En virrig morgonreflektion
och kanske delvis KL
Jag tycker det skulle vara ett väldigt bra ämne att diskutera. Men kanske inte enbart utifrån uppvisningar på en eller ett par tävlingsplatser där man inte alltid vet som påverkade, hur spända var hästarna? hur tufft red egentligen ryttarna?
Jag hade kunnat bidra med en mindre smickrande bild på mig och min häst från uppvärmningen till senaste träningen när hon, som nu är mycket pigg i det kyligare vädret, drog genom halva ridhuset när hon hörde galopperande hästar i en hage utanför. Det innebär dock inte att jag har för vana att rida henne hårt och tufft, även om bilden av naturliga skäl inte skulle ha blivit så vacker. Det jag menar är att det är väl ändå väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att göra en bedömning av ridningen utifrån en ögonblicksbild.
Det som borde bekymra är hur allt fler försöker ta genvägar i sin dagliga träning, grundridningen blir sämre och sämre. Folk anlitas som tränare bara för att de tävlat kanske lilla rundan på en eller ett par hästar och helt plötsligt lyfts upp till "guru"-status, men utan att ha tillräcklig erfarenhet för att träna mindre långt komna ekipage. Det finns folk som rider sina hästar med kandar+graman, man gasar på och håller emot samtidigt, resultatet blir korta halsar och flashiga framben. Gas plus rejält mothåll är ju perfekt, då måste ju frambenen ta vägen någonstans, eller
Hur kommer man åt sådant?