Sv: Fång - Allt mer vanligt?
Jag tänker drista mig och svara, det jag nu skriver är nog mer än sammanfattning av vad jag genom åren läst i och av trådar på bukefalos om både foder, fång och verkning. Och jag hukar mig, för med stor säkerhet kommer jag att få på skallen av en eller flera.
Utgår man från fodertrådarna i foderforumet, så inser man snabbt att inte många har koll på grovfodrets betydelse för hästen. Dels mängden foder är alltid ett gissel, det finns mängder av trådar som kan bekräfta den biten. Sen har vi kvalitet i grovfodret, om den biten brister ersätts glappet av en
stor mängd/giva kraftfoder istället. Här tror jag att ett stort fel uppstår, jag ska göra en jämförelse så kanske man förstår hur jag tänker.
Om vi utgår ifrån två människor, vi kalkylera ett intag av 2000 kalori per dag och att dessa människor äter dessa på olika sätt.
Människa nr 1 får sig sina 2000 kalorier jämnt fördelade över dagen, med basen i tallriksmodellen och mycket grönsaker.
Människa nr 2 får i sig sina kalorier genom 2 äpplen samt 5 kexchoklad per dag. Det krävs ingen större slutledningsförmåga för att veta vilken av dessa som inom en snar framtid kommer att få problem i sin kropp och mage.
Fodrets sammansättning är oerhört viktig för hästen, den större delen av näringsintaget ska ske genom grovfoder eftersom det är den delen av fodret som är hästens viktigaste för den. Att försöka föda hästen på enbart kraftfoder, det går ju inte för då blir den sjuk. Och väldigt fort, skillnaden med fång är att den ibland smyger och ibland går det undan värre. Jag tror att det kan bl a bero på bristen i grovfodret, och att man ersätter bristen på ett felaktigt sätt. Detta skapar i sin tur en obalans i magen, vilket inte alltid ger sig i uttryck av lös avföring eller liknande utan är av mer smygande natur. Magsår är ju numera väldigt vanligt bland hästar, man ska kanske ställa sig frågan varför?
Jag tror inte heller att hösilage skulle ha så stor del i orsaken, möjligen i en del fall dock långt ifrån alla. Ska man skylla på detta grovfoder, så kanske det mer hänger på den som fodrar med detta fodermedel än fodret i sig självt. Många har inte förstått att hösilage inte kan jämställas med hö torrsubstansmässigt sätt, man fodrar med detta fodermedel som man gjort tidigare med hö. Saken talar i sin natur att detta kan få stora konsekvenser, hästens mage är ett känsligt kapitel och alla förändringar både genom foder och miljö kommer att ge sig i uttryck där.
Utgår man sen från verkningsmetoder, så har jag sammanfattat det som så här. Fångframgången ligger
INTE i verkningsmetoden, utan för det faktum att man backar fodret back to basic nämligen grovfoder kort och gott. För mig synes den största orsaken till lyckad behandling bestå i just att hästen ska äta grovfoder och inget annat, detta inkluderar inte den extrema delen vill jag snabbt påpeka. Den som föreskriver halm och sly, för till trots sin åkomma har en fånghäst fortfarande ett behov av näring som den inte får bli förnekad. Att återställa magen kan göras utan svält, alla levande individer har ett näringsbehov som måste fyllas oavsett i vilken position de befinner sig i.
Så sammanfattningsvis tror jag, att om man satsade på mer balanserat intag i foderstaten för hästen, där basen av näringsintaget främst kom från grovfoder så kanske man kunde reducera antalet drabbade hästar. Ett förtydligande är nog på sin plats, jag tror inte att alla fånganfall kan avhjälpas genom det här. Jag tror att många hästar skulle slippa om deras ägare skaffade lite mer kunskaper om grovfodrets betydelse för hästen.
HH skrev att fång är en gammal åkomma, och det är den med säkerhet. MEN förr drabbades inte hästar av fång i samma utsträckning som nu, och tittar man tillbaka lite på vad hästen då fick äta så var det först och främst hö/halm den fick sig till livs, arbetande hästar fick även sig en dos havre. Jag kan nästan känna att de åkommor jag läser om för 30-50 år sedan härrör mer till den sk måndagssjukan (korsförlamning) än fång, jag har fått förmånen att läsa dagböcker från ett lantbruk som omspänner 15 år och här finns korsförlamning mer omnämnt än fång.
