på bakbenen och slog med sina sjuka hovar på box väggen. Detta fick lösas med att den friska Abba fick gå i en lite mini hage utanför Stjarnas box så att hon hela tiden var inom synhåll för sjuklingen.
Efter flera veckors medicinering testades att vara utan medicin men då satte nästa fånganfall in och straxt därefter ett till (trots att hon nu endast fick torrhö med lågt sockerinnehåll). Nu röntgades hon och
bilden visade tydligt en klar hovbensrotation. Skorna åkte av bums hon fång-verkades med avkortade tår och efter detta följde medicinkur efter medicinkur (och total boxvila). I slutet på maj sade både veterinär och hovslagare att framtiden såg mörk ut: Hon skulle enligt vad de trodde aldrig kunna ridas normalt om hon överhuvud taget blev frisk (vilket ej var troligt) men att vi skulle försöka lite till om vi bara orkade innan beslut om avlivning togs. Hon hade fått fång pga. sockerintolerans och vi hade ju själva orsakat detta genom att ge hösilage och äpplen vid jultid, så orkade Stjärna stå inboxad så måste ju vi orka vårda och medicinera henne.
Ungefär som det sista fånganfallet satte in i maj fick vi rekommendationen att ge henne ett kosttillskott som stärker hovar och som rekommenderas för fånghästar. Dyrt men visade sig vara riktigt bra.
Eftersom tiden gick och utsikten för Stjärna oviss, så bestämde vi oss för att köpa två hästar till, har man tre friska och en sjuk häst så kunde vi ju börja rida med två i taget, allt för att inte lämna Stjärna hemma ensam. Vi hittade snabbt två hästar, perfekta för oss. Veru och Idunn flyttade hem till oss vid midsommar.
I slutet av maj fick Stjärna komma ut i en mindre sjukhage, först någon timme åt gången sen en förmiddag och till slut hela dagar och dygn. Vid midsommar hade Stjarna varit symptomfri i ca 14 dagar och sen repade hon sig mer och mer, vi kunde släppa in henne till de andra hästarna i hagen till hennes stora glädje, sånt syns!.( Egenligen stäppte hon in sej själv genom att hoppa över elstaketet)
I september röntgades hon igen och nu kunde konstateras att det inte syntes ett spår av vare sig fång eller hovbensrotationen. Hon fick då fångbeslag (back och framvända skor på den fångverkade hoven), samt mjuk sula mellan hov och skor och kunde långsamt sättas igång. Först genom korta promenader vid hand och i oktober lätt ridning.
I dag, d.v.s. ett drygt år sedan hennes första fånganfall började rids hon nästan som vanligt. Hon får ännu ej följa med på turer över 1,5 timma och vi är försiktiga när underlaget är hårt. Hon har vanliga skor men får aldrig igen ha tåkappa på sina skor. Hon får dessutom aldrig äpplen, morötter eller annat sockerrikt godis och det lilla kraftfodret hon får är utan socket.
Hon måste alltid äta hö med lågt sockerinnehåll samt får endast gå på magert skogsbete.
I dag är vi otroligt glada att vi ej tog något beslut att ta bort henne när det såg ut som mörkast utan tragglade på med alla medicinkurer och ompyssning och är otroligt glada att vårt största problem i dag är att hinna rida alla 4 hästar ordentligt.
Stjarna som förut var en lite rastlös häst har under och efter sin sjukperiod även ändrat lynnet lite: hon följer oss vad vi går i hagen, mer som en hund, är otroligt nyfiken på allt och MYCKET lugn för allt.
